Rebecca Zhu Hansson skriver om relationer med icke-veganer och The Liberation Pledge, ett löfte som bland annat innebär att man som vegan avstår från delta i sammanhang där en eller flera personer konsumerar djurprodukter.
#debatt

Ät inte med köttätare

Rebecca Zhu Hansson
Rebecca Zhu Hansson
Djurrättsaktivist

Åsikterna i texten är skribentens egna.

Allt oftare ser man inlägg i veganforum på sociala medier där veganer frågar om tips på restauranger och kaféer som erbjuder både vegetarisk mat och animalier. Anledningen till dessa inlägg är oftast att sällskapet personen ska äta med ej är veganer och/eller tycker att vegetarisk mat är “äckligt”.

Det blir svårt att utvecklas både som djurrättsaktivist och som människa när man omger sig av människor som inte delar ens grundvärderingar. I relationer med icke-veganer blir det oundvikligt att kompromissa. De flesta jag pratat med om detta under min tid som vegan har sagt att de ser andra bra saker hos sina ickeveganska vänner/partners, men hur kan man bortse från en så stor dealbreaker?

Under valrörelsen blir problematiken kring detta extra tydlig. Då kryllar Facebook av inlägg där folk ber andra att försvinna ut ur deras liv om de röstar på x (oftast SD av förklarliga skäl). Jag minns den senaste valrörelsen, hur jag såg minst ett sånt här inlägg per dag i mitt feed och tänkte att det är aldrig man ser såna här inlägg gällande animalieätande. Detta fick mig att börja fundera mycket kring nolltolerans och varför många är mycket mer nolltoleranta när det handlar om människoförtryck än djurförtryck.

Det ses som helt logiskt att frysa ut rasister, sexister med mera ur sitt liv medan det ses som extremt att frysa ut speciesister. Vad är egentligen skillnaden? Precis som att jag inte skulle vilja sitta och se på när min vän misshandlade någon på gatan, tänker jag inte sitta och se på när min vän förtrycker djur. Vi har möjligheten att välja vårt umgänge. Välj med omsorg!

Jag tog The Liberation Pledge för något år sedan, i samma veva som jag blev mer och mer aktiv inom djurrätt. The Liberation Pledge är ett “löfte” man tar genom att skriva upp sig på hemsidan. Löftet är uppdelat i tre delar:

1. Att avstå ifrån att äta animalier, dvs att leva som vegan.
2. Att avstå ifrån att sitta där animalier äts (oftast handlar det om själva sällskapet/bordet).
3. Att uppmana andra till att ta pledgen.

Det finns många fördelar med att ta pledgen. Vissa tar den för sin egen psykiska hälsas skull, vissa tar den för att göra ett tydligt statement och vissa tar den av båda anledningarna. Oavsett, gynnar den dig som vill utvecklas som djurrättsaktivist.

Många är negativa till pledgen då de tror att den skapar klyftor och hindrar diskussion/debatt snarare än att öppna upp för diskussion/debatt. Min upplevelse och erfarenhet av The Liberation Pledge är att den är ett bra verktyg för att få folk att ta det man säger på allvar. Pledgen gör att folk lättare förstår hur viktigt veganism är för mig (och för djuren).

The Liberation Pledge är skapad av aktivister för aktivister. På hemsidan nämns psykisk ohälsa hos aktivister och hur vanligt det är. Genom att ta pledgen tar man även hand om sig själv. Varför utsätta sig för situationer där man tvingas kompromissa med sina och andras värderingar?

När jag ser någon äta mjölk ser jag någon som våldtar en ko, när jag ser någon äta ägg ser jag tuppkycklingar som gasas ihjäl, när jag ser någon äta kött ser jag någon som mördar ett djur. Vi måste börja inse att genom att aktivt sitta och äta med ett sällskap som konsumerar animalier accepterar vi passivt det som deras handlingar stödjer. Vi utsätter oss även själva för en svår situation. De flesta skulle nog inte säga något på grund av rädslan över att förstöra stämningen runt bordet, och utgår jag ifrån mig själv, skulle jag nog vara alldeles för upprörd just då för att kunna hålla en seriös konversation med någon som sitter och tuggar på någon annans kroppsdel.

Pledgen hindrar inte diskussion/debatt, den förespråkar bara att man pratar om veganism på sina egna villkor, i en situation där man känner sig bekväm. All diskussion behöver nödvändigtvis inte ske kring ett matbord. Utöver detta, är pledgen främst ett ställningstagande. Den ger ens närstående ett simpelt ultimatum: Vill du äta och umgås med mig så äter vi helt vegetariskt, annars får du äta själv. Har man vänner/familj/partners som verkligen värdesätter relationen så kommer de äta vegetariskt tillsammans med dig.

Vi måste börja ta djurens lidande på allvar. För dem är det en konstant mardröm, ett krig. Att kräva att våra närstående inte konsumerar produkter av djurens lidande i vår närvaro är enligt mig ett ytterst litet krav och ett krav vi som veganer borde ställa.

Vi måste tvinga folk att välja sida. Jag väljer djurens sida. Det borde vi alla göra.

Hemsida för The Liberation Pledge