Anarkist, aktivist och författare. Jonas Lundström svarar på tio frågor om aktivism i intervjuserien ”Hej aktivist”.
Namn: Jonas Lundström
Ålder: 44
Bostadsort: Örebro
Varför blev du djurrättsaktivist?
– Jag tror aldrig det går att överblicka helt varför en hamnar där en hamnar i livet. Men för mig har det länge känts angeläget att engagera mig mot förtryck och för en mer rättvis och gemensam tillvaro, och att inte vänta och hoppas på att till exempel politiker ska styra upp situationen. När jag, bland annat inspirerad av aktivister som jag kände, upptäckte hur omfattande och grundläggande förtrycket av de icke-mänskliga djuren är kändes det naturligt att ta steget in i aktivism.
Vilken typ av aktivism ägnar du dig åt?
– Jag pysslar med mycket annat än djurrättsaktivism, men just där har det handlat om vigiler vid slakterier, inspektioner av slakterier, blockader, djurfritagning, en gnutta jaktsabotage med mera. Allt vill jag inte prata om öppet… Utöver det skriver jag artiklar och böcker där frågor kring djurförtrycket kommer in, om nu det kan räknas som aktivism.
Hur mycket tid lägger du på djurrättsaktivism?
– Svår fråga, jag har aldrig tänkt så, det är inte enkelt att dela upp och varierar över tid, men i år kanske 10-15 timmar i veckan.
Är du aktiv i någon/några organisation(er)?
– I våras var vi en grupp aktivister som startade Kycklinginspektionen, som senare blev Slakteriinspektionen, och jag har sen dess ägnat rätt mycket energi åt planering, förberedelser och uppföljning av de två aktioner vi gjort hittills. Annars är jag primärt aktiv i Save-rörelsen, jag deltar regelbundet i vigiler i Linköping och Katrineholm, och ibland på andra platser, och är en av organisatörerna för Örebro Animal Save. Utöver det har jag deltagit i aktioner med Tomma burar och flera andra grupper. Jag är också engagerad i klimatfrågan med bland annat Extinction Rebellion, som jag tycker går hand i hand med djurrättsfrågan om än inte utan spänningar.
Vilken typ av aktivism tycker du bäst om?
– Det roligaste är helt klart att få vara med i större aktioner typ inspektioner, blockader, ockupationer och liknande där vi befriar djur eller stör djurindustrin på ett direkt och påtagligt sätt, och lyckas genomföra aktionen ungefär som vi tänkt trots motstånd.
Vilken typ av aktivism tror du gagnar djurrättsfrågan mest?
– Jag ser veganism som en väldigt otillräcklig respons på djurförtrycket, och tycker rörelsen lägger för mycket energi på att få folk att bli veganer och att konsumera rätt på bekostnad av direkt aktion mot djurindustrin. Vid ett förtryck, en serie mord, eller en misshandelssituation bör vi försöka ingripa direkt för att stoppa det som pågår, i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till risker och resurser. Att ställa sig vid sidan om, två sina händer och vägra delta är för blekt, minst sagt.
Vad är roligast med att vara djurrättsaktivist?
– Dels att vara en del av en rörelse som verkligen rör sig framåt och vinner mark, dels att lära känna och få samarbeta med en massa spännande och härliga människor.
Vad är jobbigast med att vara djurrättsaktivist?
– Overklighetskänslorna, tycker jag. Att så ofta komma nära död, lidande och förtryck, att bokstavligt talat se blodet och höra skriken, att inte kunna göra mycket åt det, och samtidigt röra sig i den vanliga världen där folk i allmänhet inte tänker på detta alls och tror att vi lever i ett samhälle som är fritt och fredligt. Det är ångestframkallande.
Har du någon aktivistförebild (behöver inte vara djurrätt)?
– Jag skulle vilja bygga en sån av kombon Annika Spalde som är kristen mystiker, författare, freds- och djurrättsaktivist med mera och den betydligt mer militanta anarkisten och ateisten Emma Goldman (1869-1940).
Vilket/vilka råd vill du ge till andra djurrättsaktivister?
– Tänk långsiktigt och försumma inte den egna hälsan, säkerheten och relationerna. Speciesismen kommer inte försvinna imorgon, och vi behöver varandra både i och utanför kampen länge. Prioritera aktivism som går att upprätthålla över tid, tänk igenom risker, och undvik kontinuerligt engagemang i aktiviteter och grupper som dränerar mer energi än det ger.
Jonas Lundströms sidor på Facebook och Instagram, samt hans projekt Fatta Taggtråd