“Att alla djur har rätt till sina egna liv är något jag bär med mig. Vi skulle behöva satsa mycket mer på ett proteinskifte från kött till växter”, säger Rebecka Le Moine (MP).
#intervju

”Kött måste bli omodernt”

Riksdagsledamoten och veganen Rebecka Le Moine vill bli nytt språkrör för Miljöpartiet. Anlib ställde några frågor om djur, kött och djurrätt.

Miljöpartiet ska välja ett nytt språkrör efter Isabella Lövin nästa år. Förra veckan var Rebecka Le Moine från Norrköping, en av få veganer i rikspolitiken, den första som annonserade sin kandidatur.

Rebecka Le Moine är 30 år, valdes in i riksdagen 2018 och är Miljöpartiets talesperson för biologisk mångfald. Hon är utbildad naturvårdsbiolog och har tidigare arbetat som ekologkonsult.

Hur kom det sig att du gav dig in i partipolitiken?

– Mitt första engagemang var i Fältbiologerna och sedan i Naturskyddsföreningen. När jag gav mig in i partipolitiken valde jag Miljöpartiet eftersom de är det enda riksdagspartiet som erkänner att allt som lever har rätt att leva för sin egen skull. Den grundvärderingen, att alla djur har rätt till sina egna liv, är något jag bär med mig. Jag vill försöka att vända på perspektiven och få människan att se att det inte är självklart och inte moraliskt att vi människor ska dominera resten av världen, säger Rebecka Le Moine.

Hur tror du dina chanser är att bli språkrör?

– Jag har ingen aning! Men vad jag vet så är det än så länge bara jag som har sagt rakt ut att jag kan tänka mig att kandidera. (Tillägg från redaktionen: Vid tiden för intervjun var det så men sedan dess har Annika Hirvonen och Åsa Lindhagen också valt att kandidera.)

Hur står det till med vegonormen i partiet?

– Vi har en policy att vi ska bara servera lakto-ovo-vegetariskt och veganskt på våra kongresser och möten. I Miljöpartiets riksdagsgrupp så är jag den enda veganen, men flera är vegetarianer.

Har du stött på fler veganer i riksdagen?

– Ja, jag har jobbat en del med socialdemokraten Magnus Mannhammar. Han är den enda förutom jag själv som jag vet är vegan. Vi har tillsammans anordnat några olika seminarier, bland annat visade vi Cowspiracy i riksdagen. Då har vi bjudit på vegansk mat och inspirerat på den vägen också. När det gäller riksdagen så borde vi kunna komma betydligt längre. Under en del evenemang serveras skinka och det är så onödigt.

Vilka djurpolitiska frågor vill du driva om du blir språkrör?

– Vi skulle behöva satsa mycket mer på att göra ett proteinskifte från kött till växter, inte minst inom skolan. Sen borde förfärliga saker som minkfarmer förbjudas. Vi borde också lyfta frågan om djurens rättigheter, och ta initiativ för att få till en FN-konvention som erkänner att djur har egna rättigheter. Djurförsöken är också är helt förkastliga. Vi måste få till en forskning som inte använder sig av sådana metoder. 

Har du funderat på olika verktyg för att genomföra proteinskiftet på?

– En köttskatt skulle vara väldigt bra. I nuläget betalas det inte för miljökostnaderna som köttätande innebär. Vi skulle också kunna ställa mycket högre hållbarhets- och djuretiska krav på kött vid upphandlingar. Men primärt handlar det om att minska köttkonsumtionen och hur kraven ska se ut kring det kött som produceras.

På vilket sätt kan proteinskiftet ske i skolan?

– I skolor skulle man kunna jobba mer med en vegetarisk dag i veckan. Skolorna bör servera kött i mycket mindre kvantiteter om man nu inte vill jobba med dagar. Det är så otroligt bråttom att minska vårt klimatavtryck, vi måste bryta normen om att vi ska äta kött varje dag. Vi måste snabbt göra det omodernt att äta kött.  Och få in god vegansk mat.

I förra veckan publicerade Världsnaturfonden sin Living Planet Report. Där nämns målet att minska den globala köttkonsumtionen med 50 procent till 2050. Vad tror du om att sätta denna typ av mål?  

– Jättebra! Vi borde ta fram en strategi för hur vi ska minska kött- och annan animaliekonsumtion och synka denna med Parisavtalet och konventionen för biologisk mångfald. Vi vet ju att för att producera kött krävs det otroligt stor areal. Det är väldigt slöseri på markyta och även slöseri av vatten och andra resurser.

Är det inte så att vi människor tar mer och mer mark till oss själva och till ”våra” boskapsdjur och därmed tränger vi undan de vilda djur som finns?

– Verkligen. Det var det som gjorde mig helt övertygad om att jag måste bli vegan. Att vi måste rädda de sista spillrorna av natur som finns. Kött- och mjölkindustrin tar så mycket mark i anspråk. På så sätt gör vi de vilda djuren hemlösa och utrotar dem aktivt. Det vill jag inte vara en del av.  

Men mjölkindustrin hävdar att vi behöver mjölkkorna för att behålla den biologiska mångfalden i Sverige?

–  Det mesta av djurkonsumtionen, alltså av både mjölk och kött, gynnar absolut inte biologisk mångfald. Hade målet varit att värna den biologiska mångfalden behöver vi absolut betande djur, på gamla betesmarker. Men det är i själva verket en mycket liten del av djuren som faktiskt betar på betesmarker, så även om allt kött vi åt kom härifrån så skulle vi behöva minska köttkonsumtionen drastiskt. 

– Men för att upprätthålla betet skulle vi också kunna få hjälp av vilda djur. Jag är till exempel ett stort fan av skogsren som jag tycker vi skulle kunna återintroducera i Sverige. De är betare och skulle kunna ge ett fantastiskt gratis bidrag till den biologiska mångfalden.

I Miljöpartiets partiprogram står att ni vill leva i solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet. Vad tycker du att det innebär att leva i solidaritet med djuren?

– Vi borde verkligen fråga oss vad det innebär att leva i solidaritet med djuren. Djuren är inte slavar. Men vi människor tar oss rätten att föda upp djur för vår profit. Vi tar ifrån dem deras eget existensberättigande. Frågan är om vi verkligen har den rätten. Utgångspunkten i den politiska debatten är främst att djur är mat. Man har diskuterat hur mycket de ska få vara ute, hur de ska avlivas och så vidare. Man har pratat om djurskydd men inte djurrätt.

– Kommer vi fram till att tänka djurrättsligt borde vi istället fråga oss: Hur bedriver vi en politik för att frigöra djuren från vårt slaveri? Hur kan de få finnas till för sin egen skull? Vi människor har till skillnad från många andra arter möjlighet att välja vad vi äter. Vi är allätare. Vi måste faktiskt inte äta kött.