Åsikterna i texten är skribentens egna.
I djurrättsrörelsen pratas det mycket om vad vi stoppar i munnen. Om en blandkostare säger: ”Lägg er inte i vad jag väljer att äta! Det är mitt val och ingen annans”. Så kan en vegan svara att valet av mat inte endast rör den som äter eftersom så länge vi äter djur så bidrar maten till lidande och död för andra.
En sak som det pratas mindre om i djurrättsrörelsen är pengar. ”Men vad jag gör av mina pengar är väl min ensak?!” tänker nog de flesta. Det är sant att du själv avgör vad du lägger dina pengar på men jag skulle hävda att vad vi lägger våra pengar på är en lika stor (eller större) moralisk fråga som vad vi väljer att stoppa i munnen.
Det som fick mig att inse detta var ett känt exempel av filosofen Peter Singer: Tänk dig att du går förbi en damm. Där ser du till din förskräckelse ett litet barn som håller på att drunkna. Ingen annan än du finns i närheten. Vattnet är grunt så du skulle inte ha några problem med att rädda barnet. Problemet är att du har på dig ett par nya fina skor som kostade över tusen kronor. Du inser att de skulle bli helt förstörda av dyngan i dammen. Vad skulle du göra i denna situation?
Jag hoppas att du trots kostnaden för skorna skulle rädda barnet. Singers poäng är att det finns många fattiga barn i världen just nu som riskerar att dö om de inte får hjälp, precis som barnet i dammen. Och det finns konkreta sätt att hjälpa dem. Biståndsorganisationer jobbar med att ge ut mat, vaccinationer och malarianät som räddar liv varje dag. Ändå är det ganska få som ger substantiella belopp till biståndsorganisationer som kan rädda liv. Om vi kritiserar personen som går förbi ett drunknande barn för att hen bryr sig mer om sina skor så borde vi själva åtminstone regelbundet kunna ge en summa motsvarande ett par dyra skor om vi har ett vanligt jobb.
Samma sak gäller för att hjälpa djur. Djurindustrin har enorma resurser medan djurrättsrörelsen är fattig även om många djurrättsorganisationer gör fantastiska insatser för att hjälpa djur. Med större ekonomiska resurser skulle fler foldrar kunna tryckas, fler djurrättsannonser köpas och fler skulle kunna anställas. Själv jobbar jag på heltid endast med hjälp av gåvor. Det hade varit omöjligt om det inte fanns de som var villiga att ge för att andra ska kunna jobba för djuren. Om fler skulle vara villiga att ge skulle betydligt fler heltidsaktivister för djuren finnas.
”Okej”, kanske du säger, ”jag borde nog hjälpa med mina pengar men ska jag då känna dåligt samvete för varenda öl jag dricker eller varje biobesök jag gör eftersom dessa pengar skulle kunna gå till att rädda djur?” Nej, att gå runt och känna dåligt samvete hela tiden gynnar varken dig eller djuren. Istället skulle du kunna sätta dig ner och fundera kring hur mycket per månad som du kan ge till djuren (eller till annan viktig samhällsinsats).
Naturligtvis är situationen för oss alla olika beroende av hur stora inkomster och utgifter vi har i våra liv. Kanske du kommer fram till att du kan ge fem eller tio procent av din inkomst varje månad till en djurrättsorganisation eller till en djurrättsaktivist. Enklaste är att fixa med ett autogiro så att det går automatiskt varje månad. Se det som din djurskatt! Men till skillnad från skatt så kan du välja exakt var pengarna ska gå: till djuren. När du har fyllt i överföringsuppgifterna på din dator – känn glädjen över alla de djur du hjälper. Betala din djurskatt varje månad och använd resten av pengarna med gott samvete.
