Tema: Mjölk
För att få skolmjölksstöd måste skolorna sätta upp en plansch från Jordbruksverket, till exempel denna.
#krönika

Mjölkpropaganda på schemat

Hannah Bratt
Hannah Bratt
Veganförälder

Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag förundras ofta över den massiva ilska det väcker att inte konsumera komjölk. Så länge jag var lakto-ovo-vegetarian så var de flesta rätt okej med mitt val. Men jag minns en släktings reaktion när jag talade om att jag blivit vegan. Han blev först tyst. Sedan frågade han om jag åt ägg. Jag skakade på huvudet. Ytterligare tystnad. ”Men mjölk dricker du väl?!” När jag svarade nekande även på det brast det för honom. ”Men det är ju sjukt. Sjukt!”

Jag hade inte förstått vad jag utmanat genom att frivilligt välja bort denna vita dryck. Med tiden har jag insett att det är oerhört provocerande att bryta mot mjölknormen och att den normen är stark i vårt land även om mjölkkonsumtionen minskar och mjölken ifrågasätts av hälso-, miljö- och djurrättsrörelsen. En starkt bidragande orsak är den ohotade plats som mjölken har i våra skolor. 

Alla skolor kan ta del av EU:s skolmjölksstöd. För att få bidraget måste skolorna genomföra så kallade kompletterande utbildningsåtgärder, till exempel ett mjölkgårdsbesök eller använda materialet ”Bonden i skolan” från Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Skolorna måste också sätta upp en plansch från Jordbruksverket som anger att skolan tagit del av stödet. Det finns två varianter av planscher, en med en tecknad, glad ko som springer med en mjölkkanna på en grön äng, den andra med foton på glada barn och närbilder på kor utomhus. Skolmjölksstödet syftar till att få elever att öka sin konsumtion av mejeriprodukter. 

Det finns inga direkta förbud mot reklam i skolan men skolan ska vara försiktig och ingen reklam eller marknadsföring får gå emot skolans värdegrund. Som jämförelse kan nämnas att tv-reklam aldrig får ha som syfte att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år.

Jag minns att jag kände mig tveksam när mina barn erbjöds ett besök på en mjölkgård i närområdet. Eller snarare informerades vi föräldrar bara om att ”Följande datum åker klassen på bondgårdsbesök till mjölkgården X”. Skolan hade bokat in besöket och alla skulle såklart med. Under ett mjölkgårdsbesök får barnen titta på korna och mjölkningen medan lantbrukaren bjuder på mejeriprodukter. Ofta får de också ta med sig ett litet mjölkglas med Arla-loggan på (eller från något annat mjölkföretag beroende på var i landet de befinner sig). 

Som lakto-ovo-vegeterian, vilket jag var vid tillfället, använde vi visserligen mejeriprodukter men det var något som skavde. Är det rimligt att eleverna ska besöka en sådan miljö? Hade skolan gått med på ett besök på Bofors vapenfabrik och tyckt att det kändes utvecklande för barnen också? Det slutade i alla fall med att båda mina barn fick åka med och jag försökte tafatt att prata lite om hur korna och kalvarna har det egentligen. Arlaglasen som de hade med sig fick vara med ett tag innan de försvann… 

På hemsidan “Bonden i skolan”, som riktar sig till barn från förskola och uppåt, kan elever och lärare få “information” om lantbruket matchad till läroplanen. Hemsidan anses vara ett pedagogiskt material för att barnen ska lära sig hur maten kommer från ”hage till mage”. Eleverna får bland annat möta kossan Karin genom korta, animerade filmer. Karin beskrivs som en bra mamma som tar hand om sin kalv. Allt är väldigt glatt, somrigt och trevligt. Tittarna får veta att korna “ger oss” mjölk, mejerivaror och kött. 

Det är mycket som utelämnas. Varför vill inte LRF berätta för barnen om inseminationen som sker när kvigan brunstar? Varför vill de inte berätta om att kon och kalven separeras så kort tid efter kalvningen? Varför vill de inte berätta var kon, tjuren och i vissa fall kalvarna tar vägen när de inte är tillräckligt lönsamma, eller hur det går till när de ”ger oss kött”? 

Om det är så att den informationen är för obarmhärtig att delge barnen – bör skolan verkligen fortsätta sitt samarbete med LRF eller är det dags att göra upp med mjölkpropagandan? 

Jag vet vad jag tycker. Det är hög tid att samhället, skolan och vi som enskilda individer tar farväl av mjölken. Vi kan inte göra något åt att vi har gått på mjölkpropagandan men vi kan välja en annan väg nu. En väg där vi inte sanktionerar djurförtryck och där vi inte accepterar de lögner som reproduceras i klassrummen.