Det började som en idé hos Sandra, känd som mamma i Veganfamiljen på sociala medier. Hon ville anordna ett läger som hon själv skulle vilja ha haft som ny vegan och för några veckor sedan blev det av.
– För drygt ett år sedan började jag känna en fullständig förtvivlan. Att det inte räckte att jag bara åt växtbaserad kost. Jag tänkte att det måste finnas fler som äter växtbaserat som också känner så och det var främst till dem som jag ville rikta det här lägret till, säger Sandra när Anlib pratade med henne under lägret.
Sagt och gjort, Sandra ringde till Lilla Sverigebyn som är en vegansk stugby, dagis och djurfristad i ett. Telefonsamtalet gick precis så bra som hon hoppats på och djurrättslägret var ett faktum. Under fyra dagar sent i augusti samlades drygt fyrtio deltagare varav fjorton barn på den bullerby-liknande gården i norra Småland.
Barnen frågar sina föräldrar om man verkligen kan äta allt på det väl tilltagna frukostbordet i matsalen. Är allt verkligen veganskt? Jo, svarar föräldrarna. Under frukosten ute på den soliga verandan kommer fåren och hälsar på ung som gammal. Några går till lekplatsen med de mindre barnen medan andra sätter sig i den gamla ladugården som gjorts om till bio/föreläsningssal. Under dagarna bjuds det på föredrag och workshops om djurens inre liv, näringslära, köttets miljöeffekter, juridik, aktivism och hur man pratar med köttätare.
– Lägret har varit väldigt givande och intressant. Det som jag har blivit mest påverkad var passet om civil olydnad för djuren. Jag har gjort aktioner när jag var yngre i skydd av mörker. Nu tänker jag att öppenheten i aktioner är ett smartare sätt att nå ut till de utanför djurrättsrörelsen, säger Fredrik Lehtonen, 43 år, som kom hit med husvagn från Göteborg med sin sambo Linda och sina två döttrar.
Förutom nya tankar och verktyg för aktivism för djuren är det många av deltagarna som återkommer till hur mycket de gillar atmosfären på lägret och bara att umgås med andra veganer, något inte alla är bortskämda med.
– Det har varit några av de allra bästa dagarna i mitt liv. Jag har aldrig fått leva i en norm där vi inte bara delar samma kost utan där vi också delar samma värderingar. Där vi alla är veganer för djuren. Att få vara i det här sammanhanget har varit magiskt. Det är verkligen vegannorm här. Alla barnen flockades när de hittade en liten larv och att inte bara våra barn tycker att till och med larven har ett värde, säger lägerarrangören Sandra.
Djurrättsaktivister kan ofta tyngas av våldet mot djuren och en känsla av att inte räcka till. För Sandra är dessa känslor återkommande. Lägret är tänkt att vara både en plats att träna i färdighet för aktivism samt att vara ett andningshål i en köttätande värld. Det verkar det i alla fall ha varit för Sandra:
– När jag satt i går kväll framför lägerelden kunde jag inte minnas att jag känt mig så lycklig någon gång förut. Allt bara var på sin plats på något sätt! Att kunna njuta av lättsamheten som väger upp allvaret är så viktigt för mig.
Under sista dagen av lägret åker deltagarna in till närbelägna Vimmerby för att sjösätta några av sina nya färdigheter. ”Human slakt är en myt”, ”Varför älska den ena och äta den andre?” och ”Är bacon viktigare än mitt liv” står det på skyltarna som lägerdeltagarna håller i när de går in i en livsmedelsbutik. Väl framme vid köttdisken börjar de sjunga Let the Animals Live – en helt nyskriven låt av Fredrik Sälgström (Vanquish Evil) som är en av deltagarna. Ingen personal eller andra ber aktivisterna att lämna butiken under denna disruption (från det engelska ”störa”).
Aktivisterna lämnar butiken i en procession och sjunger samma låt utanför butiken med en vädjan till butiksbesökare att tänka efter när de köper sin mat. Dagen – och lägret – avslutas med en manifestation på ett torg i centrala Vimmerby. Deltagarna håller skyltar, videos från djurindustrin visas och några pratar med förbipasserande.
Trots det enorma jobb som krävs för att anordna ett sånt här läger så säger Sandra på väg mot tågstationen:
– Jag ska absolut arrangera ett liknande läger nästa år.
Vad ska man tänka på om man själv vill anordna ett läger?
– Följ lusten och glädjen. Och våga fråga andra om hjälp. Man behöver inte göra det ensam, säger en trött men nöjd veganmamma.
Föredragen och manifestationen filmades och finns tillgängliga via en spellista på Youtube
