Bild: Kaisa Andersson
#krönika

Nya djurskyddslagen dödar med respekt

Lena Lindström
Lena Lindström
Etolog, Institutet Vethos

Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det maskineri som utnyttjar och dödar icke-mänskliga djur kommer fortsätta utan avbrott även efter att Sverige idag får en ny djurskyddslag. Något skydd värt namnet är det inte fråga om – det råder ingen tvekan om att lagen framför allt skyddar djurutnyttjandet och inte djuren. Men finns det något med den nya lagen som djurrättsrörelsen kan dra nytta av?

Det mesta i den nya lagen med tillhörande förordning är oförändrat från den förra djurskyddslagen som kom till 1988. Bland annat kvarstår kravet på naturligt beteende som till och med utökats en aning med en skrivning om att förebygga beteendestörningar. En annan nyhet är den allra första paragrafen och dess ord “djurvälfärd” och “respekt”: ”Denna lag syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur.”

Att använda ordet “respekt” i ett sammanhang där djur tillåts födas upp, stängas in och dödas på löpande band är att missbruka det rejält – att kalla det urvattning är en underdrift. För djurrättsrörelsen kan det nya ordet innebära både ett hinder och en möjlighet.

Man kan se det som en seger att det står i lagen att djur ska respekteras även om det inte avspeglas i praktiken. Lagstiftarna erkänner att det borde vara så och erkänner därmed den konflikt som finns i djurutnyttjandet, antagligen utan att vara medvetna om det själva. Ett slags självbedrägeri på nationsnivå; vi vill så gärna att det ska vara sant att vi skriver det i lagen. Men på samma gång fungerar lagen som ett alibi och skrivningen kan lika gärna ses som ett kallt spel för gallerierna.

Djurindustrins försvarare är aldrig sena att utnyttja djurskyddsregler till sin fördel. Så många gånger har vi sett hur de motsätter sig varje inskränkning av djurutnyttjandet – det kan handla om betesrätt, suggfixering eller hönsburar – för att så snart lagstiftningen gått igenom använda det som försäljningsargument: “I Sverige får korna komma ut”, “I Sverige förbjöds hönsburarna redan 1988”, “I Sverige är suggor lösgående”, och så vidare.

Eftersom lag gärna betraktas som sanning och internationella jämförelser ofta utgår från lagstiftningen snarare än verkligheten, kommer det i praktiken verkningslösa ordet “respekt” säkert bidra till att ytterligare blåsa upp den svenska djurskyddsnationalismen. Djurskyddsorganisationer, politiker från alla kanter och djurindustriernas branschorgan kan med samlad styrka fortsätta övertyga sig själva och andra om att djurutnyttjandet i Sverige sker med djurens bästa för ögonen.

Samtidigt kan lagtexterna användas för att sticka hål på just detta självbedrägeri. Lagens storslagna ord kan vara effektiva för att belysa kontrasten mellan den svenska självbilden och verkligheten. På samma sätt som vi kan ställa mejerireklamens betesbilder mot instängda kor och kontrastera paragrafen om naturligt beteende mot minkar i burar kan vi nu visa uppfödning och slakt med en retorisk fråga om detta är förenligt med respekt.

Läs mer om hur Vethos ser på den nya djurskyddslagen.