Tema: Mjölk
Carl Towe Nilsson och Martina Vedin, två av aktivisterna som hade åkt till Lövsta för att demonstrera mot mjölkindustrin. Foto: Martin Smedjeback
Ungefär 3000 besökare kom till Sveriges lantbruksuniversitets kosläpp. Foto: Martin Smedjeback
Besökarna tog del av både kosläppet och aktivisternas djurrättsliga budskap. Foto: Martin Smedjeback
Innan kosläppet kunde besökarna se hur korna har det under vinterhalvåret genom ett observationsfönster. Foto: Martin Smedjeback
"Det är bra om vi kan vara tydliga med att vi inte är ute efter att anklaga specifika aktörer utan vill belysa ett helt system som förtrycker" säger Erik van Berlekom som håller i banderollen tillsammans med Kataline Camus. Foto: Martin Smedjeback
#reportage

Mjölkprotest vid statligt kosläpp

Protester vid kosläpp, mjölkindustrins årliga PR-jippo, har blivit vanligare de senaste åren. Anlib följde med några aktivister till Sveriges lantbruksuniversitet och kosläppet i Lövsta utanför Uppsala.

En grupp på tretton personer har samlats i en ring vid Uppsala centralstation. Några står med en kopp kaffe i handen för att värma sig denna ovanligt kyliga majdag. Några har varit med och demonstrerat på kosläpp tidigare, för andra är detta en helt ny erfarenhet.

– Jag slutade att äta kött av hälsoskäl och blev sedan vegan för fyra år sedan efter att ha sett dokumentären Cowspiracy. Aktivist har jag bara varit sedan i höstas, säger Kataline Camus som till vardags är byggnadskonstruktör.

Hon tycker att det känns bra att stå upp för djuren även om hon kan tycka att det ibland är jobbigt att prata med främlingar.

– Inför det här kosläppet är jag lite nervös inför att jag ska må dåligt över att jag tycker synd om djuren på gården.

Aktivisterna pratar om hur de ska gå obemärkta in på kosläppet för att sedan, när korna kommer ut, lyfta skyltar och lakan med djurrättsliga texter.

– De räknar säkert med att vi kommer oavsett, säger någon och nämner att de var på kosläpp på Sveriges lantbruksuniversitets anläggning även förra året.

Efter samlingen delas aktivisterna in i par så att det inte ska se för misstänksamt ut med en grupp på tretton personer som kommer tillsammans. Sedan åker bilarna mot Lövsta.

“Varsågoda! Vi bjuder på mjölk och bulle – Arla” står det på en skylt som möter besökarna till kosläppet. Förutom dryck och tilltugg bjuds det även på underhållning. På en tipsrunda får man bland annat gissa hur mycket en gris i genomsnitt väger vid slakt (svar: 115 kg). Eftersom Lövsta är en statlig forskningsanläggning finns även en whiteboard-tavla med ett diagram över hur korna rör sig. För de allra minsta finns det röda Arla-kor i miniformat att rida på.

Innan korna släpps ut på bete ges en chans för alla besökare att gå in på anläggningen där korna tillbringar större delen av sina liv. Från ett stort observationsfönster på övervåningen får man en överblick över hur korna har det.

En pojke lyfts upp av sin pappa för att kunna se genom fönstret. Han äter en korv som de köpt på gårdsplanen av veterinärstudenterna. Köttet kommer från ett närliggande slakteri och det är inte alls omöjligt att det är korna som var med på fjolårets kosläpp som fått sätta livet till.

– Den bajsar, säger ett annat barn barn och skrattar till.

– Det ska man inte trampa i, säger mamman.

Hela golvet är fyllt med bajs så för korna är det omöjligt att följa det omtänksamma rådet.

– Det är kul att de får gå fria, eller hur? säger mamman till sitt barn.

En ko sätter sitt huvud mot en roterande, blå borste.

– Åh så skönt, säger en pappa.

– Man undrar ibland om man ser samma bild, säger Ewe Daun, konstnär från Uppsala och en av djurrättsaktivisterna på plats.

– Jag tycker att det ser ut som en fruktansvärd tillvaro för korna. Besökarna här kan titta genom exakt samma fönster och säga ”vilken fin kliborste de har” och skratta. Man bara känner: ”Öppna ögonen snälla!” Men jag var nog lika blind innan jag blev vegan, fortsätter Ewe Daun.

Men alla besökare denna dag ser inte okritiskt på hur djuren har det. Mikaela Hedström har sin två månader gamla son i famnen och sin treåring vid benen. Hon tycker inte att djuren ser ut att ha det så bra där nere.

– Man har ju inte tänkt på det innan men sedan jag fick barn och började amma så började jag tänka på var mjölken kommer från. Tänk om de skulle ta mina barn ifrån mig! Det är ju jättehemskt! Det är ju så de gör i mjölkindustrin, säger Mikaela Hedström som har läst en djurskyddsutbildning.

Klockan börjar närma sig elva och folk samlas ute kring den tomma hagen. Mats Persson, driftschef på Lövsta Lantbruksforskning, meddelar att det är 3000 besökare som har kommit till dagens kosläpp. Han instruerar besökarna att inte vifta med ”paraplyer och plakat” så att djuren inte blir skrämda.

– Mjölk är inte bara ett fantastisk livsmedel. Men det viktigaste är att vi kan ha en biologisk mångfald. Våra djur gör ett fantastiskt jobb som håller vårt landskap öppet. Det kan ni tänka på när ni dricker er Arla-mjölk, säger Mats Persson i mikrofonen.

Men djurrättsaktivisterna vill att konsumenten ska tänka på andra saker när de dricker sin mjölk. När de första korna kommer hoppandes ut i hagen till tonerna av “Guld och gröna skogar” med Hasse Andersson tar aktivisterna upp sina lakan.

”Inte din mamma, inte din mjölk”, ”Varför tog ni mig från min mamma?” och ”Kalven separerades från sin mamma vid födseln” lyder budskapen. Aktivisterna står helt tysta och lugna en bit bakom besökarna som tittar på korna. När alla djur släppts ut samlas aktivisterna på rad så att ingen ska undgå deras budskap. Flera besökare kommer fram till dem och har respektfulla samtal om djurindustrin. Vissa säger till och med att det är bra att aktivisterna är där.”

I år har företrädare för mjölkindustrin lyft fram att de vill förbjuda djurrättsaktivister från att vara på kosläpp. Ett exempel är mjölkbonden Anette Gustawson. I en debattartikel i Expressen skrev hon om ”maskerade människor som gapar, skriker och uppträder hotfullt”. Man kan undra om Gustwson faktiskt upplevt detta eller om hon vill måla upp en nidbild av djurrättsaktivister — kanske för att få politiker att stoppa människor som vill ge en alternativ bild av mjölkindustrin.

”Mjölkindustrin splittrar familjer och dödar oskyldiga” står det på det lakan som Kataline Camus och Erik van Berlekom håller i. De är lika lugna och tysta som de andra aktivisterna i gruppen. Ändå väljer poliserna ut just dem och ber att få se deras legitimation.

– Vi frågade varför. Då sa de att det var för att vi kanske är misstänkta för brott mot demonstrationslagen. Jag sa att jag inte hade mitt leg på mig. Då utförde polisen en kroppsvisitering av mig. De hotade med att de kanske skulle ta med oss till polisstationen om vi inte ville visa leg eller ge personnummer. Det var läskigt, hotfullt, säger Erik van Berlekom som till vardags är forskningsassistent i psykologi.

När de flesta besökarna har åkt hem packar aktivisterna också ihop. Men när de precis har lämnat gården ser de poliser framför sig som stoppar bilar. Poliserna håller fram en apparat som förarna ska blåsa i. I baksätet börjar det skämtas om att polisen vill göra ett laktostest för att se så att verkligen alla har druckit av komjölken på kosläppet. För hur många kör berusade från ett kosläpp?

–  Vi kollar körkort och nykterhet, säger polisen som stannar aktivisternas bilar.

Två av aktivistbilarna får köra vidare efter alkotest och uppvisande av körkort. Men i Erik van Berlekoms bil måste samtliga passagerare visa leg. Polisen förklarar inte varför.

– Det låter lite konspiratoriskt men jag tror att de ville undersöka just oss. Så fort de kontrollerat vår bil åkte de iväg, säger han.

Efteråt samlas aktivisterna på den veganska restaurangen Los Vegos i centrala Uppsala.

– Det var obehagligt att se de instängda korna och kalvarna som låg ensamma i sina boxar. Det var smutsigt och såg hårt ut. Därför kändes det bra att göra manifestationen. Det var lite nervöst med så många poliser och att de ville ha våra personnummer. Men jag tyckte att vi fick många bra reaktioner även från de som jobbade där, säger Kataline Camus.

Erik van Berlekom påpekar att det var betydligt färre besökare på kosläppet detta år jämfört med förra.

– Det kan ha berott på vädret men också på att vi var där förra året. Det är också bra att arrangörerna blir störda av vår närvaro. De håller ändå på med en verksamhet som leder till ett enormt lidande. De ska inte kunna göra ett propagandaevent utan att utmanas.

Han lyfter också fram att det är viktigt att inte lägga hela ansvaret på enskilda producenter. Dessa är ju del av en större struktur som säger att det är okej att tjäna pengar på djurs kroppar.

– Det är bra om vi kan vara tydliga med att vi inte är ute efter att anklaga specifika aktörer utan vill belysa ett helt system som förtrycker.

Martin Smedjeback