“Rada upp dem”, “ge dem en hagelsmäll”, “slå benen av dem”. Nästan dagligen postas vålds- och dödshot mot djurrättsaktivister i Facebookgruppen “Vi som stödjer Karl Hedin”. Kollektivet Raccoon Research har granskat en våldsbejakande nätmiljö.
Bakgrund: Åtalet mot Karl Hedin
I september 2020 åtalades en av Sveriges största privata skogsägare, Karl Hedin, för grovt jaktbrott. Han är misstänkt för olovlig jakt på varg. Åtalet kallas allmänt för ”Västmanlandsfallet” och rättegången är planerad att börja i mars 2021.
Turerna kring åtalet är turbulenta och omskrivna i media. Det finns högljudda Hedin-supportrar som menar att Hedin inte bara är oskyldig, utan även utsatt för en häxjakt från stats- och polismakten. Denna linje har Hedin själv mobiliserat kring.
Mest känd är Karl Hedin för den familjeägda trävarukoncernen Karl Hedin AB, men han är också en frispråkig debattör i jaktfrågor. Han har gett ut flera böcker, till exempel Maktmissbruket – ett hot mot demokratin, De jagade jägarna och Attacken mot äganderätten. I sina böcker kritiserar Hedin “etablissemanget”. Han själv, andra jägare, yttrandefriheten, och till och med Sverige anses vara under attack, och Hedin menar att staten tillåter angreppen.
– Det är ett krig, säger Karl Hedin i en intervju med Expressen (enligt egen utsago har han 100 miljoner kronor i ”krigskassa” att spendera på åtalet).
Förra året kritiserades Karl Hedin för att han deltog på Alternativa bok- och mediamässan i Huddinge tillsammans med kända högerextremister. I en DN-intervju säger Karl Hedin att han inte är rasist “på det viset”, men att han har problem med muslimer.
– Jag tror inte att de jobbar. Och vem ska inte bli orolig för de subsamhällen som uppstår? Jag är jätteorolig för det. När polisen inte kan ta hand om detta. De misslyckas ju! Och så kastar de sig över oss, över mig, som inte har gjort nåt. Med en jävla massa poliser, säger Karl Hedin i samma DN-intervju.
“Vi som stödjer Karl Hedin”
När åtalet blev känt startades Facebookgruppen ”Vi som stödjer Karl Hedin”. Gruppen har idag drygt 30 000 medlemmar och inläggen i gruppen är öppna för alla att läsa. Däremot baseras medlemskap på att man följer gruppens riktlinjer.
Medlemmarna i Facebookgruppen är en brokig skara människor som attraheras av den reaktionära världsbild som Karl Hedin förmedlar i böcker, föredrag och intervjuer. Det är personer inom köttindustrin (jägare, bönder, jordbrukare), dess försvarare (köttätare, yttrandefrihetsförespråkare) och skattekritiska företagare. Men även diverse rasister, antifeminister, konspirationsteoretiker, vetenskapskritiker och EU-motståndare.
Det som knyter samman Hedins sympatisörer är upplevelsen av att deras livsstil och ideologi är hotad. Gemensamt är en ilska mot samhällsaktörer som de uppfattar försvagar deras rätt att försvara sig mot exempelvis vargar, “invandrare” och staten. I denna föreställningsvärld demoniseras alla motståndare: veganer, feminister, kommunister, anarkister, liberaler, socialdemokrater, miljöpartister, djurrättsaktivister, miljöaktivister, EU-förespråkare, tjänstemän, domare, poliser, advokater, “icke-svenskar” med flera. Hedins följare skapar också en gemenskap genom att bära Hedin-artiklar, till exempel Hedinkeps. Kepsen symboliserar rätta åsikter i varg-, jakt- och diverse politiska, moraliska frågor.
Det huvudsakliga ämnet i Facebookgruppen är att stat och rättsväsendet har försvagats, att dessa inte längre kan stå emot angrepp på den västerländska kapitalistiska livsstilen. De som hotar västerländsk kapitalism är exempelvis feminister, miljöaktivister och djurrättsaktivister. För att skydda sig och återupprätta den ”rätta” livsstilen förespråkar gruppen flera lösningar, såsom att byta regering (Sverigedemokraterna är nog det enda politiska parti som det uttrycks sympatier för). Men framförallt förespråkas att ta lagen i egna händer, med direkta uppmaningar till våld och mord.
Enligt administratörerna driver gruppen ett ”blixtkrig” (admins egna ord) för att stödja Hedin inför rättegången, samt troligen också att förändra Sverige i en riktning som överensstämmer med deras egna åsikter. I sitt blixtkrig angriper medlemmarna sina motståndare aggressivt. Det produceras dagligen många inlägg i gruppen där medlemmarna bland annat förlöjligar, hatar och hotar sina fiender.
Många inlägg i gruppen handlar såklart om jakt. Dessa inlägg kretsar kring olika frågor, såsom vapen, ammunition, viljan och behovet att döda varg, om forskning, om när varg dödat boskap, samt hur fel aktivister har i vargfrågan. Sensmoralen i gruppens vargdiskussioner är att den allmänna debatten i Sverige har bristande kunskap och agerar fel i vargfrågan. Det är därför upp till jägarna att bestämma om, och hantera, vargar och vargvänner. Jägarna hävdar således moralisk rätt att bryta lagar och använda våld mot aktivister, om det behövs.
Som tidigare nämnts ger sig medlemmarna på många olika motståndare, däribland miljöaktivister, politiker och tjänstemän. Men denna artikel fokuserar på hur djurrättsaktivister angrips i Facebookgruppen. I inläggen om djurrättsaktivister vävs dock olika fiendebilder samman, vilket är något som utmärker gruppen. Det innebär att när medlemmar i gruppen demoniserar djurrättsaktivister så kopplas de ofta ihop med exempelvis feminister och miljöaktivister.
Hedingruppens bild av en djurrättsaktivist är en person som är svag mentalt och fysiskt (feminist, dålig kosthållning, lågbegåvad), någon som har dålig moral (en som inte jobbar, inte studerar, lever på bidrag), någon som har bristande kunskap (tror på missvisande forskning), någon som inte är ”svensk” (inte är född i Sverige eller inte respekterar svensk kultur), och någon som har dolda eller illvilliga intentioner (aktivister = terrorister).
Vålds- och dödshot mot djurrättsaktivister
Inläggen om djurrättsaktivister i “Vi som stödjer Karl Hedin” kan delas in i tre kategorier: kosthållarna, normbrytarna och terroristerna. I den första kategorin förlöjligas veganers kosthållning (tråkig och onyttig mat, löjliga och okunniga personer). I den andra kategorin, normbrytarna, häcklas veganer och aktivister utifrån att de har en avvikande, onormal, dålig inställning och levnadssätt (icke-svenskt, onaturligt, odemokratisk, mot sunt förnuft, gynnar inte jordbruk och företagande).
I den tredje kategorin, “terroristerna”, som är i huvudfokus i denna granskning, demoniseras aktivister av flera anledningar. Till exempel för att de har utfört inspektioner, dokumentationer, sabotage, demonstrationer och blockader. De vålds- och dödshot som förekommer i gruppen riktas oftast mot ”terroristerna”. En del av hoten är generella, medan andra är riktade mot specifika, namngivna, aktivister.
Det som är säreget för Hedingruppen är gruppens storlek, att uppmaningar till vålds- och dödshot mot djurrättsaktivister tillåts ligga kvar (och uppmuntras av admin) och att många av gruppens medlemmar besitter ett våldskapital. Om inlägg eller kommentarer tas bort beror det oftast på att Facebook avlägsnar kommentarer på grund av anmälningar om hat och hot.
Eftersom djurrättsaktivister framställs som en enhetlig grupp (tillsammans med veganer och aktivister) vidgas hotbilden, och spiller över, varvid gränserna suddas ut. I princip riktas hoten mot alla människor som medlemmarna i gruppen upplever som djurrättsaktivister, och därmed som fiender.
Ett exempel på att hat och hot mot djurrättsaktivister kopplas ihop med kritik av andra fiender är att medlemmarna i gruppen ofta anser att djurrättare är en del av den radikala vänstern. Ibland associeras djurrättsaktivister med Antifascistisk Aktion (AFA), en organisation som jobbar mot fascister och som grupp inte direkt har något med djurrättsaktivism att göra.
Vid ett tillfälle diskuterar Hedingruppen ett åtal där två personer anklagas för att eldat upp en minkfarm i Sölvesborg. Attentatsmännen beskrivs i nyhetsartiklar som ”ekofascister” (det vill säga inte som vänsterradikala). Medlemmarna verkar ha svårt att förstå att liknande aktioner kan utföras av andra än personer med vänsteråsikter. I kommentarerna är det flera som hävdar att journalister försöker dölja att det är vänsterterrorister som startat branden. Möjligtvis beror medlemmarnas synsätt på att majoriteten i gruppen har högeråsikter, och att de inte är bekväma med att demonisera eller hota personer som har samma åsikter som de själva.
Även om jargongen i gruppen är stereotypt manlig, deltar personer med traditionella kvinnonamn avslappnat i vålds- och dödshot mot aktivister. Se exempel på hot- och hatkommentarer i bildspelet längst upp i denna artikel.
Reflektioner
Hedingruppen är ett tydligt exempel på hur olika förtryck hänger ihop, och vävs samman. Vålds- och dödshot bottnar exempelvis i kapitalism, rasism, antifeminism, nationalism, klassförakt och speciesism.
Inläggen och argumentationen i gruppen kan ses som exempel på hur det kan gå när en framträdande samhällsaktör, med pengar och status, mobiliserar drev i media, med kapitalistiska, fascistiska och speciesistiska förtecken. Utifrån att gruppen hämtar sin legitimitet från Karl Hedin har medlemmarna en hög svansföring i sin retorik, om våld, och en stor tilltro att de kan uppnå samhällsförändring, på sätt som de föreslår. Karl Hedin uttrycker själv att det är acceptabelt att bryta lagar för att skydda sig själv (genom tjuvjakt), och medlemmar i gruppen uttrycker samma förhållningssätt gentemot aktivister.
Uppmaningarna till dödligt våld mot djurrättsaktivister sker ofta på basis av att aktivisterna utfört relativt ofarliga aktioner, till exempel inspektioner, demonstrationer och skadegörelse. Med tanke på att majoriteten i gruppen har tillgång till vapen, att det uttrycks dödshot, som tillåts ligga kvar, och att admin underblåser, legitimerar och trappar upp våldsretoriken, känns det tyvärr som en tidsfråga innan någon i gruppen kan gå från ord till handling.
Något som förvärrar aktivisters utsatthet är att rättssystemet ofta negligerar hotbilden mot aktivister. Poliser förringar vanligtvis hot mot aktivister. Aktivisterna framställs som problem i media (sällan eller aldrig skrivs artiklar om hat och hot mot aktivister). Inte heller finns det organisationer med makt, pengar och status som lyfter frågor om aktivisters utsatthet (jämför med LRF och bönders välmående). Staten odlar genom bland annat Center mot våldsbejakande extremism en repressiv hållning till djurrättsaktivister.
I detta sammanhang framstår djurrättsaktivisters samhällsengagemang som i bästa fall etiskt problematiskt eller onödigt provocerande. Vid hot och fara för aktivisters liv är det således inte säkert att aktivister kan eller bör förlita sig på skydd och stöd från samhället. Tyvärr sker nog det omvända idag, aktivister har inte samma stöd som andra våldsutsatta. Därför kan det vara helt livsavgörande att djurrättsaktivister visar solidaritet och stödjer varandra.
Att Hedingruppen tillåts finnas kvar när det förekommer så mycket vålds- och dödshot i gruppen, kanske kan förklaras med hur accepterat en negativ inställning gentemot djurrättsaktivister är i samhället idag. Det är svårt att se att allmänheten hade varit lika tillåtande ifall Hedingruppen hotat exempelvis människorättsaktivister. Under tiden som granskningen pågick kunde ingen nedtrappning av våldsförhärligandet i Hedingruppen uppfattas. Det delades återkommande inlägg i gruppen om våld mot aktivister, det föreslogs dödligt våld, och våldsförhärligande kommentarer tilläts ligga kvar.
Vad som händer med gruppen efter rättegången är svårt att sia om. Ifall Hedin frias kanske gruppen finns kvar, eventuellt tappar den intensitet och aktualitet, och blir istället en diskussionsgrupp för relaterade samtalsämnen. Om Hedin döms är det inte osannolikt att den våldsbejakande tonen i gruppen höjs.
