“Jag vill gå ut med min historia för att andra ska kunna dra lärdomar av mina erfarenheter”, säger Fredrik Gavell, djurrättsaktivist och före detta folkhögskolelärare. Bild: Privat
#inrikes

Demonstrerade mot djurförtryck – förlorade jobbet

Sluta med djurrättsaktivism eller bli av med jobbet. Det ultimatumet fick folkhögskoleläraren Fredrik Gavell i våras. ”De tyckte att jag skadade skolans rykte”, säger han.

För två år sedan började Fredrik Gavell att arbeta som lärare på Brunnsviks folkhögskola i Borlänge. Det är en anrik folkhögskola som har djupa rötter i arbetarrörelsen och står nära Socialdemokraterna.

– Jag älskade mitt jobb. Det kändes viktigt och jag gillade att skolan hade ett starkt politiskt patos, säger Fredrik Gavell som har varit engagerad för djuren under en längre tid, först partipolitiskt sedan utomparlamentariskt.

Men drömjobbet skulle snart förvandlas till en mardröm. Allt började i februari förra året när Fredrik medverkade på en demonstration i Borlänge mot en lokal strutsfarm. Demonstrationen arrangerades av Djurfront Dalarna, en nystartad lokalavdelning av djurrättsorganisationen Djurfront. Tanken var att demonstrationen skulle bli startskottet för en längre kampanj mot strutsfarmen.

– Vi hade planerat ganska länge och tänkte ha regelbundna demonstrationer även utanför själva farmen. Det finns så mycket som är upprörande med farmen och exploateringen av strutsarna. Exempelvis det koloniala perspektivet, att man tar hit djur från andra sida jorden bara för att utnyttja och döda dem.

Strutsfarmen valdes också för att den är välkänd i lokalsamhället och är ett populärt utflyktsmål.

– Vi ville ge en annan bild men vi förstod förstås att vi inte skulle bli omtyckta av alla.

Måndagen efter demonstrationen, när Fredrik var på väg till jobbet, plingade det i hans telefon. I inkorgen fanns ett långt mejl från en person med koppling till strutsfarmen. I mejlet som även var adresserat till folkhögskolans ledning, lokala medier och polisen, kallades Fredrik för uppviglare, våldsverkare och även fascist med hänvisning till att han var svartklädd och delvis maskerad under demonstrationen. Samma person skickade även ett privat meddelande till Fredrik som innehöll en bild på hans hus.

– Jag blev chockad och kände mig hotad. Det värsta var att min familj drogs in.

I det långa mejlet stod det att strutsfarmen hade fått en rad anonyma och hotfulla telefonsamtal efter demonstrationen och att samtalen hade polisanmälts som olaga hot. Det framfördes också att Fredrik var olämplig som lärare på grund av hans engagemang i Djurfront.

Just denna vecka skulle Fredrik, som genast tillbakavisade den indirekta anklagelsen att han skulle ha ringt strutsfarmen, åka iväg på en kurs. När han på torsdagen kom tillbaka till Brunnsviks folkhögskola fick han ”en lapp i handen”. Det stod att han var arbetsbefriad med bibehållen lön i väntan på utredning. Skälet som gavs var att ”Djurfronts metoder och ställningstaganden strider mot skolans värdegrund”.

– Jag kallades in till skolledningen innan jag skickades hem men de var inte intresserade av att höra min sida av saken. De ville bara prata om Djurfront, våld och våldsbejakande extremism. De hade bestämt sig.

Den närmsta tiden var tuff och turbulent för Fredrik. Lokala medier skrev om ”den skolanställde” med kopplingar till ”djurrättsextremism” och skolledningen gav sin version i medierna och skolans egna kanaler. Värst var alla hot och nedsättande kommentarer som postades i sociala medier, bland annat på folkhögskolans Facebooksida. Även riksdagsledamoten Hanif Bali (M) som har hundratusentals följare på Twitter publicerade bilder på Fredrik vilket gav historien nationell spridning.

– Allt var väldigt surrealistiskt och obehagligt även om det mest var troll och lantbrukare som skrev. Men jag fick väldigt fint stöd från min familj, vänner, Djurfront och andra inom djurrättsrörelsen.

Vid ett tillfälle gick Fredrik in på den lokala polisstationen.

– Jag frågade rakt ut om jag var misstänkt för olaga hot. Det var jag inte.

Det här var bara några veckor efter Göteborgs-Postens artiklar om hot mot bönder, en granskning där Djurfront var i fokus även om hoten inte hade gjorts i organisationens namn. 

– Samhällsklimatet just då bidrog till att det här blev så stort. Före demonstrationen pratade vi om GP:s rapportering och funderade på hur det skulle påverka oss men vi valde ändå att följa vår planering och genomföra demonstrationen.

Efter att Fredrik blev arbetsbefriad kontaktade han sitt fackförbund, SAC Syndikalisterna, och inledde en arbetsrättslig process. Det stod snart klart att skolan hade gjort fel när de skickade hem honom utan att först kalla till en förhandling med facket. Så efter två veckor blev Fredrik erbjuden att komma tillbaka men han ville inte.

– Jag hade som krav att de först skulle ge mig en offentlig ursäkt och även göra en handlingsplan för att förhindra att någon annan anställd råkar ut för samma sak som mig.

I slutet av april fick han en skriftlig ursäkt men innan dess kallade skolans styrelse in Fredrik för utfrågning. Han upplevde att frågorna mest handlade om hans politiska åsikter vilket kändes olustigt med tanke på att åsiktsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet är grundbultar i svensk lagstiftning.

– Jag försökte vara tydlig med att jag inte ville svara på några sådana frågor. Jag var bara intresserad av att prata om vad jag faktiskt hade gjort.

Efter ursäkten där det bland annat står att skolan har “fullt förtroende för Fredrik Gavell som lärare” valde han att återvända. Strax innan han skulle börja igen var Fredrik med på en manifestation med djurrättsgruppen Kycklinginspektionen, senare Slakteriinspektionen, utanför Kronfågels slakteri i Katrineholm. Manifestationen gjordes samtidigt som andra aktivister gick in och filmade på slakteriet inom ramen för en civil olydnad-aktion.   

Några dagar senare skickade en jägare bilder från manifestationen till Brunnsviks folkhögskola och ifrågasatte att en djurrättsaktivist jobbade på skolan.

– Då tog det fart igen. Skolledningen blev ännu mer upprörd än tidigare och sa rakt ut att jag måste sluta med djurrättsaktivism om jag inte ville bli avskedad. De visste att det inte fanns någon grund för att avskeda mig men att de skulle göra det ändå och att de var beredda att betala eventuella böter om ärendet gick till arbetsdomstolen. Fast ledningen kommer aldrig erkänna att de har sagt det här.

Fredrik förklarade att han varken tänkte sluta med djurrättsaktivism eller säga upp sig. Han tyckte att skolan istället borde se hans engagemang som en resurs i linje med skolans profil. Sedan en tid tillbaka är skolans slogan “Gör din röst hörd” och på hemsidan poängteras att det är viktigt att stå för sin åsikt, motivera den och ha förmågan att säga ifrån.

– Det visade sig att alla fina ord inte betyder någonting när det blåser. Ytterst var det en fråga om ekonomi, det var de själva öppna med. Att skolan kanske inte skulle få samma anslag som tidigare om det blir allmänt känt att en person med så kallat politiskt känsliga åsikter jobbar där. 

Efter några dagar fick Fredrik nog. En bidragande orsak var att skolledningen började rikta in sig mer och mer på hur han var som person och lärare. De ska bland annat ha sagt att han ända sedan han började sin anställning hade använt skolan ”för sin egen aktivism” eftersom han bjudit in vad skolan uppfattade som radikala politiska grupper att föreläsa på skolan.

– Jag orkade inte mer. Jag hade visserligen fint stöd från många elever, särskilt de som också var djurrättsaktivister, och några kollegor. Men andra kollegor oroade sig, precis som ledningen, för hur skolans status skulle påverkas av att jag jobbade där. Historien hade också dränerat mig på energi.

Det slutade med att Fredrik och skolan kom överens om att han skulle bli uppsagd på grund av arbetsbrist och få full lön året ut. Ledningen gjorde också klart att Fredrik inte var välkommen på skolavslutningen före sommaren. Sedan dess har han funderat mycket på vad som egentligen hände under våren och hur andra ska kunna dra lärdomar av hans erfarenheter.

– Det är framför allt därför jag vill gå ut med min historia.

I backspegeln tycker han sig se att flera faktorer samverkade, till exempel att djurrättsrörelsen redan var i strålkastarljuset efter GP:s artiklar och att begreppet ”våldsbejakande extremism” på senare tid har börjat användas som slagträ mot djurrättsrörelsen. En annan faktor var att lantbrukare fortfarande är en väldigt stark intressegrupp och får gehör för sina påtryckningar, särskilt på landsbygden och i mindre orter.

– Jag underskattade helt klart motståndarsidan. De sluter upp för varandra och jag har även fått veta att strutsfarmarna hade goda kontakter i lokalsamhället och med lokala medier. Så när djurrättsaktivister planerar aktioner är det viktigt att man verkligen analyserar motståndarsidan och tänker sig för både en och två gånger innan man agerar. 

Den mest dyrköpta läxan tycker han är att arbetsgivare sällan sluter upp bakom de anställda när organisationens anseende står på spel. Och att det behövs en stark facklig organisering på arbetsplatsen för att kunna stå emot, något som saknades på Brunnsviks folkhögskola. 

Att reaktionen från skolledningen blev så kraftig tror Fredrik beror på bristande kunskap om djurrätt och att skolans huvudmän, ABF och LO, tillsammans med Socialdemokraterna tillhör en rörelse som är på tillbakagång och är mån om att försvara sina positioner.

– Skolledningen var mer intresserad av att förhindra att Brunnsviks folkhögskola kopplades ihop med nidbilden av djurrättsaktivism än att fundera över om mitt politiska engagemang var något som de överhuvudtaget hade någonting med att göra.

Fredrik lyfter också fram hur viktigt det är med solidaritet inom djurrättsrörelsen.

– Det var helt avgörande för mig att jag fick så stort stöd av andra inom rörelsen när det var som tuffast. Alla behöver inte tycka lika om alla frågor men vi behöver finnas där för varandra.

Det senaste halvåret har Fredrik sökt nya lärarjobb utan framgång. Han misstänker, men säger att han förstås inte kan veta säkert, att skriverierna har försvårat chanserna att få anställning som lärare i Dalarna.

– Jag trodde inte att det skulle vara svårt att få ett nytt jobb, det talas ju om lärarbrist hela tiden. Nu har jag även börjat söka andra jobb och än är jag inte särskilt orolig. Det löser sig säkert.

Händelserna förra våren har inte gjort att han vill ägna sig mindre åt djurrättsaktivism, tvärtom, så vill han göra mer. Idag är han aktiv i flera djurrättsgrupper.

– Djurförtrycket är så massivt. Det känns angeläget att fortsätta. Jag tycker mig också se att djurrättsrörelsen växer här i Dalarna och det är förstås väldigt positivt.

Fotnot: Anlib har sökt Brunnsviks folkhögskola för en kommentar. Via mejl meddelar skolledningen att de inte är intresserade av en intervju med motiveringen att de inte gör några uttalanden “när det gäller eller berör interna personalfrågor.”