Vi gillar nog den internationella vegandagen. Särskilt eftersom den har en tydlig djurrättslig koppling. Dagen firas till minne av att The Vegan Society bildades i England den 1 november 1944, en organisation som inte bara hittade på ordet vegan utan också har haft djuren i fokus sedan starten.
Men som djurrättsaktivister måste vi diskutera vad vi ska ha dagen till. Det ligger nära till hands att jämföra med den feministiska rörelsens relation till internationella kvinnodagen. Genom åren har många varnat för att 8 mars håller på att förvandlas från en politisk dag när patriarkala orättvisor uppmärksammas, till ett jippo. Ett av de mer absurda inslagen är att många kvinnor får blommor på kvinnodagen, en slags hyllning till att de är kvinnor.
Som veganer vill vi definitivt inte ha några blommor eller gratulationer idag. För veganism handlar inte om oss. I likhet med de flesta andra veganer betraktar vi veganism som ett etiskt och politiskt ställningstagande för en bättre värld, en värld utan djurförtryck. Blommor kan vi ge varandra den dagen djurindustrin avskaffas.
Ett annat problem med en särskild vegandag är att köttätande riskerar att normaliseras ännu mer. Genom att fokusera på veganism en dag varje år kan samhället luta sig tillbaka de övriga 364 dagarna och fortsätta exploatera djur. Vegandagen blir ett alibi.
Nåväl, det finns fördelar också. Djurrättsrörelsen är fortfarande en liten och ganska marginaliserad rörelse, inte minst i jämförelse med den feministiska rörelsen som har haft många stora och viktiga framgångar genom åren. Att vi, i alla fall en dag varje år, har något lättare att nå ut med vårt budskap i debattartiklar, nyhetsinslag och sociala medier är förstås bra.
Våra invändningar mot vegandagen är inte nya, texter som denna skrivs varje år. Och de måste fortsätta skrivas. Vi behöver hålla diskussionen vid liv. Så vad tycker ni om vegandagen år 2020? Vad ska vi ha den till? Hjälper eller stjälper den? Kommentera gärna på Anlibs Facebooksida.
