Åsikterna i texten är skribentens egna.
Icke-våld är något som alltid funnits inom djurrättsrörelsen och är ett begrepp som fortfarande används flitigt. Varför? På vilket sätt skulle inte våld gynna kampen?
Först får vi reda ut frågan om vad som egentligen är våld. Vissa anser att våld enbart handlar om fysiskt våld medan andra anser att begreppet våld även inkluderar psykiskt och verbalt våld, skadegörelse, vandalism med mera. Våld är alltså ett väldigt subjektivt begrepp men målas oftast upp som något negativt.
Att hävda att skadegörelse och vandalism skulle vara våld och därmed negativt är absurt. Det är metoder som innebär att ingen skadas och har även visat sig vara väldigt effektiva i kampen för djurens frigörelse. Exempelvis under 80- och 90-talet när Djurens befrielsefront flitigt använde sig av skadegörelse och vandalism (ekonomiskt sabotage) vilket ledde till att många djurförtryckande verksamheter tvingades stänga på grund av konkurs, utmattning eller rädsla.
Precis som våld kan icke-våld dras till det extrema. Pacifism är ett exempel på detta. Pacifism är den ideologiska uppfattningen att våld aldrig någonsin får eller bör användas, inte ens som självförsvar. Djurförtrycket är det mest våldsamma förtrycket som mänskligheten någonsin skapat. Djur förslavas, exploateras, utnyttjas sexuellt och reproduktivt, mördas på löpande band, säljs som produkter, ja listan är lång. Jag anser att vi som är djurvänner agerar i nödvärn när vi kämpar för djurens frigörelse. Alla medel som krävs bör användas för att ge dem det de alltid längtat efter: ett liv utan lidande och förtryck.
Pacifister brukar bland annat hävda att icke-våld är mer effektivt för kampen samt att det är moraliskt fel att bruka våld mot människor och djur. Att hävda detta är enligt mig naivt och privilegierat eftersom man då verkligen inte förstår allvaret i vad djuren utsätts för. Indirekt värderar man djurförtryckarnas liv och hälsa högre än djuren.
Det är lätt att vara pacifist när man själv inte är offret. Hade din familjemedlem, din partner eller din bästa vän blivit utsatt för något så grovt som det djuren utsätts för hade du nog varit beredd att ta till våld. Hur kommer det sig att vi bör agera annorlunda när det rör sig om djuren? Det ska såklart heller inte spela någon roll hur nära vår relation är till djuren i fråga. Oavsett, bör vi behandla djurförtrycket lika allvarligt som vi behandlar förtryck mot människor, om inte allvarligare.
Du kan också ställa dig följande frågor som tas upp i boken “Terrorists or Freedom Fighters”. Är du för djurens frigörelse? Tycker du att speciesism är lika oförsvarligt som rasism? Stöder du att Nelson Mandela och partiet African National Congress (ANC) förde en väpnad kamp mot apartheid i Sydafrika? Stöder du Djurrättsmilisens och andra gruppers “väpnade kamp” mot djurförtrycket? Jag vet inte hur du svarade men kanske gav du motsägelsefulla svar.
I slutändan handlar det om rättvisa. Det är inte mer än rätt att de som utsätter djuren för dessa brott får smaka på sin egna medicin. Man ska inte kunna komma undan med att plåga och utnyttja djur. Vi behandlar till och med våldtäktsmän och pedofiler bättre än djuren fastän djur aldrig har gjort någonting för att förtjäna vad vi människor utsätter dem för. Det är oacceptabelt.
Djurrättsaktivisten Gary Yourofsky har uttryckt det träffande. “…so they get to go off and murder cows, pigs, chickens and turkeys… and we’re supposed to hold a sign: ‘please don’t kill the animals’? Bullshit.”
Fråga dig själv: Om du var offret, hade du då brytt dig om vilka metoder som användes för att få dig fri?
