Vi lever i moraliserande tider. I våras spände statsministern och andra företrädare för regeringen blicken i befolkningen och betonade det personliga ansvaret i kampen mot coronaviruset. I sociala medier skambelade människor varandra om någon inte undvek sociala kontakter i tillräckligt hög grad. 

Som vegan och djurrättare kände jag igen mig. Djurrättsrörelsen har länge uppmanat människor att ta personligt ansvar för djurförtrycket genom att bli veganer.

En skillnad mellan statsmakten och djurrättsrörelsen är att den förra kan välja mellan att utfärda förbud och att argumentera med befolkningen för att genomdriva sin agenda. Det valet har inte djurrättsrörelsen.

Frågan är om vädjan till privatmoral är en effektiv strategi för att uppnå politiska mål. För Löfven och gänget tycks i alla fall strategin att göra var och en ansvarig för andras välbefinnande ha fungerat bra denna gång, oavsett vad man tycker om regeringen eller Löfvens vägval för att bekämpa viruset. De flesta gör noggranna överväganden innan de öppnar ytterdörren och lämnar hemmet. Det har också uppstått ett socialt tryck på att inte bidra till att smittan sprids.

Själv har jag däremot svårt att bli upprörd när människor bryter mot regeringens och myndigheternas rekommendationer. Jag tror det bottnar i att jag, efter att ha varit vegan i några år, bestämde mig för att inte tycka illa om köttätare även fast de agerar omoraliskt. Det var inte bra för min mentala hälsa att gå runt och vara folkilsk. En bieffekt är att jag inte längre blir lika arg när människor agerar omoraliskt i andra frågor.  

I sammanhanget vill jag understryka att regeringens mål är att minska smittspridningen, inte att få fler “goda“ medborgare. Det är en bra påminnelse till djurrättsrörelsen. När vi sysslar med moralisk argumentation ska vi inte göra det av moraliska skäl. Vårt mål är djurens befrielse, inte att människor ska bli moraliska föredömen även om många säkert skulle må bättre av att ha ett mer etiskt förhållningssätt till djur.

Precis som alla djurrättsliga strategier har vädjan till privatmoral, eller “vegan outreach” som strategin ofta kallas, för- och nackdelar. Dessa har diskuterats ivrigt inom djurrättsrörelsen genom åren. 

Fördelen är att många är intresserade av moralfrågor och att vissa tar till sig av argumenten för att sedan omvärdera sin syn på djur och bli veganer. Så småningom kan det bli ett socialt tryck på att inte konsumera djurprodukter. Något som i sin tur kan leda till att lagstiftning eller någonting annat stoppar djurindustrins dödsmaskineri.

Nackdelen är att det kan ta väldigt lång tid att övertyga tillräckligt många med moral som enda vapen. Många reagerar också negativt. De gillar inte – som de uppfattar – att någon säger åt dem vad de ska göra. Vissa blir förbannade eller skamfyllda vilket kan vara ett hinder för att agera för djuren.

Personligen tycker jag att djurrättsrörelsen ska fortsätta uppmana till veganism. Om djurförtrycket ska upphöra måste en stor del av befolkningen vilja att djurförtrycket ska upphöra. För att det ska ske behöver djurrättsrörelsen berätta om alternativet, veganism, och betydligt fler måste bli övertygade veganer.

Jag tror till och med att “vegan outreach” ska vara rörelsens huvudstrategi. Men utan kompletterande strategier – manifestationer, demonstrationer, direkt aktion, civil olydnad, kampanjer mot enskilda företag, politiska kampanjer med mera – riskerar rörelsen att bli tandlös.

Jag tror också att moralisk argumentation är mer effektivt än moralism. “Du är en dålig människa för att du äter kött” är ett exempel på moralism och är sällan en särskilt framkomlig väg. Bättre är att presentera de djuretiska argumenten i så många sammanhang som möjligt och sedan försvara dem. Ibland kan det räcka att berätta om vår moraliska vision: en värld fri från djurförtryck.

En stor skillnad mellan regeringens kamp för att minska smittspridningen och djurrättsrörelsens kamp för att avskaffa djurförtrycket är att i princip alla människor är positiva till att minska smittspridningen. En annan skillnad är att regeringen har helt andra möjligheter att utöva påtryckning om människor inte hörsammar deras uppmaningar.

Men jag tror ändå att djurrättsrörelsen har något att lära av pandemin. Att moralisk argumentation till alla och envar faktiskt kan vara en effektiv strategi för att uppnå politiska mål.

The post Med moralen som vapen – för djuren appeared first on Anlib.

Animal Place, en djurfristad i USA, har räddat tusen hönor från att gasas ihjäl. Hönorna skulle dödas på en äggfabrik eftersom de inte kunde skickas till slakt på grund av coronakrisen.

I USA har flera slakterier stängt helt eller delvis som en följd av covid-19. Risk för att slakteriarbetare smittar varandra, minskad köttexport och minskad efterfrågan på djurprodukter från restauranger är några av orsakerna.

Den senaste tiden har flera medier rapporterat om att djurindustrin har börjat döda “överskottsdjur” direkt på djurfabriker. Exempelvis har hönor och kycklingar gasats ihjäl med kolmonoxid eller med skum, en metod som är väldigt plågsam eftersom det kan ta upp till fem minuter innan djuren kvävs till döds. Det har också blivit känt att vissa djurfabriker slutar utfodra olönsamma djur så att de svälter ihjäl.

Förra helgen gick djurfristaden Animal Place i Kalifornien ut med en solskenshistoria. De har förhandlat med en äggfabrik i Iowa som skulle döda majoriteten av deras 140 000 hönor. Djurfristaden gavs tillåtelse att hämta tusen hönor med två specialchartrade flygplan, betalda av en person som stöder djurfristaden. 

– Att hämta, transportera och ta hand om hönorna är det mest utmattande som jag har gjort. Men jag skulle göra det igen, när som helst, eftersom hönorna nu får leva för sin egen skull, precis som alla fåglar borde få göra, säger Hannah Beins från Animal place till djurrättsorganisationen Mercy for Animals.

När hönorna mår bättre ska de adopteras bort och Animal Place har även serverat tusen veganluncher, en för varje räddad höna, till lokala djurbönder för att ytterligare uppmärksamma räddningsaktionen.

– Tyvärr är dessa hönor bara droppe i havet med tanke på alla hundratals miljoner hönor som blir dödade varje år av djurindustrin även utan en global pandemi, säger Kim Sturla, verksamhetschef på Animal Place.

The post Djurfristad räddade tusen hönor appeared first on Anlib.

I jakten på ett vaccin mot coronaviruset utsätts många djur för plågsamma experiment. Men det totala antalet djurförsök har minskat de senaste månaderna.

Just nu arbetar forskare över hela världen i rekordfart för att få fram ett vaccin mot det nya coronaviruset. I medierna visas ofta bilder från försök där djur infekteras med covid-19.     

– Djurförsöken innebär inte bara etiska problem, tiden är ett annat problem, liksom det faktum att djurförsöken ofta inte ger svar på vad som händer i en människa, säger Erik Walum, ordförande i stiftelsen Forska utan djurförsök, i ett inlägg på organisationens hemsida.

De djurarter som brukar användas i försök, möss och råttor, blir inte sjuka av det nya coronaviruset. Därför experimenterar man ofta på hamstrar och illrar men även på apor. Från olika håll i världen rapporteras om coronastudier av olika slag på rhesusapor, makaker och babianer.

Forska utan djurförsök är en forskningsstiftelse som arbetar för att djurförsök ska ersättas med “nya och bättre metoder”. De tycker att coronapandemin visar på problemen med att förlita sig på djurförsök.

– Att inte lära sig av detta och göra rejäla satsningar på att utveckla fler cellmodeller, matematiska modeller och satsa på nytänkande inom forskning är ett svek inte bara mot försöksdjuren, utan även mot samhället och alla de människor som drabbas av sjukdom och inte kan få hjälp i tid, säger Erik Walum.

Samtidigt som nya djurförsök godkänns för att studera och stoppa viruset har flera laboratorier aviserat att de kommer att minska antalet djurförsök för andra syften så långt det går, enligt tidskriften Nature. Orsaken är att det är svårt att få fram alla leveranser till laboratorierna och att forskarna riskerar att smitta varandra med viruset, precis som på andra arbetsplatser. 

Även svenska djurhus drar ner på aveln och undviker att starta upp nya studier om de kan vänta. Många universitet och företag har dessutom lånat ut teknisk utrustning såsom ventilatorer, som normalt används till försöksdjur, till vården och de har också lämnat över skyddsutrustning som handskar, rockar, glasögon och annan skyddsutrustning som de haft i sina lager.

Den 24 april är det djurförsöksdjurens dag och många djurrättsorganisationer uppmärksammar dagen, till exempel Djurrättsalliansen. Organisationen hade planerat en marsch mot djurförsök men istället anordnas en onlineprotest där deltagarna bland annat uppmanas att dela bilder i sociala medier med hashtaggen #stoppadjurförsöken.

The post Färre djurförsök under pandemin appeared first on Anlib.

Enligt legenden blev den grekiska överguden Apollon förälskad i kungadottern Kassandra från Troja. Så upp över öronen att han förärade henne siargåvan, förmågan att skåda in i framtiden. Villkoret var att hon skulle ha sex med honom. 

Kassandra vägrade och Apollon straffade henne på värsta tänkbara sätt: ingen skulle någonsin tro henne. Hon skulle stå maktlös och ensam inför de hemskheter som synerna lade i dagen. Men inte nog med det. Trojanerna inte bara misstrodde henne; de betraktade henne som galen. 

Alltså gick det som det gick. Förgäves varnade Kassandra för den ena katastrofen efter den andra. Till exempel den häst av trä som fienden, grekerna, lämnat utanför murarna. Hästen fördes under jubel in i Troja som en segertrofé. På natten strömmade krigarna ut ur dess innanmäte, beväpnade till tänderna. Och Kassandra fick se sin stad plundras och sättas i brand. 

Kassandrakomplexet är en psykologisk term som refererar till traumat att kunna förutsäga faror, men ständigt bli nonchalerad. När katastrofen väl är ett faktum står Kassandran där isolerad och självömkande  i ett hörn och mumlar: “Vad var det jag sa! Det man sår får man skörda!” Och får, i bästa fall, skit för sin översittar-attityd. Människor som varnar – och sedan får rätt – lever tyvärr ganska farligt.

Det är en tragisk situation, men välbekant för djurrättare. Likt Kassandra har djurrättsrörelsen under i stort sett hela sin existens – från 1900-talets början fram till idag – försökt varna sina medmänniskor för följderna av våldet mot djuren. Hur det brutaliserar oss och skadar vår medkänsla. Hur det tjänar som mönster för förtryck av människor. Hur det bidrar till klimathotet. 

Och inte minst: vilken formidabel grogrund för olika typer av snabbmuterande virus det innebär att många djurindivider packas ihop på minimala, skitiga ytor. Det må vara i Kina, Vietnam, England, Holland eller Sverige. Boven i dramat är den globala efterfrågan på animaliskt protein utan vilken sådana livsfarliga miljöer inte skulle existera.  

Men djurrättsrörelsen har hittills haft det motigt, hur snyggt och ödmjukt man än försökt att paketera varningarna. Inte konstigt. Undergångsprofeter är så dystra att lyssna till även om medicinen är sockrad. Dessutom är det förskräckligt svårt för medlemmar av vår art att föreställa sig katastrofer så länge man själv har hälsan och aktiekurserna stiger. 

Människan klarade sig med nöd och näppe undan fågelinfluensan, galna kosjukan och svininfluensan – några exempel på virus som alla har djurutnyttjandet som gemensam nämnare. Även om det var ett sjå att ha ihjäl alla miljarder djur som var smittade, drabbades bara ett fåtal av oss. Gemene man kunde leva på som vanligt. Inget tvingade oss att göra något åt roten till den onda. 

Nu är saker annorlunda. Ingen kan längre avfärda pandemivarningarna. Ingen kan längre hävda att köttätande är ett personligt val. Det är en praxis som – åtminstone i sin nuvarande form – har ödesdigra konsekvenser för människor, inte bara i fjärran länder och världsdelar utan för oss. Dig och mig. Här och nu. Och gör vi inget åt den industriella exploateringen av djur skördar vi med all säkerhet nya pandemier. 

Myten om Kassandra är en bild för hur närmast omöjligt det är att vinna gehör för den som med fasa i blicken höjer sitt varnande finger. Men någon gudomlig förbannelse vilar inte över djurrättsrörelsen. Vi är inte, som den grekiska mytologins Kassandra, dömda att tala för döva öron. 

Kan erfarenheten av det pågående globala viruset göra skillnad? Är omvärlden mer benägen att lyssna nu när konsekvenserna drabbat oss själva? 

I så fall skulle miljarder och åter miljarder individer slippa ångesten och lidandet för människans hand. Och djurrättsrörelsens roll som den tragiska Kassandra skulle kanske äntligen vara till ända.

The post Vem lyssnar på Kassandra? appeared first on Anlib.

Anlibs artikel om att köttätande orsakar pandemier med professor Björn Olsen har fått vingar och nått över 80 000 läsare, en svindlande siffra för en liten och nischad webbtidning. Att ämnet engagerar är inte svårt att förstå. Kriser sätter ofta fingret på tidigare förbisedda eller osynliga förhållanden – i detta fall kopplingen mellan djurindustrin och smittspridning. Coronaviruset avslöjar saker om oss och vårt samhälle.

Den pågående pandemin ställer också frågor till djurrättsrörelsen. Hur drabbas djuren av krisen? Hur ska djurrättsrörelsen agera under pandemin? Hur når rörelsen ut med sitt budskap i en tid när medierna domineras av coronaviruset? 

Idag inleder Anlib ett coronatema för att diskutera dessa och andra frågor som har aktualiserats av krisen. Våra tidigare artiklar i ämnet bakas in i temat och precis som när vi fokuserade på mjölk förra våren kommer även “vanliga” artiklar, utanför temat, att dyka upp i vårt nyhetsflöde.

Hur djuren drabbas av coronakrisen är fortfarande svårt att överblicka. Det har kommit rapporter om att människor har smittat eller kan smitta andra arter, att foderleveranser inte når fram och att djurtransporter har blivit stående. I nyhetssändningar berättas nästan dagligen om djurförsök i jakten på ett vaccin. Samtidigt rapporteras att många vilda djur har fått det bättre när människor håller sig inne och förorenar mindre.

Att viruset har en inverkan på djurindustrins dödsmaskineri är också tydligt. Visserligen säljer livsmedelsbutiker animalier som aldrig förr men smalare verksamheter, exempelvis skinnbutiker, pälsbutiker och köttrestauranger, är oroliga. Vilka ekonomiska problem och osäkerhetsmoment djurindustrin står inför på längre sikt är mer oklart och behöver analyseras närmare.    

Landets djurrättsaktivister och djurrättsorganisationer påverkas på flera sätt. Kampen för djuren försvåras onekligen av att djurrättsaktivister, liksom resten av befolkningen, mer eller mindre sitter i karantän. En grundläggande fråga för rörelsen är vilka former av aktivism som är möjliga, omöjliga och önskvärda under denna tid. En annan fråga är om det möjligen finns nya och kreativa sätt att engagera sig för djuren för hemmasittande aktivister.

I nuläget vet vi inte hur hårt coronakrisen kommer att drabba mänskligheten men sannolikt får vi snart höra fler föreslå veganism som en lösning. Inte för djurens skull, utan för att undvika pandemier. 

Som djurrättsrörelse kan det vara svårt att förhålla sig till krav på att slopa kött, ägg och mjölk när dessa krav inte utgår från djuren. Det centrala för oss är djurens väl och ve: det meningslösa dödandet och det gränslösa lidande som dagligdags drabbar djuren. Inte klimatet, människans hälsa, minskad smittspridning eller vad det nu kan vara – även om inget av detta är långt ifrån oviktigt.

Men i just denna situation. Ska rörelsen lyfta fram djurindustrins och köttätarnas ansvar för pandemier eller fortsätta med huvudbudskapet, att djur inte är våra att utnyttja? En kombination?

Frågorna är många inför detta tema och en av våra förhoppningar är att ni ska vilja vara med och bidra. Krönikor, debattartiklar, memes, tips, bilder och annat som handlar om djurrätt och coronakrisen mottages med stor tacksamhet. Låt oss tänka kring detta tillsammans!

The post Smittan – Anlibs andra tema appeared first on Anlib.

Inställda manifestationer och arrangemang, stopp för aktivism ”på stan” och mer aktivism online. Anlib har frågat sju av landets största djurrättsorganisationer om hur de påverkas av coronakrisen.

Ingenting är som vanligt under coronasmittan och även djurrättsrörelsen drabbas. Men olika djurrättsorganisationer arbetar på olika sätt och påverkas olika av situationen.

Anlib har hört av sig till sju organisationer och frågat om inställda aktiviteter, förändrade verksamheter och hur de arbetar för att nå ut med djurrättsfrågan i en tid när coronasmittan dominerar medierna och människors samtal.

Benny Andersson, verksamhetschef på Djurens rätt, jobbar hemifrån. Det gör nästan alla av organisationens fyrtio anställda men kontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö är fortfarande öppna.

– Vi har enbart digitala möten nu men det är inget nytt för oss. Sedan några år tillbaka sker väldigt många av våra möten över nätet, säger Benny Andersson.

Han berättar att Djurens rätt hade planerat flera utåtriktade kampanjer under våren med fokus på kyckling- och äggindustrin men att man har fått tänka om. Ett annat bakslag är att mässan Vegovision i Göteborg i mitten av april har ställts in.

– Det blir en stor ekonomisk smäll för oss. Men vi vet ännu inte hur stor eftersom förhandlingar om hyran för lokalen och annat fortfarande pågår.

Djurens rätt planerar att genomföra Vegovision i Malmö i början av juni och en återkommande sommarturné men de följer utvecklingen och räknar med att fler arrangemang kan bli inställda. I övrigt lägger de mer energi på sociala medier just nu och försöker bland annat att lyfta djurfrågor som är kopplade till coronakrisen, till exempel att djurindustrin bidrar till pandemier och anitbiotikaresistens.

– Vi försöker alltid anpassa vårt budskap efter vad som är aktuellt i samhället men det är en balansgång. Många kan reagera negativt om de tror att vi bara utnyttjar situationen, säger Benny Andersson och tillägger:

– Vi tvättar händerna, kavlar upp ärmarna och kämpar på för djuren.

Djurrättsalliansen har också tagit en paus i sitt utåtriktade arbete och har fått ställa in flera arrangemang, till exempel en demonstration mot djurförsök i april och en vegoturné som var planerad under våren.

En stor del av organisationens kampanjer bygger på research som görs av aktivister bakom kulisserna. Det arbetet fortsätter som vanligt.

– Även om det kan upplevas som att vi gör mindre för att vi kanske syns mindre så fortsätter kampen för djuren, säger Daniel Rolke, talesperson för Djurrättsalliansen.  

Han berättar att organisationen har anpassat sitt budskap i sociala medier.

– Vi har förståelse för att hotet från coronaviruset skapar en stor oro hos människor och tänker lite extra på att försöka sprida en del positiva nyheter för djuren. Samtidigt fortsätter vi förstås att sprida djurens verklighet.

Michelle Berghäll, aktivist i Animal Reality Exposed (A.R.E.), ger en liknande bild. Organisationen har ställt in i princip alla kommande möten, manifestationer och aktioner.

– Det mesta får ske online nu där vi sprider våra kampanjer och information om hur Sveriges djurindustrier ser ut. Vi sitter också på mycket material som filmats under förra året och som inte släppts ännu, så det finns att göra, säger hon.

För Save Movement Sverige är situationen något annorlunda. De har visserligen ställt in flera arrangemang och en årsmöteshelg har flyttat från Kalmar till nätet men organisationen fortsätter med vigils – manifestationer utanför slakterier – om än i mindre utsträckning.

– Fördelen med vår huvudaktivitet, vigils, är att de är utomhus vid slakterier, ofta vid ställen där det inte förekommer stora folksamlingar. Men även under vigils är det förstås viktigt att tänka på hur smittspridning kan minimeras, säger Martin Smedjeback, ordförande Save Movement Sverige.

För några dagar sedan höll Katrineholm Chicken Save en manifestation utanför Kronfågels slakteri. ”Samtidigt som mycket i samhället stänger ned fortsätter dödandet på löpande band”, skrev aktivisterna i sociala medier efteråt.

Martin Smedjeback och de övriga i Save Movement Sveriges styrelse har uppmanat aktivister som stannar hemma att vara aktiva på nätet, lägga ut bilder från tidigare manifestationer och skriva insändare till dagstidningar.

En annan djurrättsorganisation som fortsätter med sin huvudaktivitet är Hunt Saboteurs Sweden. Just nu är de ute i skogarna och försöker förhindra och störa under lodjursjakten. Angående coronakrisen hoppas organisationen att den blir ”slutet för alla djurplågarverksamheter” eftersom smittan kommer från djurindustrin.

– Staten borde givetvis förbjuda all form av djuruppfödning men som vanligt är det upp till oss djurvänner att agera för att det ska bli så, säger Richii Klinsmeister, ordförande för Hunt Saboteurs Sweden.

Djurens revolt, en djurrättsgrupp i Västerås som ägnar sig åt många olika former av aktivism, har ställt in föredrag, slutat vara på stan och sysslar huvudsakligen med nätaktivism. De försöker även hitta på kreativa sätt att vara aktiva för djuren i dessa tider.

– Vi gör det vi kan för att undvika kontakt med människor men samtidigt få ut budskapet, till exempel lägga flyers i brevlådor, sätta upp klistermärken, krita på gator, spraya lakan och sätta upp, säger Rebecca Jordbo från Djurens revolt.

Organisationen Djurfront hade planerat att närvara och protestera mot samtliga föreställningar under Cirkus Olympias turné men den har ställts in. Djurfront hade även tänkt demonstrera vid kosläpp under våren men de ser också ut att bli inställda. Istället planerar organisationen att rikta in sig på andra platser där djur blir utnyttjade.

– Nu med coronaviruset känner många butiker en ekonomisk oro. Av den anledningen hoppas vi kunna närvara oftare utanför pälsbutiker, säger Olle Pohlin, talesperson för Djurfront.

Hans förhoppning är att djurrättsrörelsen kan få ett uppsving under och efter coronakrisen.

– Under den här tiden har vi sett att stora förändringar kan ske på kort tid. Vi hoppas att det kan inspirera och motivera aktivister och andra att engagera sig mer för djuren.

The post Djurrättsrörelse i karantän appeared first on Anlib.

Schimpanser, gorillor och orangutanger riskerar att drabbas hårt av coronasmittan.

De arter av apor som har stora delar av sitt DNA gemensamt med människor kan komma att smittas av coronaviruset. Det skriver 25 experter i ett brev som har publicerats i tidskriften Nature.  

– Det är en potentiellt farlig situation för stora apor. Mycket står på spel för dem som redan hotas av utrotning, säger Thomas Gillespie från Emory University i USA till The Guardian.

Inget fall av covid-19 har upptäckts bland apor men Gilliespie tycker att man ska ta det säkra före det osäkra. Särskilt eftersom det finns belägg för att virussjukdomar tidigare har spridits från människor till apor.

– Vi rekommenderar att regeringar, forskare, turistbranschen och andra att arbeta för att minska risken att viruset sprids till apor, säger han.

Några av experternas förslag är att stänga djurparker, nationalparker och reservat.

The post Experter: Viruset kan drabba stora apor appeared first on Anlib.

En fartblind djurindustri i kombination med en ökande befolkning är grogrunden för pandemier. “Frågan är inte om en ny pandemi slår till efter coronaviruset, utan när”, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar.

Det är bråda dagar för Björn Olsen som är professor och överläkare på Uppsala universitet. För tio år sedan skrev han boken “Pandemi – Myterna, fakta, hoten” och efter att coronaviruset har börjat sprida sig över världen medverkar han ofta i medierna.

– Jag har varnat för det här i tio år och jag kan tyvärr inte se att riskerna för ytterligare pandemier har minskat, snarare tvärtom, säger Björn Olsen.

I sin bok tar han upp kopplingarna mellan djurindustrin, djurvälfärd och människors välfärd. Fler än sjuttio procent av de infektioner som drabbar människor kommer från djur, så kallade zoonoser. Några av de mer kända är turberkulos, salmonella och rabies men zoonoser orsakade också de tre pandemier som härjade under 1900-talet. Spanska sjukan, som krävde närmare hundra miljoner liv, Asiaten och slutligen det sena 1960-talets Hong Kong-influensa som upp till en miljon svenskar insjuknade i.

– Om alla människor blev vegetarianer eller veganer skulle risken för pandemier vara oändligt mycket mindre. Men visst, vi skulle kanske få någon enstaka spenatpandemi eller liknande.

Grundproblemet är att ett växande antal människor och tamdjur lever allt tätare inpå varandra. Det är en perfekt förutsättning för pandemier, enligt Björn Olsen.

– Vi människor har blivit för många och tar för mycket plats, vi exploaterar djur och natur. Då får vi inte bara kött och mjölk utan också underliga virus. Det här borde få mer uppmärksamhet.

Typexemplet för hur en pandemi uppstår är att vilda djur smittar tamdjur som i sin tur smittar människor. Den vanligaste hypotesen för coronaviruset är att fladdermöss på en kinesisk djurmarknad har smittat myrkottar och att viruset sedan drabbat människor. Spridningen av sars tros ha gått till på ett liknande sätt.

– En djurmarknad är en plats utan ekologiska barriärer mellan vilda djur, tamdjur och människor. Lägg sedan till allt blod, skit och andra kroppsvätskor som finns på marknaden så är smittspridningen snart igång.

Kina målas ofta ut som ett land där pandemier börjar men Björn Olsen håller inte med och exemplifierar med att svininfluensan kommer från Mexiko och mers från Saudiarabien. Han pekar också på den globala djurindustrin där hundra miljarder djur föds upp varje år och lever tätt i enorma anläggningar, platser där virus lätt kan spridas.

– Själv äter jag aldrig djur som är uppfödda mellan fyra väggar. Det är oetiskt av en rad anledningar, inte minst med tanke på pandemier. 

Genom åren har Björn Olsen lyft fram en rad åtgärder som behöver sättas in för att förhindra framtida smittspridningar, till exempel minskat köttätande, intensifierad kamp mot antibiotikaresistens, ökad vaccinproduktion och bättre medicinskt samarbete mellan länder. Men han är inte särskilt optimistisk.

– Vi kan se coronaviruset som en generalrepetition inför att ett ännu dödligare virus slår till. Frågan är inte om, utan när det händer.

The post Professor: Vårt köttätande orsakar pandemier appeared first on Anlib.