Hej aktivist
Rebecca blir avlägsnad av polisen under en blockad mot Scans slakteri i Linköping 2017.
#intervju

”Blockader ger mig energi”

Rebecca Jordbo svarar på tio frågor om aktivism i intervjuserien ”Hej aktivist”.

Namn: Rebecca Jordbo

Ålder: 30

Bostadsort: Västerås

Varför blev du djurrättsaktivist?

– Jag var lakto-ovo vegetarian i nitton år innan jag plötsligt fick insikt i det djurförtryck som sker. Jag blev chockad över det lidande människor utsätter djuren för och det hemska jag bidragit till när jag trodde att min kost var djurvänlig. Från den dagen var det självklart för mig att göra allt jag kan för att upplysa omvärlden om lidandet och stoppa det om möjligt.

Vilken typ av aktivism ägnar du dig åt?

– Jag är nog en allt-i-allo-aktivist men har svårt att stå still så lägger mest tid på sånt med mycket händelser eller rörelse.

Hur mycket tid lägger du på djurrättsaktivism?

– Oj. Hm. Jag skulle säga inte tillräckligt men de omkring mig tycker jag gör saker konstant. Min man skrattar och säger 24 timmar om dygnet.

Är du aktiv i någon/några organisation(er)?

– Jag är aktiv i Djurens revolt som är en djurrättsgrupp i Västerås

Vilken typ av aktivism tycker du bäst om?

– Blockader är det som gett mig mest energi att kämpa för djuren. Det är något speciellt med att använda sin kropp som sköld mot död och orättvisa. Också när man är på aktionen och är en del av alla människor som kämpar så brukar i alla fall jag få en fantastiska syn framför mig när vi djurrättsaktivister är majoritet och kan kliva in och stänga varje slakteri och gård.

Vilken typ av aktivism tror du gagnar djurrättsfrågan mest?

– Jag tror inte det finns en rätt aktivism utan tycker att ju större variation så når man ut till flest snabbast. Men vad jag har märkt av de aktioner jag har gjort så har man ju flest gynnande samtal genom gatuaktivism, det vill säga när man står med bildskärmar som visar djurens verklighet och informerar förbipasserande.

Vad är roligast med att vara djurrättsaktivist?

– Roligast och stärkande är vår gemenskap i Djurens revolt.

Vad är jobbigast med att vara djurrättsaktivist?

– Det är nog att det är så mycket intriger och drama sinsemellan. Det känns som att många gånger söker folk fel bara för att kunna dra ner varandra i ett mörkt hål där alla ska hata varann.

Har du någon aktivistförebild (behöver inte vara djurrätt)?

– Det måste vara min fantastiska vän Jessica Thiel.

Vilket/vilka råd vill du ge till andra djurrättsaktivister?

– Sluta bråka om allt, ta avstånd från drama och ta inte allt personligt. Vi har en kamp mot något stort redan, vi behöver varandra för att orka och för att vinna. Det vi alltid ska tänka på är vad gynnar djuren mest, inte personliga vendettor och att dra ner varandra.