Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som djurrättsförespråkare och vegan blir jag sällan förvånad över hur skev samhällets syn på djur är, men ibland blir det extra tydligt. Idag var en sådan dag. Jag satt med mitt morgonkaffe och såg nyheterna på tv. Här är några djurrelaterade inslag som visades.
- Den afrikanska svinpesten riskerar att föras in till Sverige. Den är inte farlig för människor, men vi kan smitta grisar som då blir svårt sjuka och dör.
- Den första hummern har sålts till ett pris av 34 000 kr/kg.
- 270 grindvalar har strandat i Australien och en stor räddningsinsats har inletts för att rädda djuren.
Det intressanta i rapporteringen är den kognitiva dissonansen, det vill säga att inslagen innehåller motsägelsefulla attityder till djur utan att någon reagerar.
I inslaget om svinpesten filmas en djurbonde tillsammans med flera stora grisar i en ladugård som är rejält halmad (oftast är det ren betong som grisarna vistas på, men det kanske inte ser så bra ut i tv…). Bonden är bekymrad och säger att om pesten drabbar grisarna så får de kraftiga blödningar från olika kroppsöppningar, en “oerhört plågsam död”. Efter att ha sett filmer från slakterier där grisar kämpar mot koldioxid så kan jag inte tänka mig att det är värre att dö av blödningar från kroppsöppningar än att kvävas i en gaskammare.
Hummerfisket presenteras som en “skojig” liten händelse där priset läses upp med ett fniss: “Det är ju ett högt och bra pris!”. Inget reflektion över att hummern ska kokas levande för att ätas upp, helt utan tankar på hur smärtsamt och skräckfyllt det måste vara att fastna i ett nät.
Sedan rapporteras om grindvalarna i Australien. Nu är tonen en helt annan. Stackars alla valar som strandat! Det sätts in stora resurser och människor samlas för att hjälpa dem ut i havet igen. Det är visserligen sorgligt att cirka 90 valar redan har dött på stranden, men tur att så många vill ställa upp och göra en insats för att rädda de valar som fortfarande är vid liv.
De tre inslagen är ett extremt tydligt exempel på hur gemene man resonerar när det kommer till olika slags djur. De djur som vi äter ska visserligen ha det bra under sin livstid, men sedan spelar det inte så stor roll att vi faktiskt tar livet av dem.
Som kontrast till detta synsätt reagerar jag på ytterligare ett exempel från morgonens nyheter, en dödsskjutning i Västerås. Den intervjuade polisen säger att han förstår att invånarna är upprörda eftersom det här är det värsta brottet vi kan tänka oss, att ta livet av en annan individ. Det är underförstått att brottet att ta livet av någon är förbehållet just människor, inte de djur vi äter.
Valarna, däremot, ska räddas och skyddas. För dem äter vi ju inte här i Sverige. Grisar och humrar ska bara skyddas till en viss del, framför allt behöver de hålla sig friska. Om de blir sjuka kan vi ju inte äta dem.
Med tanke på vad polisen sa och räddningsaktionen för grindvalarna har jag ändå en förhoppning om att vi faktiskt kan ändra vårt förhållningssätt till våra medvarelser här på jorden. Vi anser redan att det värsta brottet är att ta en annan individs liv och vi vill hjälpa till när vi ser andra varelser kämpa för sina liv. Det ledsamma är bara att det kommer ta så otroligt lång tid att få fler att inse att detta borde gälla alla individer, såväl människor och grindvalar som grisar och humrar.