Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ju mer djurrättsrörelsen växer, desto mer mångfaldig blir den. Folk från olika bakgrunder, av olika kön, med olika etniciteter och värderingar engagerar sig för djuren. Detta är såklart främst positivt men för även med sig problem som skapar klyftor och splittringar inom rörelsen. Vissa aktivister anser att djurrättsrörelsen bör vara intersektionell och att alla olika förtryck – såsom sexism, rasism, speciesism med flera – är sammankopplade. Detta är skadligt för själva djurrättsrörelsen och därmed för djuren och deras väg mot sin frigörelse.
Genom hela mänsklighetens historia har djuren varit de mest förtryckta vilket de fortfarande är. Trots vår tekniska, sociala och politiska utveckling och vår tillgång till information och fakta utnyttjar vi fortfarande djur på miljontals olika sätt.
Problemet med intersektionella veganer är att de, baserat på sina egna värderingar och antaganden, vill utesluta folk, organisationer och grupper som inte tänker som dem från djurrättsrörelsen. Djuren bryr sig inte om vilka vi är eller vad vi tycker om saker och ting, de vill bara ha sin frihet och för att det ska ske måste så många som möjligt kämpa för dem.
Att vi ska behandla våra kamrater med respekt är en självklarhet men samtidigt måste vi kunna tillåta rörelsen att växa. Det kommer alltid finnas folk som inte delar ens värderingar men för att kampen ska vara så effektiv som möjligt måste vi behålla vårt fokus på djuren och djurrättskampen. Det är okej att ha konflikter, inte tycka om varandra och inte vilja syssla med samma aktivism men vi borde sluta sabotera för varandra och istället fokusera på det som verkligen spelar roll: djuren.
Ett annat stort problem med intersektionalitet är att djuren ständigt förminskas. Specifika ord, jämförelser/paralleller och uttryck får inte användas om det riskerar att människor blir kränkta. Klassiska exempel på detta är att dra paralleller mellan förintelsen och djurindustrin, att kalla inseminering av djur våldtäkt och att använda sig av uttryck såsom “If you hunt, you’re a cunt”. Syftet med att exempelvis kalla inseminering för våldtäkt är inte att förminska människor utan att beskriva något som faktiskt är en våldtäkt. Att visa att det djuren upplever, inte är mindre hemskt för dem än vad vi människor upplever under en våldtäkt.
Intersektionella tenderar även att kompromissa med djurens rättigheter. Det är egentligen oundvikligt om en är människorättare och intersektionell. Exempel på detta: ”Det är synd om slakteriarbetarna, de är också offer”. Om en funktionsnedsatt/trans/icke-vit person skulle ha på sig djurpäls skulle inte en intersektionell vilja skamma den personen i rädsla för att bli stämplad som funkofob/transfob/rasist, när det egentligen inte borde handla om vem den personen är utan enbart om att den förtycker djur.
När man väljer att kämpa mot flera olika förtyck samtidigt kan man inte ge hundra procent på varje front, vilket också är ett problem med intersektionella veganer. Det finns massvis av människor och grupper som enbart kämpar för människors rättigheter men det finns inte alls lika många som kämpar enbart för djurens.
Djuren behöver fler aktivister som lever för djurrätt, som skulle våga offra lite av sin bekvämlighet för djuren. De behöver folk som förstår att djuren måste få ha sin egen kamp, precis som människor får ha sina. De behöver folk som skulle kunna gå hur långt som helst för att uppnå djurens frigörelse. Det är inget annat än förminskande att bunta ihop/likställa djurförtrycket med människoförtryck då det är uppenbart att djuren är mest förtryckta och behöver mest hjälp.
