Sedan början av sommaren ockuperar aktivister Blodstensskogen i Uppsala. Målet är att rädda skogen och dess invånare. Anlib publicerar dagboksanteckningar från ”Assa”, en av aktivisterna.
Bakgrunden till aktionen är att Uppsala kommun vill skövla Blodstensskogen, en naturskog i stadsdelen Eriksberg i sydöstra Uppsala, för att bygga över hundra nya bostäder. I början av juni flyttade ett antal aktivister in i en trädkoja som de började bygga förra året.
– I solidaritet med spillkråkor, cinnoberbaggar, tofsmesar, ekorrar, fransfladdermöss och alla människor i Eriksberg som hotas av höjda hyror och förstörd närmiljö tänker vi upprätthålla ockupationen tills byggprojektet läggs ner, skriver aktivisterna i ett pressmeddelande.
Aktivisten “Assa” deltog i ockupationen under tre dagar i juni. Hen vill vara anonym eftersom Kronofogden och Uppsala kommun försöker att peka ut ansvariga för aktionen.
Assas dagboksanteckningar:
Dag 1
Första dagen var spännande. Nytt folk, ny inspiration ny energi! Vi blev varmt välkomnade, många glada miner. Vi fick en bakgrund till ockupationen sedan en genomgång om hur klätterselar och säkerhet fungerar. Vi bestämde oss snabbt för att ta oss upp och se och känna, men även uppleva det som aktivisterna dagligen kämpar för.
Det var ovant och sjukt jobbigt att ta sig upp, men med mycket svett och vilja tog vi oss alla upp och kände tryggheten där uppe i de fria. Efteråt bestämde vi att två av oss skulle sova i huset och två skulle sätta upp tält i närheten.
Det var en otroligt skön natt att sova uppe i huset. Lokalbefolkningen som kom förbi är otroligt positiva till aktionen. Man får en väldig energikick av hur mycket vanligt folk kan betyda i en kamp som denna.
Dag 2
Vaknar väldigt utvilad och förstår knappt att jag befinner mig drygt tio meter ovanför marken! När jag tittar ut möts jag av en ekorre som sitter och äter lugnt och harmoniskt, ostörd av att vi är här. Fåglar och andra djur är redan aktiva och rör sig runt här. Jag känner att man blir en del av naturen och hur otroligt viktig denna skog är för sina naturliga invånare som faktiskt bor här.
Under dagen kommer många från närområdet förbi. De vill hälsa på oss och är i alla åldrar. Jag har inte mött någon som varit negativ till aktionen. De berättar även att denna skog har varit en stor del av deras barndom och känner en otrolig sorg och även förtvivlan av tanken att någon vill skövla detta område för att göra om de till bostäder.
Blodstensskogen är också en av de sista passager för djuren att vandra från ett skogsreservat till ett annat utan att behöva gå eller röra sig mellan hus eller bostadsområde. Om denna skog försvinner finns en stor risk att dessa djur kommer att gå in på tomter och ”skrämma” de som bor där. Det kommer bli skyddsjakt på dessa individer bara på grund av deras existens och de dödas vilket för mig är helt oacceptabelt.
För oss som är här är det inte bara ett statement eller en liten grej. Det handlar om så mycket mer än om oss eller våra grannar, det har en enorm påverkan för flera generationer framöver. Vi måste sluta tänka i termer som ekonomi eller små korta lösningar för stunden. Det måste vara långsiktigt för alla, framförallt för de individer som redan bor här (djuren), till exempel rådjur, rävar, hackspett, ekorrar, skalbaggar och insekter.
Dagens hetta har varit enorm så vi är några stycken som går ner till havet för att svalka oss medan några stannar kvar. Huset får inte lämnas utan tillsyn eftersom kommunen kan komma och riva det om ingen är här. När vi kommer tillbaka blev det gemensam kvällsmat och sen blev det sängdags efter ännu en dag av kampen för Blodstensskogens existens.
Dag 3
Vaknade tidigt av strålande sol. När jag tittade ut kom lokalbefolkningen och ropade:
– Grattis! Fyra bilder och en bra artikel om er i dagens tidning. Bra kämpat! Vi är på er sida.
Lite mer aktivitet och besök under dagen än tidigare. Man blev så glad i hjärtat av allt stöd och alla besök. En del som kom var även var väldigt modiga och nyfikna på huset, så vi gav dom en grundlig förklaring på hur vi klättrar upp och vilken säkerhet man behöver. Några tog sig också upp för att hälsa på!
På kvällen innan jag och mina kamrater var tvungna att åka hem var vi med på ett möte med människor som brinner för att rädda Blodstensskogen. Vi diskuterade bland annat strategier och metoder för att rädda denna viktiga del av landets gröna lungor, men även hur vi kan nå ut till fler som kan tänka sig komma att stötta på olika sätt för att få ett stopp på detta vansinne som håller på att hända i skogarna.
Vi avslutade sista dagen och kvällen med att vandra runt i området och uppleva skogens puls. Sedan återvände vi till vårt trädhus och åt en gemensam kvällsmat. Det delades många skratt och berättelser innan det blev tid för att krypa/klättra till sängs.
Det känns otroligt tungt att behöva åka. Men en sak är säker: Vi kommer tillbaka och det är snart!
Läs mer på Facebooksidan Försvara Blodstensskogen
