Polisen knuffade bort aktivister som försökte hindra en djurtransport från att köra in genom slakteriets huvudentré. Foto: Staffan Andersson
Vid en grind på baksidan av slakteriet stoppades djurtransporter vid två tillfällen. Foto: Staffan Andersson
De aktivister som inte flyttade sig på polisens befallning blev bortsläpade. Foto: Staffan Andersson
Polisen gav djurtransporterna fri lejd in på slakteriområdet. Foto: Staffan Andersson
Några av alla djur som blev dödade under dagen. Foto: Martina Vedin
Förutom att stänga slakteriet krävde aktivisterna att personalen skulle få lön i sex månader. Foto: Martina Vedin
Polisen brottade ner aktivister vid flera tillfällen under dagen. Foto: Martina Vedin
#reportage

Rekordblockad mot Scans slakteri

Cirka sextio aktivister deltog i en blockad mot HK Scans slakteri i Linköping under gårdagen. Flera djurtransporter blev stoppade under parollen ”Stäng slakteriet omgående”.

Strax efter klockan nio går aktivisterna från samlingen till slakteriområdet. Vädret är ruggigt men de är beslutsamma. Det här ska bli en av de största slakteriblockaderna i Sverige.

– Nästan ingen är på djurens sida. Deras lidande och död måste uppmärksammas, det får inte pågå i hemlighet bakom stängda dörrar, säger Martina Vedin som ska medverka under aktionen.

HK Scans slakteri i Linköping är ett av landets större slakterier och skiljer sig från många andra dödsfabriker eftersom anläggningen inte ligger i utkanten av staden. Bredvid slakteriet finns butiker och mindre företag. Ljudet från en stor bilväg överröstar nästan fordonen som åker in och ut från slakteriområdet. 

Aktivisterna som kommer från hela landet delar upp sig och går till olika grindar för att täcka alla infarter. Några personer har märken, skyltar och flaggor från olika djurrättsorganisationer, bland andra Djurens revolt, Direct Action Everywhere, Total insyn, Animal Rebellion och Djurfront. Men de flesta representerar inte någon organisation. Blockaden arrangeras av Sambandscentralen, ett nystartat nätverk som vill samla så många aktivister som möjligt för den här typen av protester.  

Flest människor går till huvudgrinden och efter en kvart kommer en djurtransport. Polisen, som redan är på plats, uppmanar aktivisterna att stanna kvar vid sidan av vägen och inte blockera transporten. 

Det uppstår en viss förvirring eftersom polisen inte har stoppat blockader vid tidigare tillfällen. Då har aktivisterna fått ställa sig framför transporterna en stund innan de har blivit beordrade att flytta sig.

– Släpp fram mig! ropar en person.

Men de drygt tio poliserna bildar kedja. Några aktivister lyckas ändå ställa sig på vägen. Genast kommer några poliser och knuffar undan dem. Djurtransporten åker in genom grindarna och polisen omhändertar två personer.

Vid grinden på baksidan av slakteriet tillåts aktivisterna att stå framför en transport i några minuter. Djurtransporten är täckt, så inga djur syns men deras skrapande och ångest känns genom sidoväggarna. Från en byggnad inne på slakteriområdet hörs kor råma i panik.

Efter fem minuter säger poliserna att det räcker och de flesta flyttar sig men några sitter kvar. När aktivisterna blir bortburna och inledda i polisbilar gör de inget motstånd. Aktionen har en strikt ickevåldspolicy.    

Samma sak upprepar sig när nästa transport kommer men sedan får aktivisterna ett nytt besked. Inga fler blockader. Ytterligare en lastbil med djur anländer och när två människor försöker ställa sig framför tar en polis tag i en av dem med full kraft och kastar ner honom i ett dike. 

Stämningen på platsen är stundtals spänd. När fler djurtransporter anländer stoppas aktivisterna så att chaufförer kan köra in djuren till bultpistoler och slaktknivar. En av aktivisterna vid grinden på baksidan är Max Malm, initiativtagare till Sambandscentralen.

– Vad djuren utsätts för är förjävligt. Ett systematiskt våld som backas upp av staten och medierna, säger han.

Max Malm berättar att han ändå är nöjd med dagen så långt, framför allt att de är cirka sextio personer och att så många olika aktivister och organisationer gör någonting gemensamt. Genom åren har han och flera andra försökt få till en dialog med HK Scan men de har inte varit intresserade. 

– Det är bland annat därför vi behöver göra sådana här aktioner, vi måste visa att det finns ett motstånd mot deras dödsfabriker.

Han är märkbart irriterad på polisen.

– Vi fick tio minuter framför transporterna! Inför och under aktionen har polisen sagt att de ska balansera vår rätt protestera och Scans intresse att ha verksamheten igång. Men de har inte mött oss halvvägs, tycker jag. Det är uppenbart att statens våldsmonopol är mer intresserade av att dödsmaskineriet ska få snurra ostört, säger Max Malm.

Aktionen avslutas vid tretiden med ytterligare en blockad vid huvudgrinden. Den här gången sätter sig aktivisterna på vägen och stoppar en lastbil som är på väg ut från slakteriet, kanske med döda djurkroppar som ska säljas i matbutiker.

Liksom tidigare lyfter polisen bort demonstranterna och brottar ner några av dem. I luften surrar en av polisens drönare som har hållit koll på aktionen under hela dagen. 

På väg hem läser jag på mobilen vad andra medier har skrivit. Flera lokala medier citerar polisen som bland annat hävdar att “de hade fått indikationer på att det skulle kunna bli lite allvarligare än vad det brukar bli”. Återigen sprids bilden att djurrättsaktivister är potentiella våldsverkare, några samhället inte behöver lyssna på. Men alla som var på platsen såg engagerade och fredliga medborgare som protesterade mot djurförtryck. Våldet stod slakteriet och polisen för. 

När vi kör genom Linköping ser vi en av aktivisterna stå på en gräsplätt vid en väg. Det är Isabella Kilenstam från Göteborg, en av dem som omhändertogs och kördes iväg för att släppas av på olika platser långt från slakteriet. Dagens aktion var hennes första någonsin.

– Att bli ivägkörd av polisen var väl ingenting, men att vara på ett slakteri för första gången, att se djurens ångestfyllda ögon genom hålen i djurtransporten. Jag känner mig fortfarande skakad, säger Isabella Kilenstam.