Uppdrag granskning har sänt två uppmärksammade program om mjölkindustrin med smygfilmade bilder från en av Arlas gårdar. För första gången berättar aktivisterna Michelle Berghäll och Martina Vedin som filmade om mjölkgården i Hälsingland, Uppdrag gransknings program och debatten efteråt.
Michelle Berghäll och Martina Vedin är djurrättsaktivister sedan flera år tillbaka. De har lång erfarenhet av att smygfilma djurfabriker i Sverige och andra länder, bland annat genom kampanjen Total insyn.
Förra året hörde en person av sig till dem och föreslog att de skulle filma en mjölkgård i Hälsingland som en sista utväg för att missförhållandena på gården skulle bli kända. Sedan flera år tillbaka hade boende i trakten larmat om att djuren led men trots flera anmälningar hade varken länsstyrelsen eller polisen satt stopp för djurplågeriet. Martina Vedin och Michelle Berghäll fick sedan kontakt med Uppdrag granskning och lät redaktionen få tillgång till deras material från gården.
– Jag har som en slags sköld omkring mig när jag filmar, för att orka se allt det hemska som djuren tvingas att vara med om. Så jag lät inte mig själv känna allt för mycket när vi var där. Men jag reagerade på att korna stod och låg i extremt mycket avföring och att de såg väldigt magra ut. Jag tyckte också att det var konstigt att de inte hade tillgång till något foder, säger Michelle Berghäll.
Hade du sett något liknande förut?
– Jag har sett många gårdar som har påverkat mig starkt och som inte borde få existera. Men det var absolut en av de värsta mjölkgårdar jag har sett. Sedan vill jag tillägga att vi har varit i flera europeiska länder och sett många djurfabriker. Att Sverige skulle vara bättre än andra länder är en myt som inte bygger på fakta. Visst kan det vara så att Sverige har strängare djurskyddslagar men vad betyder det när reglerna inte efterföljs?
Martina Vedin berättar att det svåraste för henne är att lämna de lidande djuren efter en smygfilmning.
– Det är nästan omöjligt att kunna somna. Djurens vädjande ögon efter hjälp etsar sig fast. Illamåendet över vad människor är kapabla att göra mot andra kännande varelser skapar en sådan stark ilska och sorg att kroppen börjar värka. Sedan, när en ser materialet som vi filmat om och om igen, blir en påmind om att det inte bara var en hemsk mardröm, säger Martina Vedin.
Det första av Uppdrag gransknings program sändes den 29 januari och hade titeln Arlagården. I programmet visas det smygfilmade materialet från gården i Hälsingland och tittarna får se magra och smutsiga kor i en djurfabrik som tycks ha lämnats vind för våg.
Filmerna från gården varvas med Arlas reklamfilmer, bland annat Bregottfabriken, där välmående kor skuttar omkring på gröna ängar. Reaktionerna efteråt var kraftiga och programmet är ett av Uppdrag gransknings mest sedda de senaste åren.
– Vi är otroligt tacksamma att Uppdrag granskning valde att ta sig an detta och visa hur illa djuren far. De ställde Arla, LRF och länsstyrelsen ordentligt mot väggen, säger Michelle Berghäll.
– Vi hoppas också att medvetenheten om hur djuren inom livsmedelsindustrin lever i Sverige har blivit större, säger Martina Vedin.
Företrädare för djurindustrin har sagt att programmet var ett beställningsjobb från djurrättsrörelsen. Vad tänker ni om det?
– Jag skrattade till när jag hörde det. Jag förstår inte hur det skulle ha gått till. Gården har ju bevisligen haft problem i många år, säger Michelle Berghäll.
Under och efter programmet hävdade Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Arla att gården i Hälsningland var ett undantag, ett enskilt och oacceptabelt fall. I sociala medier började hashtaggen “Vi är Arla” användas av mjölkbönder som stolt visade upp sin verksamhet.
I ett uppföljande reportage från Uppdrag granskning som sändes i onsdags kunde redaktionen slå fast att gården inte var något enskilt fall. De beställde ut offentliga handlingar som visade att 210 kött- och mjölkgårdar har fått förelägganden hos länsstyrelsen förra året. Av dem var 38 mjölkgårdar som säljer sin mjölk till Arla.
– Vi blev inte chockade direkt eftersom vi har sett så pass många gårdar med egna ögon. Det finns också ett stort mörkertal vilket Uppdrag granskning nämner. Förra året besökte länsstyrelsen bara 7,5 procent av Sveriges gårdar. Hur ser det ut på de resterande gårdarna? säger Martina Vedin.
Att ta sig in på djurfabriker och filma är inte tillåtet och aktivister som smygfilmar kan bland annat dömas för olaga intrång. Martina Vedin och Michelle Berghäll väljer ändå att nu vara öppna med att det var de som filmade.
– Vi är redo att ta konsekvenserna och står för vad vi har gjort. Det är värt det eftersom det har avslöjats att inte bara en svensk gård har begått fruktansvärda brott mot djur utan flera. Att en lag finns betyder inte heller att den är moralisk och etiskt rätt. Det är i Sverige lagligt att vissa djur hålls instängda under hela sina liv, säger Martina Vedin.
– Lagarna upprätthåller ett system där djuren skadas. Då tänker inte jag vara en del av det systemet. Jag tänker göra det som känns rätt i hjärtat och det är att hjälpa djuren. Till och med den polis som vi lämnade materialet till sa att det var bra att vi hade filmat med tanke på hur illa djuren hade det, säger Michelle Berghäll.
Vad hoppas ni att Uppdrag gransknings program och debatten efteråt ska leda till?
– Att fler ifrågasätter djurindustrins falska bild av djurhållningen. Det borde inte få vara lagligt att dölja sin verksamhet så som de kan göra idag. Alla ska ha rätt att se hur djuren behandlas så att människor kan ta sig en funderare på om det verkligen är rätt att utnyttja och döda djur för ekonomisk vinning, säger Michelle Berghäll.
Se Uppdrag gransknings program Arlagården och uppföljningen
