Tema: Mjölk
"Att mjölk är 'naturligt' har branschpropagandan basunerat ut under nästan ett sekel" skriver Henrik Wig, redaktör på Anlib och medförfattare till boken Djurens förintelse.
#krönika

Mjölkindustrins favoritlögn

Henrik Wig
Henrik Wig
Redaktör på Anlib

Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vilket är mjölkindustrins favoritord? Det finns flera kandidater. ”Öppna landskap”, ”livet” och ”svensk” ligger bra till. Eller ”starka ben”? Uttrycket har bränts in i hjärnbarken åtminstone på min generation efter att moderatledaren Carl Bildt och andra 80-talsprofiler i en klassisk kampanj visade hur högt de kunde skutta. Tack vare mjölk, varje svensk medborgares dunderhonung.

Men nej. Favvo-ordet är inget av dessa. Det är, naturligtvis, ”naturligt”.  Att mjölk är just ”naturligt” har branschpropagandan basunerat ut under nästan ett sekel: ”Arla mjölk – en naturlig utveckling”, ”Mjölk är naturligt”, ”Närmare naturen”, ”Naturens egen sportdryck”, ”Naturligt gott” och så vidare i oändliga varianter. Ansträngningen har gett resultat. Att hälla upp ett glas komjölk leder inte tankarna till industriell exploatering (utom för vissa), utan har blivit en symbol för att göra något sunt, okonstlat och äkta. Kort sagt: något ”naturligt”.

Vad som är så naturligt med mjölk är inte alldeles självklart. Det kan ju knappast vara att  hälften av korna i Sverige står uppbundna åtta till tio månader om året – fastkedjade vid en yta om 1,70 gånger 1,20 meter. De kan resa och lägga sig, men det är allt. Musklerna förtvinar och allt socialt samspel omintetgörs.

Jodå, en del bönder lägger ut gummimattor på betonggolvet, men det blir ändå ett stumt underlag och inte den mjuka jord som klövar och ben är anpassade för. En del bönder glömmer dessutom gummimattorna och låter korna ligga i sin egen avföring. Jodå, korna får mat. Men inte gräs, som man tycker skulle vara deras naturliga föda, utan ensilage och kraftfoder. Det kan inte vara något av detta mjölkbranschen avser med naturligt.

Och det kan väl knappast vara den tilltagande mekaniseringen som man tänker på? Att mjölkningen numer i allt högre grad utförs av mjölkmaskiner eller robotar? Så att avelsföretagen försöker ta fram kor som inte har oregelbundna spenar utan som sitter symmetriskt så att roboten lätt kan hitta dem? Eller kan det måhända vara produktionsökningen – att korna mjölkas på ofattbara 50 liter per dag vilket resulterar i juversjukdomar och inflammationer i klövarna? Nja, inte heller det låter så naturligt.

Så vad är det då? Kornas sexliv kan man avskriva rakt upp och ner. Detta kontrolleras nämligen helt av bonden. När en kviga är könsmogen får hon inte möta en tjur utan tvångsinsemineras. Bonden kör in hela armen i kons ändtarm och rensar ut avföringen för att lättare kunna leta upp livmoderhalsen. Denna hålls fast, samtidigt som bonden stoppar in andra handen i kons slida och där, med hjälp av en pistolett, avfyrar en dos sperma. Naturligt? Låter inte så.

Förhållandet mellan ko och kalv då? Kan det vara detta som är naturligt? Högst osannolikt. Den nyfödda kalven tas ifrån sin mor, ofta direkt efter det att hon slickat kalven, eller efter ett par dagar. Kalven placeras i isolation i en liten box. Proceduren upprepas efter sju månader, när hon fött nästa kalv. Nej, det verkar tvärtom strida mot naturen. I själva verket förvägras kon allt naturligt, som att röra sig fritt, söka föda, upprätta sociala relationer, para sig och ta hand om sin avkomma.

När allt kommer omkring kanske det är konsumtionen snarare än produktionen som mjölkbranschen tänker på när de använder sitt favoritord. Men vem kan mena att det är naturligt för människor att dricka komjölk? För det första är det endast vita människor i Nordeuropa och Nordamerika som till följd av en ärftlig genetisk mutation kan bryta ner laktos utan att få buksmärtor och diarré. Att vara laktosintolerant är normaltillståndet för majoriteten av världens vuxna befolkning.

Om man betraktar planeten i sin helhet framstår gruppen komjölksdrickande människor som än mer av ett särfall. Av alla jordens arter är människan ensam om att konsumera mjölken från ett annat djur. En zoolog som såg en schimpans lägga sig till rätta för att dia en gasell skulle nog höja på ögonbrynen och undra vad som gått fel.

Så är allt snack om mjölkens naturlighet bara nonsens? Ja, men det räcker inte. Produktionen och konsumtionen av komjölk är faktiskt – vad man än menar med ordet – så onaturlig att det närmast framstår som ett praktexempel på naturvidrighet. Förutsättningarna för att koda mjölk som något naturligt är usla. Att mjölkindustrin ändå lyckats är en prestation som skulle göra vilken åsiktsmanipulatör som helst grön av avund.