Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mina barn är veganer. Det är en mening som rör upp många känslor och förutfattade meningar. Både hos djurätare som tror att vi använder lögner och propaganda för att förvränga de små huvudena, men också hos veganer som tycker att små barn kan inte sätta sig in det ställningstagandet själva – så de kan inte kallas veganer.
Mina barn är fyra och fem år, de är veganer sedan start. Från början, när de inte hade en egen röst, så var det vår etiska livsstil som de helt enkelt bara följde men nu är de egna små personer med egna röster och åsikter. Det är så himla fint att se barn som faktiskt inte blivit matade med propaganda om att kons mjölk är till för oss och att kött är det enda proteinet du kan överleva på.
Mina barn växer upp (fullt friska) och ser sanningen som den är. De har själva sett hur gårdarna djuren lever på ser ut och kallar dem med egna ord för fängelser. De vet att köttet som ligger på folks tallrikar är döda djur, de förstår inte riktigt död mer än att det är att aldrig mer finnas eller komma tillbaka. De vet att ägg kommer från hönornas kloak, de har träffat räddade hönor och vet var de kommer ifrån – från ett fängelse till att vara fria i djurfristäder där de inte används som produkter.
De vet att när de var små så fick de mjölk av mig från mina bröst för att jag är deras mamma. Men de vet också att normen i samhället är att efter man har druckit mammas mjölk så börjar man dricka kons mjölk. Och för att dricka den så måste mamma ko få bebisar som tas ifrån henne och att alla hennes bebisar kommer hamna på folks tallrikar och tillslut även hon själv.
Vi har alltid förklarat enkelt att vissa inte vet att det som de äter kommit från ett djur och att det tyvärr finns dem som vet men inte bryr sig. Som tycker att djur är våra att göra vad vi vill med. Barnen tycker båda alternativen är otroligt konstiga och har en tendens att tycka att djurätare är elaka eller onda. Speciellt när de äter sin veganska ost, ghurt och dricker växtdryck så blir det ju ännu mer förvirrande. Folk vet att djur lider och dör och allt de äter kan vi äta fast veganskt, så varför väljer folk att inte vara veganer?
Det har gjort dem till små aktivister som bland annat påpekar folks val i affären eller pekar och pratar högt om att det är döda djur som ligger i köttdisken. De pratar också om att de är veganer på förskolan, med sina kompisar och med äldre släktingar som blir upprörda över att de inte får göra som de vill utan att bli pikade. De känner sig så stolta när de får vara med på demonstrationer med oss vuxna för att rädda djuren.
En del verkar tro att barn som är veganer från start kommer gå emot sina föräldrar på sikt och övergå till att äta djur. Jag delar inte den oron. Alla inlägg och historier jag har hört i frågan är från föräldrar som har förskönat det hela, dolt sanningen om djurindustrin för att det skulle vara för jobbigt för barnet att veta. Vet barnet inte sanningen så är det klart att de inte bryr sig lika mycket, inget konstigt alls.
Alla barn har revolter i sitt liv, även jag. Men jag blev vegetarian när jag var nio år och då var jag extremt udda men jag övergav aldrig min etiska livsstil. I dagens läge är var och varannan vego på något sätt eller utesluter animaliska produkter ibland. Förutom etiska skäl att välja bort animalier har miljö- och hälsoskäl gjort att det inte längre ses som udda.
Människor äter animaliska produkter för att det är tradition, för att det är bekvämt och för att de gillar smaken. Om barn växer upp utan den traditionen, utan skygglappar och vet sanningen bakom allt. Om den enda bekvämligheten och smaken de vet och känner till är den veganska. Då ser jag inte en framtid med att de skulle välja en annan livsstil och kost när de blir äldre.
Mina barn kommer växa upp och bli empatiska fantastiska människor som respekterar allt liv på vår gemensamma jord och det behövs verkligen i den här världen.
