"Vi vill att människor ska veta vad som pågår och med egna ögon se under vilka vidriga förhållanden kycklingarna lever" säger Maja Johansson, en av aktivisterna som var med på aktionen. Foto: Martina Vedin
"Jag är ju ingen expert, men det var uppenbart att många inte mådde bra. Vissa bara låg helt passiva, en del hade stora fläckar utan fjädrar och många var väldigt frustrerade och sprätte mot varandra. Stämningen var stressad bland djuren" säger Maja Johansson. Foto: Martina Vedin
En av de nästan 100 miljoner kycklingar som blir slaktade varje år i Sverige. Foto: Martina Vedin
#inrikes

Ockuperade kycklingfabrik – kräver total insyn

Ett femtontal aktivister tog sig idag in på en kycklingfabrik utanför Katrineholm. Väl på plats dokumenterade de förhållandena, bland annat genom att live-sända och fotografera, för att därefter genomföra en timslång ockupation av fabriken, en så kallad “sit-in”.

– Vi vill att människor ska veta vad som pågår och med egna ögon se under vilka vidriga förhållanden kycklingarna lever, säger Maja Johansson från Norrköping, en av aktivisterna.

Det var strax efter middagstid som aktivisterna påbörjade aktionen mot kycklingfabriken och öppnade dörren till ett av tre stallar. I entrén tog de på sig sina vita skyddsdräkter och sina skoskydd innan de så lugnt som möjligt fortsatte in i byggnaden: ett jättelikt golv, ett hundra femtio gånger femtio meter, fullt med kycklingar.

– Det första som slog emot mig var värmen och stanken. Och det chockerande starka ljuset. Hela den jättelika, kala och smutsiga hangaren var upplyst av starka lampor, säger Maja Johansson.

Efter en kort stund upptäckte Maja alla tusentals fåglar som bokstavligt talat fanns överallt; de låg på varandra och klättrade på varandra när de skulle fram till maten och vattnet. 

– Jag är ju ingen expert, men det var uppenbart att många inte mådde bra. Vissa bara låg helt passiva, en del hade stora fläckar utan fjädrar och många var väldigt frustrerade och sprätte mot varandra. Stämningen var stressad bland djuren.

Plötsligt hände något helt oväntat. En av kycklingarna som låg för sig själv började röra sig mot Maja. Väl framme hos Maja, lutade sig fågeln först mot hennes knä och klättrade sedan upp i hennes famn.

– Jag blev så rörd och kände så mycket för den här kycklingen. Kanske sökte han närhet och trygghet…

Aktionen tog en obehaglig vändning när fabrikens ägare plötsligt ryckte upp dörren, försvann med ett “Va fan gör ni här?!” för att sedan blockera utgången med en bil – samtidigt som han släckte lamporna.

– Det var otäckt, klaustrofobiskt. Vi blev rädda, det här hade vi inte riktigt räknat med. Men vi peppade varandra och kunde hjälpas åt att behålla lugnet. 

På uppmaning från de instängda aktivisterna kontaktade stödgruppen utanför fabriken polisen som, när de anlände, visiterade och förhörde aktivisterna. Allt gick lugnt till och aktivisterna släpptes efter hand. 

Varför gjorde du den här aktionen?

– Jag kan inte bara stå och se på. De här djuren lever fruktansvärda, tröstlösa liv. En sådan vidrig industri måste exponeras. 

Vad känner du nu efter aktionen?

– Under den här dagen har jag gått igenom hela känsloregistret. Jag var så koncentrerad på uppgiften när vi gick in. Sedan ångesten när jag såg kycklingarna. Rädslan när vi blev instängda. Och sorgen över att inte kunna rädda någon från det där helvetet, medan jag själv bara kunde gå därifrån. Men jag känner också tillfredsställelse över att ingripit mot djurförtrycket.

Aktionen var startskottet för kampanjen #totalinsyn som kräver att allmänheten ska få total insyn i vad som händer i svenska djurfabriker och på slakterier.