"Vi ser intersektionalitet som ett värdefullt verktyg för att på allvar förstå och blottlägga djurförtrycket" skriver 27 djurrättsaktivister och en organisation. Debattartikeln är en replik på artikeln Intersektionalitet skadar djurrättsrörelsen som publicerades tidigare i veckan.
#debatt

Replik: Djurrättsrörelsen gynnas av intersektionalitet

Åsikterna i texten är skribenternas egna.

När vi läser debattartikeln om att intersektionalitet skulle vara ”skadligt” för djurrättsrörelsen känns det viktigt att ge vår bild. Vi ser intersektionalitet som ett värdefullt verktyg för att på allvar förstå och blottlägga djurförtrycket och kunna utveckla effektiva strategier som för kampen mot speciesism framåt.

Artikeln beskriver hur djurrättsrörelsen blivit mer ”mångfaldig”, men att djurrättsrörelsen består av människor med olika bakgrund är inte direkt något nytt fenomen. Tvärtom är rörelsen till stora delar uppbyggd av personer som själva har varit förtryckta och som många gånger varit, och är, engagerade i flera kamper.

Vi ställer oss därför frågan vilka människor ni är rädda att utesluta om rörelsen ställer krav på att aktivister inte ska agera på sätt som är exempelvis rasistiskt, misogynt och transfobt? Ser ni inte den mycket större faran: att en rörelse som tillåter just sådant, riskerar att utesluta en mycket större mängd potentiella djurrättare, och därmed förbli liten och marginell?

Ett intersektionellt perspektiv synliggör att flera olika maktordningar kan hänga ihop. Ett exempel på det är hur rasism och speciesism samverkar. Många människor som äter animaliska produkter rättfärdigar det med att djuren behandlas bra i Sverige som ju har ”världens bästa djurskydd”. Detta medan andra länder utmålas som ”barbariska”. Här strålar rasism och speciesism samman och sprider rasistiska fördomar samtidigt som det egna utnyttjandet och dödandet av ickemänskliga djur blir mer “okej”.

Vi håller dock med om att det finns alltför många veganer och andra som resonerar speciesistiskt, och som gör det genom att ”gömma sig bakom” en påstådd hänsyn om förtryckta människor. Att upphöja människors intressen över ickemänskliga djurs går inte att rättfärdiga. Kännande individer, oavsett art, förtjänar samma respekt och hänsyn. Exploateringen av ickemänskliga djur är, som författarna skriver, ett av mänsklighetens största moraliska brott. Men det är i vanlig ordning speciesismen som är boven här, inte det intersektionella perspektivet.

Intersektionalitet hjälper oss se att förtryck ofta bygger på en uppdelning i mänskligt och omänskligt där alla som avviker från mänsklighets-normen (den vita, heterosexuella cis-mannen) anses vara mindre mänskliga och därmed mer okej att förtrycka. Normbrytande människogrupper har traditionellt sett kopplats samman med just “djuriskhet” och setts som ”ociviliserade”, ”primitiva” eller ”vilda”, en sammankoppling som använts för att rättfärdiga förtryck mot dessa grupper. Vi ser en enorm potential i denna insikt: om förtrycket mot ickemänskliga och mänskliga djur vilar på samma mekanismer, skulle en strategisk och inkluderande djurrättsrörelse kunna mobilisera mängder med allierade!

Istället för att, som författarna, ställa förtryckta grupper mot varandra, kommer kampen för ickemänskliga djur gynnas av att vi inser hur olika förtryck bygger på samma grundläggande idéer: att vissa individer finns till för andra att utnyttja för ens egna vinnings skull. Det betyder inte att djurrättsrörelsen ska driva kampanjer mot förtryck av människor, eller att det inte finns relevanta och sanna jämförelser att göra mellan ickemänskliga och mänskliga förtryck, utan om att lyfta blicken och se hur allt hänger ihop och vad det kan betyda för hur vi organiserar oss och driver vårt arbete.

Djurens frigörelse kommer inte att vara möjlig i en värld med rasism, sexism och andra förtryck mot människor, likväl som rasism och andra förtryck mot människor aldrig kommer försvinna i en värld med fortsatt djurförtryck. Det är ett enormt viktigt budskap som vi som rörelse behöver nå ut med. Därför behövs en intersektionell förståelse för att möjliggöra allas frigörelse.

Djurhemmet Tigerharen
Jonna Håkansson
Malin Gustafsson
Dorna Behdadi
Atilla Zeyghami
Angelo Tapia
Olle Olsson
Linnea Bjerding
Emily Smith
Juan Velasquez
Hannah Leuchovius
Malena Thulstrup
Majja Bergmontt
Maria Hasani
Mio Folkegård
Felicia Sörensen
Ronja Pyyaho
Emelie Wistemar
Ebba Rodhe
Salli Moore
Frida Frehner
Emelie Iacobi
Emelie Wiberg
Martina Vedin
Max Malm
Helena Hjerpe
Linda Kaski
Sara Andersson