"För ett år sedan bestämde jag mig för att sluta lönearbeta och minska mina utgifter så mycket som möjligt för att på så vis kunna arbeta mer effektivt för djuren. Jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare" säger Casper Hilt. Foto: Privat
#utrikes

”Min uppgift är att få människor att lyssna”

Casper Hilt är en dansk djurrättsaktivist som under de senaste åren satt stark prägel på rörelsen i vårt grannland. Men också svenska aktivister känner till och låter sig inspireras av 36-åringens aktivism, hans dokumentärfilmer och brinnande engagemang.

Anlib träffade Casper Hilt för ett samtal om aktivism, den danska djurrättsrörelsen och om hur viktigt det är att stå enade i kampen för djuren.

Första gången jag kom i kontakt med dig var när jag såg ditt fantastiska tal ”Cow nr. 416” från The Official Animal Rights March i Köpenhamn 2018. Det var ett otroligt starkt och känslosamt tal! Hur kändes det att hålla det?

– Extremt kraftfullt! Jag hade förberett marschen så länge och ville mobilisera all min hängivenhet och all min energi i det här avslutande talet. Samtidigt som jag inför hängivna djurrättsmänniskor berättade om hur jag bevittnat ko nummer 416 och hennes fruktansvärda öde, krävde jag grundläggande anständighet. Det gjorde budskapet så starkt.

Ja, verkligen! Människor brast i gråt …

– Precis framför mig… Det var kanske det som påverkade mig mest. Efteråt kom det fram aktivister och sa att jag påmint dem vad veganism handlar om, grundläggande anständighet. Många till och med tatuerade in ”basic decency” och ”416” på sina kroppar. Det var helt galet! Jag kan inte uttrycka hur tacksam jag kände mig…

Det måste ha varit en mycket speciell stund både för dig och dina åhörare. Kan du berätta lite om din aktivism?

– Jag har varit aktivist i nästan fem år och har ägnat mig åt många olika typer av aktivism. Men för ett år sedan bestämde jag mig för att sluta lönearbeta och minska mina utgifter så mycket som möjligt för att på så vis kunna arbeta mer effektivt för djuren. Jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare!

Vilken typ av aktivism ägnar du dig åt idag?

– Oftast medverkar jag på vigils med saverörelsen och bevittnar vad som sker utanför och runt slakterier. Jag dokumenterar vad jag ser för att berätta om vad som drabbar djuren. Det är vad jag brinner för, att vara där offren är och kanske kunna ge dem lite medkänsla.

Du producerar också filmer om vad du bevittnar, eller hur?

– Ja, det är så jag försöker hjälpa djuren. Jag omvandlar deras skrik på hjälp till ett språk som människor kan förstå och ta till sig. De flesta tycker bara att djurens skrik är irriterande – min uppgift är att få människor att lyssna på djurens röst.

Jag har förstått att du också genomför vigils helt på egen hand. Känns inte det väldigt ensamt?

– Jo, visst kan det kännas ensamt. Ibland saknar jag verkligen någon att dela mina upplevelser med. Men det händer också mycket positivt med mig när jag är ensam!

Som vadå?

– Jag är mer fokuserad och tålmodig och kan på ett djupare sätt relatera till omgivningen och djuren. Jag känner mig också mer motiverad att verkligen göra skillnad!

Upplever du att det spelar någon roll för möjligheterna att nå ut med budskapet?

– Ja, faktiskt. Människor tycks tänka att om det här är så viktigt för mig att jag är beredd att göra det ensam, så är de mer beredda att ta till sig det jag vill säga. På så vis blir budskapet starkare och djupare.

Det låter lite paradoxalt. Många aktivister tänker att det är viktigt att vara många för att kunna påverka…

– Ja, det går stick i stäv med vad vi brukar ta för givet. Självklart kan det vara viktigt att vara del av en mindre eller större grupp, det är inte det jag menar. Men det är faktiskt chockerande vad man kan åstadkomma helt själv.

Jag berättar för Casper Hilt att just Danmark spelar en viktig roll för den utbredda köttnationalismen i Sverige. Sverige, basuneras det ut, är världens bästa land för djuren; ett djurens paradis med världens bästa djurskyddslag. Annat är det i andra länder där djuren pumpas fulla med antibiotika och dödas utan bedövning. Och vad gäller grisar är just Danmark det vanligaste negativa jämförelseobjektet. Casper Hilt känner förstås till detta.

– Det stämmer att den danska grisindustrin verkligen är skrämmande dålig! Hur skulle den kunna vara något annat? Att producera mer än trettio miljoner grisar per år, döda hälften och exportera hälften och samtidigt behandla dem någorlunda hyfsat är förstås en omöjlighet. Men skillnaderna mellan Danmark och Sverige är så små att det snarast rör sig om gradskillnader i helvetet. Vad spelar det för roll för den enskilda individen om grisningsboxen är några decimeter större eller mindre? Eller om slakteriet är danskt eller svenskt?

Hur är det med den köttnationalistiska idén? Finns den i Danmark också?

– Javisst. I Danmark säger alla att Danmark har det bästa djurskyddet i världen och det har alla fått höra sedan barnsben. Så vi har matats med lögner och fortsätter att hålla lögnen vid liv. Jag har rest i många länder på senaste tiden och det är samma visa överallt. Vartenda land säger sig vara världsbäst på djurskydd.

Den svenska djurrättsrörelsen har under senare tid genomgått en kraftig vitalisering och präglas av många kreativa och modiga aktivister. Hur mår den danska djurrättsrörelsen?

– Också den befinner sig i ett expansivt skede med många hängivna aktivister! Den är ännu inte lika stor som i Sverige, men absolut lika aktiv. Så gott som dagligen händer det något! Men det är klart att vi står inför utmaningar – vi är en ung rörelse som började växa först för två-tre år sedan. Det betyder att de flesta aktivister inte har varit veganer så länge. Så antagligen måste vi göra en del tuffa erfarenheter och kanske begå en del misstag – som i våra grannländer, inklusive Sverige.

Vad tänker du på då?

– Alla behöver hitta sin plats, göra det de är bra på och överlåta åt andra att göra det de är bra på. Jag kan tycka att många vill vara bra på allt och det är nog inte särskilt produktivt. Dessutom skapar det lätt konflikter och oenighet.

När jag frågar Casper Hilt om vad han tror behövs för att djurrättskampen ska bli framgångsrik svävar han inte på målet: rörelsen måste stå enad och göra allt för att motverka inre splittring.

– Vi måste vara väldigt noggranna med att inte tillåta interna stridigheter och ryktesspridning. När man tänker på hur mycket djuren lider, är det pinsamt att se hur människor som står på djurens sida kan mobba varandra, som befann de sig på en skolgård. Det är helt enkelt oacceptabelt och vi bör inte tillåta det.

Vad tror du om framtiden? Är du optimistisk vad gäller rörelsens möjlighet att nå sitt mål, djurens frigörelse?

– Absolut. Rörelsen växer tack vare allt vi gör och det är bara att fortsätta. En dag kommer vi att vara i majoritet. Veganism och medkänsla med alla kommer att utgöra normen och vi kommer att nå alla djurs frigörelse. Det blir varken lätt eller särskilt roligt, men vi har inget annat val än att bara fortsätta. Då kommer vi utan tvivel att nå vårt mål.

Hur ser dina planer ut för den närmaste framtiden?

– Framför allt vill jag bli en bättre talare…

Va? En bättre talare?

– Att tala offentligt är verkligen skrämmande för mig och det finns så mycket jag vill tala om! Så det ska jag jobba på! För övrigt har jag en del planer på några stora aktioner här i Danmark, ett par intressanta resor till andra länder och så förstås organiserandet av ”The Official Animal Rights March” i Köpenhamn den 24 augusti! Dit alla förresten är inbjudna att marschera med mig och andra danska djurrättsaktivister. Kommer du dit?

Ska du hålla avslutningstalet?

– Ja.

Okej, räkna med mig.

– Great! Då ses vi i Köpenhamn!

Fotnot: Casper Hilts filmer kan ses på Facebook och Youtube: ”Casper Hilt – Animal Rights Activist”.

Henrik Wig

henrik.wig@anlib.se