De senaste veckorna har djurrättsrörelsen granskats av medierna, främst Göteborgs-Posten och SVT. Fokus har varit på aktioner som syftar till att skrämma djurbönder i förhoppning att de ska lägga ner sin verksamhet. De flesta djurrättsaktivister tänker att sådan aktivism varken är etiskt försvarbar eller gagnar djurrättsfrågan men på Anlibs debattsida vill vi ha högt i tak och ser gärna en bred diskussion om olika tillvägagångssätt för att nå djurens frigörelse.
Självklart välkomnar vi att medierna granskar djurrättsrörelsen. Det är utmärkt att journalister synar sociala rättviserörelser och ställer relevanta frågor om hot och våld. Vad vi reagerar på är samma sak som veganer och djurrättare alltid reagerar på när medier uppmärksammar djurrätt. Att frågan inte tas på allvar utan ses som en andra rangens angelägenhet.
Vår utgångspunkt är att djurförtrycket är en av vår tids största politiska och moraliska katastrofer. Det rimliga hade varit att medierna återkommande rapporterar om det systematiska och dolda våld som är vardag inom djurindustrin. Att nyhetsvärderingen inte ser ut så beror förstås på att kött, ägg och mjölk uppfattas som självklarheter i dagens Sverige.
Sett ur ett djurrättsligt perspektiv blir granskningen ytterligare ett exempel på hur de stora medierna upprätthåller djurförtrycket. Den här gången genom att skriva om “militanta veganer” utan att sätta in aktivisterna i ett större sammanhang av storskaligt våld mot djur. Det är väldigt bekvämt för ett köttätande samhälle att peka finger åt “militanta veganer” för att slippa möta sin egen spegelbild.
Det finns också brister i själva granskningen. Mest graverande är mediernas försök att misstänkliggöra hela den rörelse som bygger på idén att djur är kännande varelser med egenvärde. Var det inte en militant vegan som var volontär på Vegomässan? Vem lajkade inlägget på Facebook från en militant vegan? Att ställa sådana frågor är inte seriös journalistik. Det liknar mer en partsinlaga.
Rapporteringen är självklart påfrestande för djurrättsrörelsen och riskerar att öka de interna motsättningar som finns. Det tar energi och kraft som behövs för att ge rörelsen ännu mer vind i seglen. För det går bra nu. Fler och fler blir veganer och djurrättsaktivister.
Granskningen har även stärkt oss i vår övertygelse att det finns ett behov av en djurrättslig webbtidning som Anlib. Vad vi redan visste, att medierna i ett djurförtryckande samhälle huvudsakligen går djurförtryckets ärenden, har bekräftats ännu en gång.
