Från Djurrättsalliansens dokumentation av svenska grisfabriker 2019. Foto: Aitor Garmendia
Foto: Aitor Garmendia
Foto: Aitor Garmendia
#inrikes

Ett grisliv – tio år senare

Smuts, betong och tristess. Djurrättsalliansen har fotat och filmat på femton grisfabriker under året. Idag, tio år efter grisskandalen 2009, släpper de sin dokumentation.

Det var imorse som Djurrättsalliansen publicerade en film och bilder som visar grisarnas vardag i Sverige 2019. Tittaren ser starka bilder på sysslolösa grisar som lever under miserabla förhållanden. De vadar i sin egen avföring, är instängda i kala betongboxar och många är sjuka.  

Filmen är en uppföljning på filmen och kampanjen Ett liv som gris, en kampanj som fick stort medialt genomslag när den lanserades för tio år sedan. Den ledde till att Sveriges Djurbönders VD (dåvarande Swedish Meat) tvingades avgå och både grisindustrin och politiker lovade bättring.

– Ingenting har förändrats för grisarna under de här åren. Det är samma industri, samma förtryck, samma djurplågeri. Behovet och vikten av att djurens öden inte ska få pågå i det dolda är lika stort idag som för tio år sedan, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.

Hon berättar att hon har träffat många människor under åren som har trott att det har skett en verklig förändring.

– Det enda som skiljer då från nu är att det sitter nya individer i boxarna. Grisarna har till och med fått det ännu sämre med de nya regler som började gälla 2017. Regler som bland annat innebär att kultingarna får tas tidigare från sin mamma vilket för industrin handlar om lönsamhet. Så samtidigt som industrin har spridit skönmålande propaganda om världens bästa djurskyddslag och lyckliga grisar har de bakom kulisserna arbetat hårt för att ändra svensk lagstiftning till det sämre för grisarna.

Har det hänt något positivt ur grisarnas perspektiv de senaste tio åren?

– Nej, inte ur grisarnas perspektiv. De lever sina korta liv i samma djurfabriker och dödas sedan på löpande band genom att först gasas till medvetslöshet med koldioxid innan de får blodkärl i halsen avskurna och dör. Däremot har våra filmer och bilder fått enorma mängder människor att omvärdera sin djursyn och tagit beslutet att inte längre vara en del av det som djuren utsätts för genom att sluta äta djur. Fler har också valt att agera för djurens rättigheter, vilket är ovärderligt.

Under december kommer Djurrättsalliansen fortsätta publicera filmer och bilder från grisfabriker. Målsättningen är att ännu fler ska få upp ögonen för djurindustrin.

– Vi människor föder upp grisar under fruktansvärda förhållanden, för att sedan döda dem på löpande band. Allt detta bara för att vi vill äta bacon och julskinka. Det är oetiskt och inte på något vis försvarbart.

Har ni på Djurrättsalliansen gjort någonting annorlunda nu jämfört med för tio år sedan?

– En sak som skiljer är att vi inte publicerar namnen på de gårdar som vi har dokumenterat eftersom vårt syfte inte är att peka finger eller hänga ut enskilda bönder. Vi vill istället visa hur en av Sveriges största djurindustrier ser ut generellt och vad som sker inom lagens ramar.

Malin Gustafsson säger att hon hade väldigt stora förhoppningar på filmen som kom för tio år sedan men att hon idag tänker mer långsiktigt.

– Då hade jag bara varit engagerad i ett par år och hade verkligen känslan av att nu händer det. Men jag har lärt mig att förändring tyvärr tar tid och att det ibland är svårt att se de konkreta eller direkta effekterna av allt engagemang och all kamp för djuren. Men vi får aldrig tappa hoppet, aldrig sluta agera för djuren!

Djurrättsalliansens film från dagens grisfabriker finns att se på Vimeo och Facebook.