En pandemi, en minkindustri i kris och en ökad digital aktivism. Några av landets djurrättsorganisationer summerar 2020 och delar med sig av sina förhoppningar inför nästa år. 

Vad tar ni med er från djurrättsåret 2020?

Max Malm från Total insyn:
– Det har varit ett annorlunda år att bedriva djurrätt på, men vi har ändå lyckats genomföra ett par fysiska aktioner och ökat vår räckvidd på sociala medier. Vi tror också att medierna, efter Uppdrag gransknings program Arlagården, har vågat rapportera mer kritiskt om djurindustrin, även om det är på tok för lite än så länge. Som en följd av detta har svenskarnas förskönande bild av djurhållning börjat spricka, något som behövs i steget mot djurens befrielse.  Vi vill också passa på att nämna att Total insyn officiellt bildades som en förening den 20 december 2020.

Richii Klinsmeister, ordförande Hunt Saboteurs Sweden:
– Alldeles för lite. Viruset drabbar alla, även oss jaktmotståndare och jägarna. Så det har dessvärre inte varit någon större aktivitet organiserad av oss under året, men desto fler privata initiativ från jaktmotståndare runtom i landet.  

Rebecca Jordbo från Djurens revolt:
– Beundran för det fantastiska stöd vi har fått under våra insamlingar till stöd för dömda kamrater. Tacksamhet för den fortsatta gemenskapen i vår grupp.

Malin Gustafsson, talesperson Djurrättsalliansen:
– Trots detta annorlunda år har vi bland annat avslöjat hur personal hos Sveriges största äggproducent plågar ihjäl hönor och berättat om hur svenska djurparker dödar friska och utrotningshotade djur. Vi har även fortsatt granska den svenska pälsindustrin och haft en uppmärksammad annonskampanj i Sölvesborg, samt arbetat hårt för att stoppa primatförsöken på Karolinska institutet och inlett en kampanj för att rädda livet på fem apor. Så vi blickar tillbaka med stolthet över allt som vi har fått gjort för djuren under det här året.

Olle Andersson, talesperson Djurfront:
– Minkindustrins förfall. Många segrar, många lärdomar och som vanligt många möjligheter till fortsatt organisering för en stark frihetsrörelse. 

Martin Smedjeback, ordförande Save Movement Sverige:
– Jag är tacksam för att så många djurrättsmanifestationer har kunnat genomföras, trots utmaningarna med corona. Vi har kört flera Save-manifestationer vid slakterier runt om i Sverige och inte färre än tre slakteriblockader med Slakteriinspektionen och Sambandscentralen, den senare Sveriges troligen största blockad av ett slakteri. När viruset har gjort det svårt att träffas tycker jag att djurrättsrörelsen har varit bra på att hitta bra alternativ, exempelvis digitala föreläsningar, digitala workshops och djurrättsliga videokalendrar.

Vad hoppas ni på under djurrättsåret 2021?

Max Malm från Total insyn:
– Nästa år kommer vi att försöka utveckla våra lokalgrupper mer och även starta nya för att engagera så många som möjligt, så att vi kan nå en politisk förändring gällande insyn i djurindustrin. Folk börjar bli mer medvetna om hur det fuskas och göms undan. Vi vill fortsätta jobba för att öka den medvetenheten.

Richii Klinsmeister, ordförande Hunt Saboteurs Sweden:
– Vi hoppas på starkt och våldsamt motstånd mot vargjakten som startar i januari och att fler djurvänner ansluter sig till oss.

Rebecca Jordbo från Djurens revolt:
– Fler aktivister, att kunna anordna demonstrationer som vanligt igen och fortsatt kamratskap sinsemellan.

Malin Gustafsson, talesperson Djurrättsalliansen:
– Vi har i många år arbetat intensivt för att stänga minkfarmerna och nu är vi i ett bra läge för att lyckas, så vi kommer att kämpa för att det blir till verklighet under 2021. Sedan hoppas vi såklart att våra kommande granskningar och avslöjanden kommer att röra om och få den uppmärksamhet de förtjänar och bidra till att fler tar avstånd från djurförtrycket. Och att vi kan ta ytterligare steg mot en mer etisk värld för alla som lever här, vilket är det vi kämpar för. 

Olle Andersson, talesperson Djurfront:
– Vi fortsätter sätta fokus på att eliminera pälsindustrin och alla dess aktörer – minkfarmare, pälsbutiksägare och pälsbärare. Djuren ska befrias från människans förtryck. Vi kommer alltid att göra det obekvämt för dem som utnyttjar djur.

Martin Smedjeback, ordförande Save Movement Sverige:
– När corona klingar av ser jag verkligen fram emot att börja resa och vara med på många djurrättsliga manifestationer. Och bara hänga med andra aktivister. Min förhoppning är att veganer och aktivister har ett uppdämt behov av att samlas och utföra fysiska manifestationer och aktioner så att vi når rekordstora samlingar för djuren.

The post Gott nytt djurrättsår – aktivister blickar bakåt och framåt appeared first on Anlib.

Gotlands djurfristad ska avvecklas och föreståndaren kan få djurförbud. Nu berättar tidigare volontärer om missförhållanden och vanvårdade djur. Några framför även kritik mot djurrättsrörelsen eftersom flera personer har känt till problemen men inte larmat.

I många år har Gotlands djurfristad varit ett skyltfönster för djurrättsrörelsen, en plats där djur som blivit räddade från djurindustrier och slakterier har fått leva för sin egen skull. Djurfristaden har varit landets största, både sett till antalet djur och antalet följare i sociala medier. 

Den senaste månaden har fristaden fått mycket uppmärksamhet. Det började i slutet av oktober när länsstyrelsen besökte gården och beslutade att 13 får skulle avlivas. Därefter hämtade Djurhemmet Tigerharen två minigrisar, Gotte och Bengt, från djurfristaden och publicerade en bild på grisarna som var kraftigt överviktiga, hade förväxta klövar och hudinfektioner. I slutet av november meddelade Gotlands djurfristad att styrelsen, efter ett krismöte, bestämt sig för att lägga ner verksamheten. 

Anlib har pratat med en handfull personer som varit volontärer på gården genom åren. Deras berättelser skiljer sig från den idylliska och harmoniska bild som Gotlands djurfristad har visat upp på sociala medier. Några volontärer vill vara anonyma, andra vill framträda med namn. 

– Det skulle gå att göra en dokumentär om det här, det finns så mycket. Jag vill verkligen inte fristaden illa, men jag känner att detta måste komma fram nu för att något liknande inte ska hända igen, säger Natalie Arlt som var volontär på gården under en månad tidigare i år.

Volontärerna vittnar om hög arbetsbörda, otillräcklig introduktion, orimliga förväntningar, otydliga eller obefintliga rutiner, konflikter och smutskastning av tidigare volontärer. Fristaden ska också haft en ovilja att ta veterinärer till gården, underlåtit att behandla sjuka djur och haft en oförmåga att ta till sig kritik.

Berättelserna skiljer sig på vissa punkter men är överlag väldigt samstämmiga. Det började ofta med att volontärerna, de flesta relativt nyblivna veganer med liten erfarenhet av djurskötsel, upptäckte djurfristaden på nätet och tog kontakt. Tidigt berättade fristaden om storslagna framtidsplaner för gården, men att tidigare volontärer inte “skött sig” eller “hållit vad de har lovat”.

Det första intrycket när volontärerna kom till gården var “kaos” och att det saknades rutiner. Efter en kortare introduktion instruerades många att själva utfodra och ta hand om de cirka 150 djuren under en stor del av dygnet.

Även om arbetet var tungt hade de flesta ändå en positiv upplevelse till en början. Man “kom nära” djurfristadens föreståndare Lena Areskog som bor på gården permanent och fick översvallande beröm. Tonläget förändrades efterhand och kommentarer om att arbetsuppgifter utfördes på fel sätt började bli vanliga. Om man ifrågasatte någonting på gården kunde det bli konflikter, ibland utskällningar. 

Med tiden mådde volontärerna allt sämre och visste inte från dag till dag om det skulle bli “en kram eller en kniv i ryggen”. Efter en uppslitande konflikt, ofta kopplad till att volontärerna förväntades “offra mer för djuren” och hänge sig åt fristaden i större utsträckning, lämnade de gården i förtid. Därefter gav föreståndaren en entydigt negativ bild av volontärerna, bland annat i privata nätforum kopplade till djurfristaden.

Natalie Arlt skulle vara på Gotlands djurfristad i sex månader tillsammans med sin pojkvän men stannade bara en månad. En varningsklocka var när de blev skuldbelagda för att ha tagit en ledig dag, en ledighet som fristaden hade uppmuntrat till. Men det var senare, när de var på fastlandet för ett kortare besök och fick distans till gården som de bestämde sig för att lämna.  

– Då insåg vi hur dåligt vi hade mått. Min pojkvän grät nästan varje dag på djurfristaden, men jag hade övertalat honom att vi skulle vara kvar, att vi skulle göra det för djuren. Jag hade också ett hopp om att det skulle kunna bli bättre, säger Natalie Arlt.  

En annan volontär som vill vara anonym säger att hen var “helt knäckt” efter tiden på Gotland, en formulering som flera använder.

– Jag blev psykiskt misshandlad och manipulerad. Jag var rädd. Under samtalsstöd har jag jobbat på att inse att det som hände inte var mitt fel, säger volontären.

Efter länsstyrelsens ingripanden och bilderna på minigrisarna Gotte och Bengt har många utomstående undrat hur djuren har haft det på gården. Volontärerna ger ingen entydig bild men flera reagerade på att många djur var “tjocka” och vissa “magra” även om de kände stort förtroende för föreståndaren och hennes omdöme. En person nämner att det inte har funnits några individuella foderplaner för djuren, en annan att tillgången på mat var “i princip obegränsad”.

Några volontärer reagerade på bristande klövvård och att sjukdomar inte behandlades. Svaret var ofta att behandling skulle sättas in men sedan hände sällan någonting. Det ska också ha funnits en ovilja att tillkalla veterinärer, även om veterinärer som fristaden “litar på” har besökt gården. 

– Jag varken såg eller hörde talas om någon veterinär under min tid på djurfristaden. Det fanns en konstant rädsla för att veterinärer och myndigheter skulle få upp ögonen för djuren på gården och rekommendera eller besluta om avlivning, säger Kristina de Wall som har bott på Gotland och var volontär några dagar i veckan under hösten och vintern 2017. 

Kristina de Wall tar upp filosofin “liv till varje pris” som hon menar fanns på djurfristaden.

– Jag är själv vegan och tycker att veterinärer och djurskyddsinspektörer ofta tar för lätt på avlivning av djur, särskilt äldre lantbruksdjur. Så på ett sätt förstår jag filosofin på djurfristaden. Men om man vill att djur ska få leva ut sina liv måste man göra allt i sin makt för att de inte ska lida de sista åren. Det gjordes inte alltid.

Vad som händer med djuren som är kvar på gården efter beskedet om avveckling återstår att se. Länsstyrelsen har inlett en djurförbudsprövning och via sociala medier har Gotlands djurfristad meddelat att “alla djur har nya hem att få komma till på nära håll”. Den nystartade föreningen Djurens hemtjänst, som har erbjudit sig att hjälpa till med omplacering av djuren, tvivlar på uppgiften.

– Det känns inte särskilt trovärdigt med tanke på hur svårt det är att hitta ett bra hem till bara två grisar. Gotlands djurfristad har tidigare hävdat att anledningen till att de inte har omplacerat är att det är så svårt, och att ingen kan ta emot djuren. Men jag önskar förstås att det kunde vara sant för djurens skull, säger Linn Skoog, ordförande för Djurens hemtjänst.

De kvarvarande djuren och deras osäkra framtid är något de tidigare volontärerna ofta kommer in på. Volontärerna har också en tudelad bild av Gotlands djurfristad trots sina upplevelser på gården. Många lyfter fram att mycket har varit positivt och att många djur har haft det bra, enligt deras bedömningar. En splittrad bild ges också av föreståndaren Lena Areskog som inte riktigt går att skilja från djurfristaden. Det är hon som har startat fristaden, bor på gården och har hand om verksamheten – ibland ensam, ibland med hjälp av en eller flera volontärer.

Styrelsen för djurfristaden beskrivs som en “pappersprodukt” och genom åren har styrelsemedlemmar kommit och gått. Några regelrätta årsmöten ska inte ha hållits. Under sporadiska styrelsemöten diskuterades främst djurfristadens utåtriktade arbete, till exempel fadderskap. När styrelsemedlemmar har försökt få till förändringar på gården har de sällan fått gehör och så sent som i november i år lämnade tre personer styrelsen. I stadgarna för föreningen står att djurägaren har veto i alla frågor som rör djuren. 

– Gotlands djurfristad är Lena och Lena är Gotlands djurfristad, säger den tidigare styrelseledamoten Irene Ljunggren som hoppade av 2018 eftersom hon tyckte att en volontär hade behandlats illa och kände maktlöshet inför hur vissa djur hade det.

Ingen av de tidigare volontärerna vill se en “häxjakt” på Lena Areskog även om många var besvikna och skakade efter tiden på gården. Flera lyfter fram hennes kärlek till djur och menar att fristaden har varit henne övermäktig, särskilt eftersom gården ständigt tog emot nya djur och sällan ville omplacera djur. 

– Jag tycker bra om henne, trots att hon behandlade mig illa. Hon är en hjälte som har offrat allt för djuren, säger en volontär.

En annan ifrågasätter att djurfristadens goda intentioner skulle vara en förmildrande omständighet. 

– Goda intentioner måste backas upp med handlingar, tycker jag, annars blir det bara prat. Det har funnits en oförmåga att agera i linje med intentionerna. 

Flera volontärer tycker att djurrättsrörelsen har ett ansvar för situationen på Gotlands djurfristad eftersom problemen inte har uppmärksammats tidigare. Visserligen visste få hur illa det har varit, men en person framhåller att flera i djurrättsrörelsen har hört eller sett saker genom åren. Istället för att larma har man valt att hålla låg profil och inte undersökt saken närmare eftersom Gotlands djurfristad har varit bra PR för rörelsen. Det har också funnits en oro för vad som skulle hända med djuren på gården om missförhållandena kom fram.

En volontär berättar att hen tog kontakt med andra volontärer efter sin vistelse på Gotland och blev överraskad eftersom alla hade liknande berättelser.

– Varför har ingen sagt något?

Att tidigare volontärer inte har varit helt öppna förklarar en person med att “man innerst inne hoppades att nästa person skulle vara lösningen, att det kanske bara var en själv som inte kom överens med Lena”. Volontären Kristina de Wall tycker också att det har funnits en slags “tystnadskultur” kring fristaden och att rörelsen behöver vara självkritisk.

– Jag har full förståelse för att tidigare volontärer som har mått dåligt inte har orkat lyfta kritik av rädsla för att smutskastas ytterligare. Om någon har påtalat brister på fristaden, exempelvis i sociala medier, har det genast kommit långa kommentarer från olika personer om att allt fungerar bra, säger hon. 

Kristina de Wall ångrar själv vissa saker hon har gjort.

– Jag var ansvarig för djurfristadens sociala medier under en period och la ut förskönande bilder. Vi måste börja se det som ett tecken på styrka, inte svaghet, att lyfta fram sådant som inte fungerar bra inom djurrättsrörelsen, säger Kristina de Wall.

Anlib har sökt Lena Areskog sedan slutet av oktober och även under arbetet med denna artikel utan att få till en intervju.

Fakta om Gotlands djurfristad
Den ideella föreningen Gotlands djurfristad bildades 2014 som en fortsättning på djurfristaden Tora Vårdag af Rosa, en verksamhet som Lena Areskog startade i Nynäshamn för tjugo år sedan. Fristaden flyttade till Gotland 2012 och till den nuvarande gården på nordvästra Gotland 2017.

Till en början var djurfristaden inriktad på får och tidigare i år fanns över 150 djur på gården. Flest får, tuppar och hönor men även tjurar, hästar, grisar, hundar och katter. Syftet med djurfristaden är enligt hemsidan att ta emot “avlivningshotade, vanvårdade och övergivna sällskaps- och lantbruksdjur”, men också att visa ett “alternativt synsätt på djur som innebär att djuren har ett egenvärde och genom det rätt till sina egna liv.”

Sedan slutet av oktober har länsstyrelsen på Gotland gjort en omfattande tillsyn av gården och haft flera anmärkningar, bland annat om halta och sjuka får med förväxta klövar. Myndigheten har avlivat sammanlagt 25 får vid tre tillfällen och hästen Musqot som hade problem med en hov. En polisanmälan om djurplågeri är upprättad och länsstyrelsen har inlett en prövning om djurförbud.

Den 28 november meddelade Gotlands djurfristad att de ska lägga ner verksamheten och omplacera djuren.

Uppdatering 2020-12-12: Lena Areskog har valt att uttala sig om denna artikel i en längre kommentar på Anlibs Facebook-sida. I kommentaren ställer hon sig frågande till kritiken mot Gotlands djurfristad.

The post ”Tystnadskultur kring djurfristaden” appeared first on Anlib.

Veganfamiljen bjuder på djurrättsgodis i form av aktivisttips under december. Varje dag ger olika aktivister sina fem bästa tips.

Förra året hade Sandra, Magnus, Alva, Vilde och Elvis – mer kända som Veganfamiljen i sociala medier – en julkalender där deras följare hade chans att vinna veganska produkter. I år låter de 24 personer dela med sig av sina bästa aktivisttips.

– Tänk om alla veganer blev aktiva för djuren, vilken enorm förändring vi skulle kunna få till! Relativt snabbt dessutom. Vi hoppas att vår julkalender kan motivera och inspirera fler att blir aktiva. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, säger Sandra som är mamma i Veganfamiljen.

Luckorna är videohälsningar från personer som är aktiva för djuren på olika sätt. De ger fem tips var, över hundra tips sammanlagt.  

Vilka är med?  

– Åh, det är en så härlig och inspirerande skara av personer! Det är allt från heltidsaktivister, till småbarnsföräldrar, från författare till designers, från präster till tidningsredaktörer, från butiksägare till undercoveraktivister, från veganbarn till politiker. Vi har med oss aktivister från fem olika länder. Vi ville få en så stor spridning som möjligt på personer och former av aktivism. Vi är helt övertygade om att det på så sätt kommer finnas något eller några tips för alla.

Parallellt med julkalendern startar Veganfamiljen en utmaning som de kallar Aktiv för djuren i juletid. För att delta i utmaningen behöver man under december månad vara aktiv för djuren vid minst tre tillfällen. De som skickar in bilder på sina aktiviteter är med i en utlottning av priser med vegantema. 

Vad har ni själva för jultraditioner när det gäller djurrättsaktivism?

– Vi har deltagit på julmarknader där min dotter Alva har sålt armband med veganbudskap. Julmusik är en mysig och viktig del för oss i juletid och förra året veganiserade vi tre musikaliska julklassiker. Såklart har vi också som tradition att veganisera hela det traditionella julbordet för att sedan låta släkt och vänner fira en vegansk, det vill säga en god, jul. I coronatider blir det inte aktuellt på samma sätt men på sociala medier kan vi såklart dela och normalisera den djursnälla julmaten, säger Sandra.

Veganfamiljens julkalender finns i deras kanaler på Facebook och Youtube. Luckorna öppnas klockan 9 varje dag.

The post Aktivisttips i djurrättslig kalender appeared first on Anlib.

Varje dag, året runt, står djurrättsaktivister upp för djuren på olika sätt. En gång i månaden publicerar vi bilder från några av alla demonstrationer, manifestationer och aktioner.

Aktivister från olika grupper samlades under namnet Sambandscentralen och utförde flertalet blockader vid HK Scans slakteri i Linköping. Anlib var på plats och rapporterade – läs artikeln här. Foto: Sambandscentralen

Enskilda aktivister slöt upp och höll en manifestation mot djurindustrin i centrala Malmö. På bilden ses en förälder som förklarar för sitt barn om varför aktivisterna står där och vad som händer med djuren i industrin. Foto: Matilda Demeter 

I början av oktober stod Djurfront Göteborg utanför klädbutiken Chelsea som då sålde päls. De har nu tagit päls ur sitt sortiment precis som butiken Two Angels som Djurfront också demonstrerat utanför i över två år. Foto: Djurfront

Öland Chicken Save höll en vigil utanför slakteriet Guldfågeln i Mörbylånga. De sörjde och hedrade de 500 000 kycklingar som slaktas på slakteriet varje vecka med tända gravljus. Foto: Catherine Rindstig

Linda Lindström från Animal Rebellion talar vid en manifestation utanför Riksdagen. Animal Rebellion uppmanar politikerna till att satsa på ett växtbaserat, etiskt och hållbart livsmedelssystem. De har stått utanför Riksdagen varje torsdag hela oktober. Foto: Laura Dahlström

Under Halloween uppmärksammade aktivistföräldrarna i Veganfamiljen skräcken för alla triljoner fiskar som dödas inom hobbyfiske och övriga fiskeindustrin. Precis som alla andra djur är de kännande individer som förtjänar att leva sitt liv i frihet. Foto: Veganfamiljen

Djurrättsalliansen fortsätter sin kampanj för att stoppa primatförsöken som utförs på Karolinska Institutet. Denna gång på plats utanför KI med banderoller och information. Foto: Tom Valier

The post Djurrättsrörelsen i bild – oktober appeared first on Anlib.

Djurrättsaktivisten Sandra Göransson hittade en kopp med blod och ett paket med bacon på familjens brevlåda. Händelsen är polisanmäld. “Jag blev helt chockad”, säger hon.

I söndags, på internationella vegandagen, delade Sandra Göransson ut flyers med djurrättsliga budskap i brevlådor. Vid 23-tiden på kvällen upptäckte hon att någon hade ställt en kopp med blod och ett baconpaket på den egna brevlådan.

– Jag blev först helt chockad och kunde knappt tro att det var sant. Både jag och min man blev rädda, arga och ledsna, säger Sandra Göransson.

Sedan några år tillbaka har hon och hennes familj varit engagerade för djuren. Under namnet Veganfamiljen är de aktiva på sociala medier och gör inlägg om sitt vardagsliv och familjens djurrättsaktivism. De är vana vid kritik, men även hot och hat från meningsmotståndare. Däremot har aldrig någon sökt upp deras hem tidigare. 

– Vi har varit med om att personer har köpt korvar, hamburgare och bacon och kastat mot oss när vi medverkar på fredliga manifestationer utanför slakterier. Men det här är någonting helt annat. Detta är våra barns hem och ska vara en trygg plats.

Den inledande chocken har börjat släppa men Sandra Göransson berättar att hon fortfarande är skärrad, ledsen och arg. Hon tänker framför allt på sina barn som är 9, 5 och 3 år.

– Tack och lov såg barnen inte detta och vi har valt att inte berätta det för dem. Vi vill undvika att göra dem ledsna och oroliga. Självklart är vi oroliga för att de ska utsättas för något liknande eller värre igen. Det är omöjligt att veta vad folk är kapabla till. Handlingen är också talande för hur normaliserat våld är i vårt samhälle.

Under gårdagen polisanmälde hon händelsen och brottet rubriceras som ofredande. Men polisen som tog upp anmälan tillade att det kanske inte kommer att ses som ett brott över huvud taget. Istället kan blodet och baconpaketet komma att betraktas som en gåva i lagens ögon.

– Det är nog det som gjorde oss mest upprörda i sammanhanget. Jag frågade polisen om det skulle bedömas på samma sätt om vi lämnade en behållare med blod utanför exempelvis en djurbonde, om det då skulle ses som en gåva. Polisen sa då att det beror på sammanhanget och att han inte önskade en vidare diskussion kring detta. Vi får se vilken bedömning  förundersökningsledaren gör, säger Sandra Göransson.

Hur kommer den här händelsen påverka dig och din familj tror du?

– Vi kommer bli mer noga med att anmäla hat och hot som riktas mot oss både i verkliga livet och på sociala medier. Vi har också pratat om att utöka vårt hemlarm. Men vi kommer att fortsätta kämpa för djuren på alla sätt vi kan. Att sluta med det skulle vara förödande, framför allt för våra barn som inte tycker att man ska döda djur och inte förstår hur människor kan döda djur för mat.

Vill du tillägga något?

– Till personen eller personerna som lämnade delar av en griskropp och blod hos oss vill vi säga att vi önskar att du eller ni en dag förmår att göra kopplingen mellan det kännande oskyldiga djuret och köttförpackningen i matbutiken.

The post Blodhot mot veganfamilj appeared first on Anlib.

Varje dag, året runt, står djurrättsaktivister upp för djuren på olika sätt. Vår serie Djurrättsrörelsen i bild har legat på is ett tag, men äntligen publicerar vi bilder från några av alla demonstrationer, manifestationer och aktioner igen.

Active Vegans Sweden är en nystartad grupp som varje helg står på Stockholms gator med kampanjen Glass Walls där de visar upp filmmaterial från djurindustrin och ställer utmanande frågor till förbipasserande. Foto: Martin Hjerpe, Deep Vegan Photography.

Djurens Revolt utförde en manifestation utanför Länsstyrelsen i Västerås där beslut om kommande vargjakt skulle tas. Foto: Anette Ingelsson.

Djurrättsalliansen uppmärksammade att apor används i djurförsök på Karolinska institutet genom att ha en manifestation på Norrmalmstorg i Stockholm. Detta är en del av en kampanj Stoppa primatförsöken. Foto: Djurrättsalliansen.

I Stockholm och Göteborg upprättade Arla enorma mjölkpaket på gatorna för att uppmärksamma deras reklamkampanj ”Det nya kolivet”. Aktivister från olika grupper samlades vid paketen och informerade allmänheten om utnyttjandet inom mjölkindustrin. Foto: Total insyn.

Djurfront Göteborg har demonstrerat utanför butikerna Chelsea och Two Angels som säljer päls. Foto: Djurfront.

Animal Save Skaraborg hade en vigil utanför Skövde slakteri där 1000 grisar och 200 kor och tjurar dödas varje arbetsdag. Foto: Dan Eklund.

Animal Rebellion stod utanför riksdagen när de öppnade i början av september för att lyfta debatten om hur viktigt det är att ställa om till växtbaserad mat. Foto: Martin Smedjeback.

The post Djurrättsrörelsen i bild – september appeared first on Anlib.

Pensionera aporna Lynx, Grizzly, Hyena, Nanuq och Fox från Karolinska institutet. Det har Djurrättsalliansen propagerat för i en vecka utanför universitetet.

Sedan i våras har djurrättsorganisationen drivit kampanjen “Rädda KI-aporna”. Målet är att fem äldre krabbmakaker som har utsatts för försök på Karolinska institutet under elva år ska släppas fria.

– Det enda rätta är att Karolinska Institutet låter dem pensioneras och får flytta till en djurfristad, säger Daniel Rolke, ordförande för Djurrättsalliansen.

I anteckningarna från apornas journaler står det bland annat ”bitsår höger fot”, ”extremt stressad, 236 slag/minuten”, ”blåmärke”, ”stödjer inte på vänster arm”, ”småsår och blåmärken vid ankomst”, ”kräks”, ”gått ner i vikt”, ”kalla händer”, ”bitmärke mage”, ”sår båda sidor buk”, ”spänd” och ”sytt i pannan 14 stygn”.

Under veckan, från måndag till fredag, har Djurrättsalliansen befunnit sig på campus och delat ut cirka 3 000 flygblad om apornas situation.

– Väldigt många anställda, studenter och andra människor har sett oss. Responsen har varit blandad, men mest positiv. En del forskare har anslutit sig till oss och sagt att de kommer försöka förändra inifrån. 

Daniel Rolke berättar att många studenter inte har en aning om apförsöken och blir upprörda. ”Det här är ingenting jag som sjuksköterska stöttar. Vi blir upplärda att lindra lidande och då ska vi fan inte se på när oskyldiga skadas” skrev en student i sociala medier.

Apförsöken sker i en välbevakad byggnad i utkanten av campus – Astrid Fagræus laboratorium – och utanför den hölls en manifestation i fredags.

Kampanjen ”Rädda KI-aporna” är en del av den större kampanjen “Stoppa primatförsöken” som syftar till att väcka opinion och slutligen få igenom ett förbud mot användning av primater i djurförsök.

The post Fem dagar för fem apor appeared first on Anlib.

Fortbilda dig om djurrätt framför datorn. Imorgon börjar den internationella djurrättskonferensen i Luxemburg – fast på nätet. På tisdag hålls ett webbinarium om pandemier och djurindustrin.  

I början på september varje år vallfärdar djurrättare från hela världen till Luxemburg för den internationella djurrättskonferensen. I helgen hålls den på nätet på grund av coronakrisen och på programmet finns över tjugo presentationer och panelsamtal om olika djurrättsliga frågor.

Strax efter klockan elva imorgon håller djurrättsaktivisten Martin Smedjeback i det allra första föredraget som heter “How to work against slaughterhouses for animal liberation”.   

– Jag kommer att berätta om hur det kan gå till när man mitt på dagen tar sig in på ett slakteri för att filma dödandet och vad som är för- och nackdelar med denna metod i jämförelse med att exempelvis stå regelbundet utanför slakterier. Jag vill dela med mig lite av mina erfarenheter så att folk själva kan ta ställning för hur de bäst kan vara aktiva mot slakterierna, säger Martin Smedjeback.

Han brukar själv besöka konferensen varje år och ser fram emot årets upplaga. 

– Det är en utmärkt plats att träffa andra djurrättare och få en känsla av vad som händer på den internationella djurrättsscenen. Det är så klart tråkigt att inte få träffa gamla och nya bekanta fysiskt, men jag är glad över att de ändå kör digitalt vilket är betydligt bättre än att helt ställa in.

På tisdag kväll arrangerar Djurens rätt och Arena idé ett webbinarium om kopplingarna mellan pandemier och djurindustrin. Medverkar gör bland andra EU-parlamentarikern Malin Björk (V) och Anna Harenius, sakkunnig etolog på Djurens rätt. 

Konferensen och webbinariet kräver föranmälan och den förra kostar 5 euro. Konferensen går att se live på Facebook och föredragen läggs upp på Youtube i efterhand.

Anmäl dig till konferensen här och till webbinariet här

The post Digitalt djurrättsgodis i dagarna appeared first on Anlib.

Snart bestäms hur många vargar som får leva. Idag protesterade djurrättsaktivister utanför länsstyrelsens lokaler i Västerås.  

Framför huvudentrén till länsstyrelsen står en handfull aktivister från djurrättsgruppen Djurens revolt och argumenterar med två personer från tidningen Jakt & Jägare.

– Vi har ett ansvar att vårda viltet, säger en av jägarna.

– Ni vårdar inte, ni dödar. Känner du till någon vårdinrättning som dödar friska patienter? säger en aktivist.

– Men det är skillnad på människor och djur.

– Människan är ett djur!

Efter en stund går jägarna iväg. Aktivisterna fortsätter att hålla upp skyltar med jaktkritiska budskap, till exempel ”Nej till licensjakt” och ”Jakt är viltvåld”.

För drygt två år sedan rapporterade medier nästan dagligen om vargjakten i Västmanland och sammandrabbningarna mellan jägare och aktivister ute i skogarna. Senast den 1 oktober ska länsstyrelsen i Västmanland och andra länsstyrelser i det mellersta rovförvaltningsområdet fatta ett nytt beslut om licensjakt på varg. Beslutet gäller vintern 2021, i år får inga vargar skjutas.

Sedan tidigare är det bestämt att det ska finnas minst 15 vargar i länet. Aktivisterna är oroade eftersom vinterns inventering visar att det finns rekordmånga vargar i Västmanland, minst 41 individer.

– Det skulle inte förvåna mig om de beviljar att 26 vargar får skjutas så att det bara är 15 kvar, säger Åsa Andersson, en av aktivisterna.

Johan Wretenberg, avdelningschef för naturvård på länsstyrelsen, och en av hans kollegor har kommit ner och pratar med aktivisterna. De säger att de bara fattar beslut utifrån de riktlinjer som länsstyrelsen får av demokratiskt valda politiker. Aktivisterna invänder att alla människor har ett eget ansvar, även personal på länsstyrelsen.

Aktivisten Said Joshini bor på landet, nära en skog och hör ofta jägarnas skott.

– Varje gång jag hör skotten dör jag själv lite grann och tänker, jaha nu är det en till mamma som kommer att sakna sina barn. Jag vill stoppa att folk dödar djur, alla djur! Men vi behöver bli fler som protesterar, idag är vi bara några stycken som står här, säger Said Joshini.

Djurens revolt har startat en namninsamling mot vargjakten.

The post ”Ni vårdar inte, ni dödar” appeared first on Anlib.

Djurrättsalliansens film på hönor som blir plågade till döds i Sveriges största äggfabrik har fått stort genomslag i medierna. Nu polisanmäls djurrättsorganisationen av äggfabriken. ”De försöker flytta fokus”, säger Hanna Gisslén från Djurrättsalliansen.

Under gårdagen spreds Djurrättsalliansens film på hönor som blir dödade med påkar, kläms i en dörr och kastas levande i en container på äggfabriken C A Cedergren i Mönsterås. SVT, Expressen och flera andra större medier har uppmärksammat djurplågeriet.

– Vi tror att filmen har fått stort genomslag för det grova djurplågeri den visar, vilket är en unik dokumentation men vardag i äggindustrin. Men också för att många människor inte känner till det faktum att hönorna i äggindustrin dödas, säger Hanna Gisslén, talesperson på Djurrättsalliansen.

Till lantbrukets egen tidning ATL säger äggfabrikens vd Claes Cedergren att händelserna är ”fruktansvärda misstag” och att företaget inte har något att dölja men han ifrågasätter också att Djurrättsalliansen filmade.

– Det känns absolut inte bra. Djurrättsaktivisterna är polisanmälda, säger Claes Cerdergren till ATL.

Hanna Gisslén, som var med och filmade, tar polisanmälan med ro.

– Vi har suttit i skogen och filmat utsidan av en byggnad, inte tagit oss över några staket eller gått in i någon byggnad, så en anmälan om olaga intrång skulle sakna grund. Det är typiskt att branschen ska försöka vända detta mot oss, som enbart har filmat det grova djurplågeri som utförs på deras företag. Industrins taktik är att prata om allting annat än det våld som de hela tiden utsätter djuren för, det vill de inte att allmänheten ska få se eller höra om.

Företaget C A Cedergren framhåller att det inte är deras personal som plågar djur till döds. Det ska vara personal från ett inhyrt företag som äggfabriken, efter avslöjandet, har avslutat samarbetet med.

– Eftersom C A Cedergren inte vill redovisa vilket bolag det är så är det omöjligt att veta om uppgiften stämmer. Men det är absolut ingen ursäkt, oavsett vem som har gjort det så har det hänt. Och även om de skulle ha sagt upp företaget som utförde just det som syns på vår film betyder inte det att hönorna inte kommer dödas på företaget i framtiden, bara att någon annan kommer göra det, säger Hanna Gisslén.

Hon tror inte heller att detta är en engångshändelse.

– Det här är Sveriges största äggproducent och det är ingen slump att vi blev vittnen till det här, hela äggindustrin bygger på våld.

C A Cedergren har, liksom de flesta äggfabriker, hönor i ett ”frigående system” och är Sveriges största leverantör av ägg. På bland annat Ica och Coop säljs äggen under etiketten ”lantägg”.

– Äggbranschen använder sig av begrepp som ”frigående” och ”lantägg” och man kan ju fråga sig vad människor ser framför sig när de hör sådana ord. Antagligen inte ett enormt industrikomplex med över en miljon hönor som trängs i smutsiga, illaluktande och högljudda stallar. Vi hoppas att så många som möjligt ser vårt filmmaterial och tar ställning genom att sluta äta ägg, bara då kan vi få slut på våldet och dödandet, säger Hanna Gisslén. 

The post Filmade dödsmisshandel – blir polisanmälda appeared first on Anlib.

Sedan början av sommaren ockuperar aktivister Blodstensskogen i Uppsala. Målet är att rädda skogen och dess invånare. Anlib publicerar dagboksanteckningar från ”Assa”, en av aktivisterna.

Bakgrunden till aktionen är att Uppsala kommun vill skövla Blodstensskogen, en naturskog i stadsdelen Eriksberg i sydöstra Uppsala, för att bygga över hundra nya bostäder. I början av juni flyttade ett antal aktivister in i en trädkoja som de började bygga förra året. 

– I solidaritet med spillkråkor, cinnoberbaggar, tofsmesar, ekorrar, fransfladdermöss och alla människor i Eriksberg som hotas av höjda hyror och förstörd närmiljö tänker vi upprätthålla ockupationen tills byggprojektet läggs ner, skriver aktivisterna i ett pressmeddelande.

Aktivisten “Assa” deltog i ockupationen under tre dagar i juni. Hen vill vara anonym eftersom Kronofogden och Uppsala kommun försöker att peka ut ansvariga för aktionen.

Assas dagboksanteckningar:

Dag 1

Första dagen var spännande. Nytt folk, ny inspiration ny energi! Vi blev varmt välkomnade, många glada miner. Vi fick en bakgrund till ockupationen sedan en genomgång om hur klätterselar och säkerhet fungerar. Vi bestämde oss snabbt för att ta oss upp och se och känna, men även uppleva det som aktivisterna dagligen kämpar för.

Det var ovant och sjukt jobbigt att ta sig upp, men med mycket svett och vilja tog vi oss alla upp och kände tryggheten där uppe i de fria. Efteråt bestämde vi att två av oss skulle sova i huset och två skulle sätta upp tält i närheten.

Det var en otroligt skön natt att sova uppe i huset. Lokalbefolkningen som kom förbi är otroligt positiva till aktionen. Man får en väldig energikick av hur mycket vanligt folk kan betyda i en kamp som denna.

Dag 2

Vaknar väldigt utvilad och förstår knappt att jag befinner mig drygt tio meter ovanför marken! När jag tittar ut möts jag av en ekorre som sitter och äter lugnt och harmoniskt, ostörd av att vi är här. Fåglar och andra djur är redan aktiva och rör sig runt här. Jag känner att man blir en del av naturen och hur otroligt viktig denna skog är för sina naturliga invånare som faktiskt bor här. 

Under dagen kommer många från närområdet förbi. De vill hälsa på oss och är i alla åldrar. Jag har inte mött någon som varit negativ till aktionen. De berättar även att denna skog har varit en stor del av deras barndom och känner en otrolig sorg och även förtvivlan av tanken att någon vill skövla detta område för att göra om de till bostäder. 

Blodstensskogen är också en av de sista passager för djuren att vandra från ett skogsreservat till ett annat utan att behöva gå eller röra sig mellan hus eller bostadsområde. Om denna skog försvinner finns en stor risk att dessa djur kommer att gå in på tomter och ”skrämma” de som bor där. Det kommer bli skyddsjakt på dessa individer bara på grund av deras existens och de dödas vilket för mig är helt oacceptabelt. 

För oss som är här är det inte bara ett statement eller en liten grej. Det handlar om så mycket mer än om oss eller våra grannar, det har en enorm påverkan för flera generationer framöver. Vi måste sluta tänka i termer som ekonomi eller små korta lösningar för stunden. Det måste vara långsiktigt för alla, framförallt för de individer som redan bor här (djuren), till exempel rådjur, rävar, hackspett, ekorrar, skalbaggar och insekter.

Dagens hetta har varit enorm så vi är några stycken som går ner till havet för att svalka oss medan några stannar kvar. Huset får inte lämnas utan tillsyn eftersom kommunen kan komma och riva det om ingen är här. När vi kommer tillbaka blev det gemensam kvällsmat och sen blev det sängdags efter ännu en dag av kampen för Blodstensskogens existens.

Dag 3

Vaknade tidigt av strålande sol. När jag tittade ut kom lokalbefolkningen och ropade:

– Grattis! Fyra bilder och en bra artikel om er i dagens tidning. Bra kämpat! Vi är på er sida.

Lite mer aktivitet och besök under dagen än tidigare. Man blev så glad i hjärtat av allt stöd och alla besök. En del som kom var även var väldigt modiga och nyfikna på huset, så vi gav dom en grundlig förklaring på hur vi klättrar upp och vilken säkerhet man behöver. Några tog sig också upp för att hälsa på! 

På kvällen innan jag och mina kamrater var tvungna att åka hem var vi med på ett möte med människor som brinner för att rädda Blodstensskogen. Vi diskuterade bland annat strategier och metoder för att rädda denna viktiga del av landets gröna lungor, men även hur vi kan nå ut till fler som kan tänka sig komma att stötta på olika sätt för att få ett stopp på detta vansinne som håller på att hända i skogarna. 

Vi avslutade sista dagen och kvällen med att vandra runt i området och uppleva skogens puls. Sedan återvände vi till vårt trädhus och åt en gemensam kvällsmat. Det delades många skratt och berättelser innan det blev tid för att krypa/klättra till sängs.

Det känns otroligt tungt att behöva åka. Men en sak är säker: Vi kommer tillbaka och det är snart!

Läs mer på Facebooksidan Försvara Blodstensskogen

The post Aktivistrapport: Rädda Blodstensskogen appeared first on Anlib.

För andra året i rad anordnas en fem dagar lång manifestation utanför HK Scans slakteri i Kristianstad. “Grisarna behöver oss”, säger Liza Blomfagra från Kristianstad Pig Save.

Idag inleds en fem dagar lång så kallad “vigil”, en manifestation mot slakt, utanför slakteriet i norra Skåne. Ett trettiotal aktivister från organisationen Animal Save Sweden har samlats för att uppmärksamma dödsfabrikens offer och deras sista färd i djurtransporterna.

Från klockan åtta varje dag visar aktivisterna skyltar för förbipasserande. Vid halv fyra tar de sig till slakteriets baksida där grisarna lastas av för att om möjligt dokumentera dem. 

– Avslutningsvis sätter vi rosor på stängslet för att hedra grisarna och stannar en stund i stillhet, säger Liza Blomfagra från Kristianstad Pig Save som arrangerar manifestationerna.

Varje dag blir cirka 3 000 grisar dödade på slakteriet. Aktivisterna noterade att flera djurtransporter valde att köra en omväg via en parkering istället för den vanliga vägen framför slakteriet där aktivisterna står.

– Grisarna behöver oss. Genom att synliggöra hur slakteriets transportörer agerar för att försöka dölja sin verksamhet visar vi hur viktig vår närvaro är. Imorgon ska några av oss röra oss mer runt i området för att få insyn även i de bilar som väljer annan väg.

För några veckor sedan blev en kanadensisk aktivist påkörd av en djurtransport under en liknande manifestation i Ontario. Därför har säkerhetsrutinerna skärpts.

– En person, oftast jag, håller koll på trafikljusen och på deltagarna och signalerar när trafikljusen skiftar och då ska alla backa undan, säger Liza Blomfagra.

Aktivisterna som deltar kommer från hela landet och många av dem bor på en camping i närheten av slakteriet. En av aktivisterna som deltar är Valentino Fernandez. Han är nybliven aktivist och var med på en liknande manifestation i Linköping för några veckor sedan.   

– Det var en underbar upplevelse för jag hittade en community med människor som förstår vad jag känner och jag kände mig välkommen. Jag fick också en känsla att jag gjorde det som jag velat så länge göra, att kämpa för det jag tror på. Att kontakta djuren var någonting nytt för mig, det var nya känslor. Så upplevelsen var känslofylld och stark och fick mig att vilja vara med på denna fem dagars-vigil, säger Valentino Fernandez.

Han är vegan sedan en tid tillbaka men kände att det inte var tillräckligt att prata med familj och vänner om veganism och djurrätt. Därför valde han att bli aktivist. 

– Efter att ha tittat många dokumentärer och läst information om veganism märkte jag ett ekonomiskt system som döljer information för att tjäna pengar! Då kunde jag inte vara tyst längre därför bestämde jag mig för att protestera, kämpa för djurens rätt och upplysa människor om sanningen bakom mejeri-, ägg- och köttindustrin.

Hur är stämningen på platsen?

– Det är väldigt bekvämt och mysigt! Det känns bra att träffas och lära känna människor som förstår dig, som hjälper dig, som sprider ett kärleksfull budskap och  som har massor upplevelser som kan hjälper mig att förbättra dig som aktivist. Man känner sig trygg, säger Valentino Fernandez. 

En händelse under måndagen som gjorde starkt intryck på honom var när han för första gången fick kontakt med grisarna i en djurtransport. 

– De såg mig och jag kände deras förtvivlan men de var så kärleksfulla. Jag fick längre kontakt med en av grisarna. Jag ville klappa honom men sen började lastbilen accelerera. Senare gick vi till baksidan av slakteriet där grisarna lastas av och jag såg några grisar som snart kommer att mördas. Grisarna tryckte sina trynen mot fönstret på lastbilen, de visste väl vad skulle hända men de hade ingen chans att fly, ingen utgång.

Vad hoppas du att ni ska uppnå med aktionen?

– Att människor ska känna medlidande för djurens verklighet. Att visa människor sanningen om djurindustrin. Att uppmuntra människor att tänka över om det de äter är rätt eller fel. Att människor ska vilja undvika att utnyttja djuren och hjälpa vår planet.

Är det något du vill tillägga?

– Jag vill säga att jag var en kille som var rädd och skämdes för att kämpa för något. Men efter att jag deltog på min första veganmanifestation kunde jag upptäcka mig själv, min röst, min kraft, min idé, min kärlek som jag har till andra. Jag upptäckte att jag kunde vara med och påverka världen. Jag rekommenderar alla att vara aktiva, att kontakta människor som tänker likadant som du, att kämpa för det som du älskar och för sakerna som du vill förändra, säger Valentino Fernandez.

The post Fem dagar för grisarna appeared first on Anlib.

Inom kort ska Richii Klinsmeister, aktiv i Djurfront och Hunt Saboteurs Sweden, avtjäna ett fyra månader långt fängelsestraff. Han är dömd för bland annat misshandel, ofredande och olaga hot. “En rättsskandal”, säger Klinsmeister.

Den senaste tiden har medier uppmärksammat att flera djurrättsaktivister i Djurfront och andra organisationer har blivit åtalade eller dömda för brott. Det sker efter polisens särskilda insats mot djurrättsaktivister i västra Sverige, en insats som startade efter Göteborgs-Postens artiklar om hot mot bönder i januari förra året. 

En av aktivisterna är Richii Klinsmeister som är dömd till fyra månaders fängelse.

– Det känns okej. Jag hade givetvis gärna sluppit bli inlåst men om detta är resultatet av polisens enorma satsning på att knäcka Djurfront så är det mer en vinst än ett nederlag, säger Richii Klinsmeister.

De flesta brotten som du är dömd för är kopplade till händelser i samband med Djurfronts kampanj mot en minkfarm i Falkenberg. Varför startade ni den?

– Det är Hallands sista minkfarm och en av de största farmerna i Sverige. Cirka 20 000 minkar mördas där varje år. Vi valde den efter att ha studerat farmens ekonomi, protokoll från länsstyrelsen och för dess geografiska läge.

Hur tycker du att kampanjen går?

– Förhållandevis bra om vi ser till förutsättningarna. Det har, som sagt, varit en del repression på grund av polisens samarbete med djurplågarlobbyn och polisens särskilda insats. Men kampanjen fortsätter tills minkfarmen är jämnad med marken. Vårt motstånd tillsammans med coronakrisen som slår hårt mot pälsindustrin kommer bli minkfarmernas död.

Det var i slutet av april som hovrätten för västra Sverige dömde Richii Klinsmeister för bland annat misshandel, ofredande och olaga hot. Själv nekar han till brotten. På grund av coronakrisen hölls förhandlingen utan att den åtalade var närvarande.

– Innan Corona hörde de av sig till min advokat och sa att de ville hålla förhandlingen utan vår närvaro av säkerhetsskäl. Det gick jag givetvis inte med på och jag fick också rätt. Sedan kom pandemin och då hade de en orsak att utestänga mig från förhandlingen. Ett högst tvivelaktigt agerande och en rättsskandal, säger Richii Klinsmeister.

Det allvarligaste brottet, enligt hovrätten, är misshandeln. Den ska ha ägt rum under en demonstration mot minkfarmen i Falkenberg när en man som är aktiv i Centerpartiet och LRF gick fram till Richii Klinsmesiter och andra aktivister. Mannen säger att Richii Klinsmeister riktade en megafon mot honom och satte igång sirenen när han var en meter från honom. Det förvärrade mannens tidigare hörselnedsättning och tinnitus, enligt hovrätten. 

Hur ser du på den händelsen?

– Det stod i läkarutlåtandet att han sedan många år har haft hörselskador och tinnitus. Att det skulle blivit värre är såklart bara något han säger, ett knep att få mig fälld. Det säger det mesta om vårt rättsväsende och hur riggad denna rättegång var.

Ett annat brott som hovrätten ser allvarligt på är ofredande av minkfarmens ägare och hans familj. Klinsmeister döms för en händelse när han och andra aktivister hade en demonstration utanför familjens villa vid 23-tiden en kväll och bland annat ropade i en megafon.

– Det var en helt vanlig demonstration utanför en djurplågares bostadshus.

Du döms även för olaga hot efter att ha delat en bild på Instagram som föreställde ett skelett och en galge med en text där det stod att ägaren av minkfarmen i Falkenberg var en ”före detta minkfarmare”. Varför delade du den bilden?

– Bilden är ett konstverk som heter Skelettet och är skapad av en nära vän. Konstverket har blivit en symbol för minkfarmens framtid.

Påföljden sänktes från sex till fyra månaders fängelse i hovrätten jämfört med tingsrättens dom förra hösten. Hovrättens motivering till det mildare straffet är att “det inte är styrkt att brottsligheten har utövats i sådan organiserad form att det ska påverka straffvärdet.” 

– Det tolkar jag som att tingsrätten skrev en mycket oseriös dom men de borde såklart ha friat mig helt då bevis saknades.

Hur upplevde du dagen i tingsrätten förra hösten?

– Jag visste redan innan att jag var dömd på förhand så jag tog det med gott mod. Jag visste också att mina kamrater var vid minkfarmen och demonstrerade samtidigt som min rättegång pågick så jag satt med ett leende på läpparna hela rättegången.

Du är också dömd till cirka 30 000 kronor i skadestånd och efter att Djurfront berättade om domen i hovrätten på Facebook samlades alla pengar in på några dagar. Vad tänker du om det?

– Solidaritet. Det värmer i hjärtat att så många backar en när man är utsatt. Jag tror även det övertygar fler att utmana systemet när de vet att rörelsen backar en om det inte går som en tänkt.

Richii Klinsmeister har överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen men tror inte att de kommer att ta upp hans fall. Om Högsta domstolen inte tar upp fallet vinner hovrättens dom laga kraft och fängelsestraffet verkställs.

Du har suttit i fängelse tidigare för brott kopplade till djurrättsaktivism. Hur är det att sitta i fängelse som djurrättsaktivist?

– Du blir plötsligt inlåst på en väldigt liten yta tillsammans med personer som har helt andra ideologiska tankar och värderingar än du så det gäller att anpassa sig efter klientelet när man talar om politik och djurrätt. Annars kan det gå illa.

Visste de andra internerna vad du var dömd för?

– Jag valde att berätta direkt för de andra fångarna trots att det inte är tillåtet. Det visade sig att de redan kollat upp vad jag var dömd för och visste allt om vem jag var. Det är så det går till där inne.

Hur såg de på dig?

– De flesta tyckte förstås jag var galen. De var helt oförstående till varför jag gjort detta eftersom det inte var några pengar inblandade och att jag inte gjorde det för egen vinning utan istället för några minkar. Men det visade sig snart att de respekterade min kamp och jag hade inga som helst problem med de andra fångarna. Mina närmaste kamrater där inne blev till och med veganer. Vakterna i fängelset är en helt annan och längre historia. Stödet från kamrater världen runt gör det lättare med.

Som tidigare nämnts har flera medier skrivit om Richii Klinsmeister och andra aktivister den senaste tiden, bland annat Göteborgs-Posten (GP). Djurfront har valt att inte ställa upp på några intervjuer med GP som de tycker skriver ensidigt och går Lantbrukarnas riksförbunds ärenden. 

– Vi ställer oftast upp i media men efter GP:s förra så kallade granskning som byggde på lögner och förtal och skrevs med en häpnadsväckande oseriös underton så beslutade vi att för alltid tacka nej till all oseriös media. GP, Hänt Extra och En ding ding värld faller inom vår bild av oseriösa aktörer. 

En av GP:s artiklar har rubriken “Djurrättsaktivister klassas nu som våldsbejakande extremister” och handlar om att myndigheten Center mot våldsbejakande extremism (CVE) har börjat intressera sig för och skrivit en rapport om så kallad “våldsbejakande djurrättsaktivism”.

– Ännu en lögn, alltså att djurrättsaktivister skulle klassas som våldsbejakande extremister. Enligt CVE så följer de endast djurrättsliga verksamheter fastän rörelsen inte klassas som våldsbejakande enligt säkerhetspolisens definition. Att överhuvudtaget benämna oss som våldsbejakande är dessutom en orimlig slutsats eftersom vårt mål är att rädda liv. Inte skada. Våldsamheterna står djurbönderna för.

Vill du tillägga något?

– Vila i frid Regan Russel.

Fotnot: Regan Russel är en kanadensisk aktivist som för några veckor sedan blev påkörd av en djurtransport under en demonstration och avled av skadorna.

The post Snart fängelse för djurfrontare appeared first on Anlib.

”Eat beans, not beings”, ”Meat is murder”, ”Go vegan”. Djurrättsgruppen Animal Reality Exposed skrev och målade djurrättsliga budskap på Medborgarplatsen i Stockholm.

I går eftermiddag åkte tolv aktivister till Medborgarplatsen utrustade med gatukritor. Under några timmar fyllde de torget och gatorna runt omkring med djurrättsliga texter och bilder.

– Vi vill få folk att tänka till och förstå att det är oetiskt och onödigt att använda sig av djur, säger Yen Björksten, en av kritaktivisterna.

Valentino Fernandez, en annan av aktivisterna, är nöjd med aktionen som arrangerades av Animal Reality Exposed.

– Det var super! Vi kunde skriva våra budskap utan några större problem. Folk kom för att läsa och ställde frågor. Vissa tog bilder och höll med oss, andra höll inte med, säger han.

Jennie Aarts tyckte också att aktionen var lyckad även om en ordningsvakt ifrågasatte aktivisterna.

– Han tyckte uppenbarligen att det var ett brott att krita på gatorna och ringde polisen, säger Jennie Aarts.

En polisbil stannade sedan till men poliserna hade inga synpunkter på aktionen.

Jennie Aarts berättar om flera fina möten under dagen.

– Jag hörde en pappa fråga sitt barn om hon visste vad ”animal lovers don´t eat animals” betyder. Sedan var det en äldre dam som var ense med mitt budskap ”animal rights is human rights”. Det kom också fram en liten flicka och kritade med oss eftersom hon älskade djur.

The post Kritade för djuren på Medis appeared first on Anlib.

En inspirationsdag med svenska och internationella djurrättsförespråkare. Imorgon anordnas Digital Summit 2020 av Djurens rätt. Alla som vill kan delta hemifrån.

Vartannat år arrangerar Djurens Rätt en konferens med syfte att inspirera om djurrätt. Redan i höstas, före coronakrisen, bestämdes att årets konferens skulle vara digital och tillgänglig för alla.

– Det visade sig vara ett lyckokast med tanke på att alla våra andra evenemgang, exempelvis  Vegovision, har ställts in eller fått ställa om, säger verksamhetschefen Benny Andersson.

Digital Summit 2020 pågår från 10.00 till 14.30 imorgon lördag. Några av de medverkande är influencern Therése Lindgren, David Coman-Hidy som är ordförande för The Humane League och Reineke Hameleers från Eurogroup for Animals.

Flera anställda på Djurens rätt har egna programpunkter om bland annat fiskar, försöksdjur och pälsindustrin. Temat för konferensen är att göra skillnad för djuren.

Alla “som är intresserade av att göra mer skillnad för djuren” kan delta via mjukvaran Zoom oavsett om man är medlem i Djurens rätt eller inte. Föranmälan krävs men det finns ingen sluttid för att anmäla sig.

Vad hoppas ni att deltagarna ska få med sig?

– Inspiration till att vilja förändra! Och vetskapen om att vi är väldigt många världen över som arbetar för att djur ska respekteras som kännande individer med rätt till sina egna liv, säger Benny Andersson.

Du ska själv prata om vägen till en djurrättslig värld. Vad är kortversionen?

– Kortversionen är svår att ge, då vägen dit är rätt lång. Men lite summerat så är det en resa med många hållplatser och det kommer krävas mycket envishet, samt en stor portion mod att våga tänka annorlunda. Mycket av det vi gör, som att påverka företag, sätta press på politiker och bilda opinion är saker som vi ska fortsätta med men det kommer också krävas att vi hela tiden utvecklar våra metoder och tar inspiration av andra som är framgångsrika i arbetet för djuren.

Läs mer om programmet för Digital Summit 2020 och hur du anmäler dig

The post Stor Zoomträff för djuren appeared first on Anlib.

Natten till idag fritogs 24 hönor från en äggfabrik i Dalarna. Bakom aktionen står kampanjen Total insyn som även sände live från äggfabriken.

Det var på småtimmarna som aktivisterna besökte en av Dalarnas största äggfabriker. I en livesändning på Total insyns Facebooksida ser man rader efter rader med hönor som sitter inspärrade i trånga stålburar.

– Att det är lagligt i Sverige att hålla fåglar instängda i små burar där de inte har möjlighet att sträcka ut sina vingar är för mig ofattbart. Information om hur djuren lever och dödas ska inte döljas eller förskönas, säger Martina Vedin från Total insyn.

Under aktionen räddades 24 hönor och kördes till en gård där de får leva för sin egen skull.

– Vi hjälpte hönorna att slippa leva i trånga burar hos ett företag som utnyttjar deras kroppar och liv för pengar, säger Michell Berghäll som syns i livesändningen.

I filmen refererar hon bland annat till branschorganisationen Svenska äggs hemsida där det står att hönorna ”går fritt i burarna”.

– Går fritt i burarna! Prova att säga det själva och smaka på orden.

Nattens aktion var kampanjen Total insyns fjärde aktion och sammanlagt deltog 13 aktivister. För två veckor sedan livesände kampanjen från sju grisfabriker i Sverige men de har inte fritagit några djur tidigare.

– Denna gång valde vi att ingripa när vi såg djur i nöd, vilket varenda människa borde göra, säger Michelle Berghäll.

Vilken effekt hoppas ni att nattens aktion får?

– Vi hoppas att människor inser att djurens kroppar inte är våra att använda. De förtjänar bättre liv än att tvingas användas som produkter. Vi hoppas också att fler ska vilja engagera sig i kampanjen.

The post 24 hönor räddade inatt appeared first on Anlib.

Det har blivit 114 artiklar, 112 000 besökare och 35 memes sedan sajten lanserades 8 maj 2019. Nu när vi har lärt oss att gå ser vi fram emot fler år med journalistisk för djurens frigörelse.

The post Anlib.se fyller ett år appeared first on Anlib.

Aktivisten Saga Pålssons fäste ett vajerlås på huvudgrinden till HKScans slakteri förra året. Idag var hon i Linköpings tingsrätt, åtalad för egenmäktigt förfarande. 

Det var i november förra året som ett tjugotal aktivister från aktionsgruppen Slakteriinspektionen blockerade flera transporter på väg in och ut från HKScans slakteri i Linköping. De utförde även en blockad vid Arlas mejeri som ligger alldeles intill. 

Idag på förmiddagen anlände Saga Pålsson, den enda aktivisten som blev åtalad efter aktionsdagen, till Linköpings tingsrätt tillsammans med fyra kamrater som satt på åhörarbänken. Om inte ett virus hade härjat skulle betydligt fler ha varit på plats. 

Istället skickades stöd till Saga via Slakteriinspektionen Facebooksida. Där är bilder på djurrättsengagerade som håller upp skyltar med budskap, till exempel “I solidaritet med Saga. Stäng alla dödsfabriker!”, “When injustice becomes law, resistance becomes duty. Stäng dödsfabrikerna!” och “Enade för djuren. Stoppa slakten!”.  

Det var Sagas första rättegång någonsin.

– Det känns helt okej! Lite nervöst att prata inför folk bara. Men det är märkligt att under dessa Corona-tider lägga alla dessa resurser på att åtala någon som satt ett lås på en grind. Jag såg att på rättegångar som gällde misshandel stod det inställt på. Att de kör denna där det inte ens fanns ett brottsoffer känns konstigt prioriterat, säger Saga Pålsson. 

I början av rättegången frågade domaren Saga om hon erkände brottet. Hon svarade att hon begått handlingen men att det inte är ett brott. Domaren frågade varför hon inte anser att det är ett brott.

– Vid alla andra tillfällen när man begår allt det här våldet som sker på insidan av Scan, man skjuter med bultpistol och skär halsen av oskyldiga individer, så hade det utan tvekan räknats som nödvärn att försöka hindra det. 

Det enda vittnet i dagens rättegång var polisen Andreas Winslow som hade varit närvarande vid Slakteriinspektionens aktion vid slakteriet. 

– Det var en planerad kommendering med anledning att det var ett större upprop på Facebook kring en aktion som skulle hållas vid Scan med aktivister så vi var ganska mycket polispersonal som tjänstgjorde den dagen, sa han. 

Åklagare Eva Kokkonen, som var med på videolänk, sa på slutet av rättegången: 

– Saga menar att hennes engagemang för djur gör att hon anser att den verksamhet som pågår på Scans område är fullständigt vidrig. Och naturligtvis har hon rätt till sin åsikt och hon har också rätt att framföra sina åsikter. Men det måste göras på ett demokratiskt sätt. Och att bete sig på det här sättet som är en form av civil olydnad är inte tillåtet. Att sätta upp detta lås bromsade Scans verksamhet. 

Saga Pålsson avslutade rättegången med att prata om vårt gemensamma ansvar att stå upp mot våldet mot djuren på slakterierna. 

– När vi har lagar som på något sätt rättfärdigar våld, särskilt denna typ av extrema våld, så anser jag att det är min, och vår, skyldighet att stå upp mot det här våldet och att utmana de lagar som tillåter det, sa hon.

Åklagaren yrkade på “ett måttligt bötesstraff” för Sagas aktion för djuren. Domen meddelas den 6 maj. 

Efter rättegången återvände Saga till HKScans slakteri. 

– Vi filmade flera djurtransporter. Det kändes helt rätt att vara där. Man tittar på någon och vet vilket öde som väntar dem. Det var en bekräftelse på att ja, det var därför jag utförde handlingen som ledde till dagens rättegång, för deras skull! Jag kommer aldrig att glömma alla de ögon som tittat tillbaka på mig på väg in på slakteriet, eller skriken från dem.

The post Låste Scan – nu väntar böter appeared first on Anlib.

Aktivister från kampanjen #totalinsyn sände direkt från sju olika grisfabriker natten till idag. De kräver att konsumenter ska få veta mer om djurens verklighet.

Nyhetsflödet på Total insyns Facebooksida fylldes med flera korta livesändningar från djurfabriker under natten. Nitton aktivister, uppdelade i mindre grupper, hade tagit sig in på sju grisfabriker på olika platser i Sverige – både mindre familjeägda gårdar och större industriella.

– Vi vill visa människor hur djuren lever bakom den fina fasad som djurindustrin visar upp. Alla har rätt att se hur djuren blir behandlade. Man ska veta vad det är man betalar för, säger Michelle Berghäll från Total insyn.

Grisfabrikerna var slumpmässigt utvalda, syftet med aktionen var att ge inblick i grisarnas vardag. I livesändningarna syns grisar som trängs i trånga boxar på betonggolv, döda grisar i en container och grisar som biter på gallergrindar.

– Här lever dessa djur i hela sina liv, innan de forslas iväg till slakteriet. Varför tror ni att detta inte visas i reklamen? säger en aktivist i en av filmerna.

En annan aktivist, Ronja Savic som var inne på en djurfabrik i Mellansverige, är tagen efter aktionen.

– Jag fylldes av en sorg, ilska och oförstånd över hur detta får fortsätta 2020. Det är surrealistiskt, säger hon.

Ronja Savic såg både slaktsvinsstall och enorma stall med suggor som låg direkt på betongen, vissa var fixerade och en låg i hö dränkt av urin.

– Det gick inte att undvika stanken redan på väg dit. Efteråt är stanken kvar i mitt hår, min jacka och min själ.

Nattens aktion var Total insyns tredje och hittills största aktion.

Samtliga livesändningar finns på Total insyns Facebooksida

The post Exponerade sju grisfabriker inatt appeared first on Anlib.

Två djurrättsaktivister stod åtalade för stöld idag. Brottet: De räddade kaniner från en tidig död.

Det var i slutet av april för två år sedan som Natanael Sällqvist och Lykke Cahier Brodin från djurrättsgruppen Tomma burar tog sig in på en djurfabrik i Södermanland. De räddade tre kaniner som var uppfödda för köttkonsumtion och körde kaninerna – som gavs namnen Liv, Fred och Bo – till ett kärleksfullt hem.

Idag hölls rättegången mot aktivisterna i Nyköpings tingsrätt. På grund av coronakrisen var Natanael med på länk från Nacka tingsrätt och Lykke från Göteborgs tingsrätt. Rättegången tog cirka fyrtio minuter.

– Jag hann säga det jag ville och tycker att vi blev bra bemötta av domaren. Det var speciellt att sitta i ett tyst rum på videolänk, det var svårt att se de andras ansiktsuttryck och känna av stämningen i rummet, säger Natanael Sällqvist.

– Jag tycker det var rätt skönt att vara med på videolänk eftersom det kändes mindre konfrontativt att ta upp frågan utan att sitta i samma rum som målsäganden, säger Lykke Cahier Brodin.

Reagerade ni på någonting under rättegången?

– Vi var åtalade för stöld men under rättegången började åklagaren och kaninbonden även prata om inbrott. Det har nog mindre betydelse eftersom brottsrubriceringen endast var stöld. Men ändå märkligt, Natanael Sällqvist.

Aktionen var Tomma burars sjätte djurfritagning sedan gruppen startade sommaren 2015. Fritagningen skedde inom ramen för civil olydnad vilket bland annat innebär att aktivisterna har varit öppna med vilka de är, vad de har gjort och varför.

– Jag gjorde det här för att jag vill rädda liv och samtidigt sprida kunskap och medvetenhet om djurindustrins fruktansvärda existens, säger Lykke Cahier Brodin.

– Det är inte vi som borde dömas av rätten, det är djurindustrin som borde ställas inför rätta, säger Natanael Sällqvist.

Vad hoppas ni att aktionen ska leda till?

– Jag hoppas den leder till att fler får upp ögonen för ett liv utan exploatering av djur, och att fler vill ut och öppna burar, säger Lykke Cahier Brodin.

The post Räddade kaniner – hamnade i rätten appeared first on Anlib.

Tre aktivister höll en tyst manifestation utanför Borås djurpark som öppnade igår. ”Djur hör inte hemma i fängelser”, säger aktivisten Madeleine Johansson.

Att ha djurrättsliga manifestationer i coronatider är inte någon självklarhet. Aktivisterna understryker att de tar den rådande samhällssituationen på största allvar.

– Vi var bara några personer, hade vi varit tjugo stycken så hade vi fått tänka annorlunda. Vi ställde oss inte heller nära besökarna som stod och köade men ändå så att vi syntes bra, säger aktivisten Madeleine Johansson.

Varför var ni där?

– Vi ville visa att djur inte hör hemma i dessa fängelser som vi kallar för djurparker och zoon. De är inspärrande dygnet runt, året runt, innanför höga stängsel och mellan kala betongväggar. Det är sorgligt att de inte får leva i sin naturliga miljö.

Det har varit en del skriverier om just Borås djurpark eftersom de har dödat friska lejon. Som ungar är lejonen ett dragplåster för att få besökare men när de växer upp anses de vara ”överskottsdjur”.

Under gårdagens säsongsöppning var det färre besökare än vanligt. Den främsta orsaken är förstås coronapandemin. Om en del av minskningen beror på mediernas intresse för lejonen eller för att fler bojkottar djurparker är oklart.

Aktivisterna stod utanför entrén i ungefär två timmar. Flera besökare var nyfikna, läste på deras skyltar men bara ett fåtal kommenterade aktionen.  

– En person kom fram, fotade oss och sa att vi gjorde ett bra jobb, för att sedan vända på klacken och gå hem. En annan person visade sympati med budskapen på skyltarna men valde att gå in genom entrén ändå. Efter alla manifestationer som vi har deltagit i genom åren, så vet vi att det alltid är delade meningar. Men vi tror att frön alltid sås och att diskussioner skapas, säger Madeleine Johansson.

Efteråt tyckte de att aktionen var lyckad och tillägger att de har förståelse för att många aktivister väljer att stanna hemma under coronakrisen.

– Vi är glada att vi tre ändå lyckades samlas igår på premiärdagen, speciellt i dessa tider då mycket annat som varit planerat för djuren har blivit inställt.

The post Protest mot parköppning appeared first on Anlib.

Inställda manifestationer och arrangemang, stopp för aktivism ”på stan” och mer aktivism online. Anlib har frågat sju av landets största djurrättsorganisationer om hur de påverkas av coronakrisen.

Ingenting är som vanligt under coronasmittan och även djurrättsrörelsen drabbas. Men olika djurrättsorganisationer arbetar på olika sätt och påverkas olika av situationen.

Anlib har hört av sig till sju organisationer och frågat om inställda aktiviteter, förändrade verksamheter och hur de arbetar för att nå ut med djurrättsfrågan i en tid när coronasmittan dominerar medierna och människors samtal.

Benny Andersson, verksamhetschef på Djurens rätt, jobbar hemifrån. Det gör nästan alla av organisationens fyrtio anställda men kontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö är fortfarande öppna.

– Vi har enbart digitala möten nu men det är inget nytt för oss. Sedan några år tillbaka sker väldigt många av våra möten över nätet, säger Benny Andersson.

Han berättar att Djurens rätt hade planerat flera utåtriktade kampanjer under våren med fokus på kyckling- och äggindustrin men att man har fått tänka om. Ett annat bakslag är att mässan Vegovision i Göteborg i mitten av april har ställts in.

– Det blir en stor ekonomisk smäll för oss. Men vi vet ännu inte hur stor eftersom förhandlingar om hyran för lokalen och annat fortfarande pågår.

Djurens rätt planerar att genomföra Vegovision i Malmö i början av juni och en återkommande sommarturné men de följer utvecklingen och räknar med att fler arrangemang kan bli inställda. I övrigt lägger de mer energi på sociala medier just nu och försöker bland annat att lyfta djurfrågor som är kopplade till coronakrisen, till exempel att djurindustrin bidrar till pandemier och anitbiotikaresistens.

– Vi försöker alltid anpassa vårt budskap efter vad som är aktuellt i samhället men det är en balansgång. Många kan reagera negativt om de tror att vi bara utnyttjar situationen, säger Benny Andersson och tillägger:

– Vi tvättar händerna, kavlar upp ärmarna och kämpar på för djuren.

Djurrättsalliansen har också tagit en paus i sitt utåtriktade arbete och har fått ställa in flera arrangemang, till exempel en demonstration mot djurförsök i april och en vegoturné som var planerad under våren.

En stor del av organisationens kampanjer bygger på research som görs av aktivister bakom kulisserna. Det arbetet fortsätter som vanligt.

– Även om det kan upplevas som att vi gör mindre för att vi kanske syns mindre så fortsätter kampen för djuren, säger Daniel Rolke, talesperson för Djurrättsalliansen.  

Han berättar att organisationen har anpassat sitt budskap i sociala medier.

– Vi har förståelse för att hotet från coronaviruset skapar en stor oro hos människor och tänker lite extra på att försöka sprida en del positiva nyheter för djuren. Samtidigt fortsätter vi förstås att sprida djurens verklighet.

Michelle Berghäll, aktivist i Animal Reality Exposed (A.R.E.), ger en liknande bild. Organisationen har ställt in i princip alla kommande möten, manifestationer och aktioner.

– Det mesta får ske online nu där vi sprider våra kampanjer och information om hur Sveriges djurindustrier ser ut. Vi sitter också på mycket material som filmats under förra året och som inte släppts ännu, så det finns att göra, säger hon.

För Save Movement Sverige är situationen något annorlunda. De har visserligen ställt in flera arrangemang och en årsmöteshelg har flyttat från Kalmar till nätet men organisationen fortsätter med vigils – manifestationer utanför slakterier – om än i mindre utsträckning.

– Fördelen med vår huvudaktivitet, vigils, är att de är utomhus vid slakterier, ofta vid ställen där det inte förekommer stora folksamlingar. Men även under vigils är det förstås viktigt att tänka på hur smittspridning kan minimeras, säger Martin Smedjeback, ordförande Save Movement Sverige.

För några dagar sedan höll Katrineholm Chicken Save en manifestation utanför Kronfågels slakteri. ”Samtidigt som mycket i samhället stänger ned fortsätter dödandet på löpande band”, skrev aktivisterna i sociala medier efteråt.

Martin Smedjeback och de övriga i Save Movement Sveriges styrelse har uppmanat aktivister som stannar hemma att vara aktiva på nätet, lägga ut bilder från tidigare manifestationer och skriva insändare till dagstidningar.

En annan djurrättsorganisation som fortsätter med sin huvudaktivitet är Hunt Saboteurs Sweden. Just nu är de ute i skogarna och försöker förhindra och störa under lodjursjakten. Angående coronakrisen hoppas organisationen att den blir ”slutet för alla djurplågarverksamheter” eftersom smittan kommer från djurindustrin.

– Staten borde givetvis förbjuda all form av djuruppfödning men som vanligt är det upp till oss djurvänner att agera för att det ska bli så, säger Richii Klinsmeister, ordförande för Hunt Saboteurs Sweden.

Djurens revolt, en djurrättsgrupp i Västerås som ägnar sig åt många olika former av aktivism, har ställt in föredrag, slutat vara på stan och sysslar huvudsakligen med nätaktivism. De försöker även hitta på kreativa sätt att vara aktiva för djuren i dessa tider.

– Vi gör det vi kan för att undvika kontakt med människor men samtidigt få ut budskapet, till exempel lägga flyers i brevlådor, sätta upp klistermärken, krita på gator, spraya lakan och sätta upp, säger Rebecca Jordbo från Djurens revolt.

Organisationen Djurfront hade planerat att närvara och protestera mot samtliga föreställningar under Cirkus Olympias turné men den har ställts in. Djurfront hade även tänkt demonstrera vid kosläpp under våren men de ser också ut att bli inställda. Istället planerar organisationen att rikta in sig på andra platser där djur blir utnyttjade.

– Nu med coronaviruset känner många butiker en ekonomisk oro. Av den anledningen hoppas vi kunna närvara oftare utanför pälsbutiker, säger Olle Pohlin, talesperson för Djurfront.

Hans förhoppning är att djurrättsrörelsen kan få ett uppsving under och efter coronakrisen.

– Under den här tiden har vi sett att stora förändringar kan ske på kort tid. Vi hoppas att det kan inspirera och motivera aktivister och andra att engagera sig mer för djuren.

The post Djurrättsrörelse i karantän appeared first on Anlib.

Två aktivister klev över en linje som markerar tomtgränsen till HKScans slakteri i Linköping. Olaga intrång, enligt företaget. Inte alls, enligt åklagaren.

För tre år sedan började aktivister från Saverörelsen att hålla djurrättsliga manifestationer utanför grinden till HKScans slakteri i Linköping. Företaget uppskattade inte aktivisterna och efter några månader målade man ett streck på asfalten drygt tio meter från grinden.

–  För oss är det viktigt att komma nära och få kontakt med djuren när djurtransporten stannar till vid grinden. Väktare och vissa poliser sa att vi inte fick passera linjen och hävdade att det var olaga intrång, säger Martin Smedjeback, ordförande Save Movement Sverige.

Sedan dess har aktivisterna ibland hållit sig utanför linjen och ibland gått fram till grinden. Sinsemellan diskuterade aktivisterna ofta om HKScan hade rätt att hindra dem. 

– Vi har alltid varit tveksamma till linjen. HKScan är ett företag som tjänar pengar på att döda djur. De använder alla knep de kan för att hålla aktivister som ifrågasätter deras dödsfabriker borta, säger Martin Smedjeback.

Efter en incident i mitten av februari när en aktivist blev knuffad av en väktare i samband med en dispyt om strecket bestämde sig Martin Smedjeback och en annan aktivist för att testa linjen juridiskt, något en del poliser också har uppmanat dem till. Aktivisterna åkte till slakteriet, klev över linjen och inväntade väktarna som ringde polisen. Tilltaget var inte särskilt högt prioriterat av polisen och det tog tre timmar innan polisen slutligen upprättade en anmälan om olaga intrång.

Igår kom beskedet att åklagaren inte går vidare med anmälan. Motiveringen är:  

”Av det som framgår i materialet har personer gått över en linje men inte innanför det inhägnade området. Det beskrivna förfarandet är inte brottsligt då det inte avsett intrång i kontor, byggnad, fabrik, upplagsplats eller annat dylikt ställe.” 

– Det känns jättebra. Nu är det glasklart att ingen som går fram till grinden begår något brott, säger Martin Smedjeback. 

Han hoppas att fallet kan få betydelse även för andra aktivister. 

– I samband med manifestationer, demonstrationer och aktioner säger poliser och säkerhetsvakter ibland saker som de inte har någon grund för juridiskt. Om man har möjlighet är det alltid bra att kolla vad som egentligen gäller.

Se en film från när aktivisterna gick över linjen

The post Aktivister gick över gränsen – frias appeared first on Anlib.

En fartblind djurindustri i kombination med en ökande befolkning är grogrunden för pandemier. “Frågan är inte om en ny pandemi slår till efter coronaviruset, utan när”, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar.

Det är bråda dagar för Björn Olsen som är professor och överläkare på Uppsala universitet. För tio år sedan skrev han boken “Pandemi – Myterna, fakta, hoten” och efter att coronaviruset har börjat sprida sig över världen medverkar han ofta i medierna.

– Jag har varnat för det här i tio år och jag kan tyvärr inte se att riskerna för ytterligare pandemier har minskat, snarare tvärtom, säger Björn Olsen.

I sin bok tar han upp kopplingarna mellan djurindustrin, djurvälfärd och människors välfärd. Fler än sjuttio procent av de infektioner som drabbar människor kommer från djur, så kallade zoonoser. Några av de mer kända är turberkulos, salmonella och rabies men zoonoser orsakade också de tre pandemier som härjade under 1900-talet. Spanska sjukan, som krävde närmare hundra miljoner liv, Asiaten och slutligen det sena 1960-talets Hong Kong-influensa som upp till en miljon svenskar insjuknade i.

– Om alla människor blev vegetarianer eller veganer skulle risken för pandemier vara oändligt mycket mindre. Men visst, vi skulle kanske få någon enstaka spenatpandemi eller liknande.

Grundproblemet är att ett växande antal människor och tamdjur lever allt tätare inpå varandra. Det är en perfekt förutsättning för pandemier, enligt Björn Olsen.

– Vi människor har blivit för många och tar för mycket plats, vi exploaterar djur och natur. Då får vi inte bara kött och mjölk utan också underliga virus. Det här borde få mer uppmärksamhet.

Typexemplet för hur en pandemi uppstår är att vilda djur smittar tamdjur som i sin tur smittar människor. Den vanligaste hypotesen för coronaviruset är att fladdermöss på en kinesisk djurmarknad har smittat myrkottar och att viruset sedan drabbat människor. Spridningen av sars tros ha gått till på ett liknande sätt.

– En djurmarknad är en plats utan ekologiska barriärer mellan vilda djur, tamdjur och människor. Lägg sedan till allt blod, skit och andra kroppsvätskor som finns på marknaden så är smittspridningen snart igång.

Kina målas ofta ut som ett land där pandemier börjar men Björn Olsen håller inte med och exemplifierar med att svininfluensan kommer från Mexiko och mers från Saudiarabien. Han pekar också på den globala djurindustrin där hundra miljarder djur föds upp varje år och lever tätt i enorma anläggningar, platser där virus lätt kan spridas.

– Själv äter jag aldrig djur som är uppfödda mellan fyra väggar. Det är oetiskt av en rad anledningar, inte minst med tanke på pandemier. 

Genom åren har Björn Olsen lyft fram en rad åtgärder som behöver sättas in för att förhindra framtida smittspridningar, till exempel minskat köttätande, intensifierad kamp mot antibiotikaresistens, ökad vaccinproduktion och bättre medicinskt samarbete mellan länder. Men han är inte särskilt optimistisk.

– Vi kan se coronaviruset som en generalrepetition inför att ett ännu dödligare virus slår till. Frågan är inte om, utan när det händer.

The post Professor: Vårt köttätande orsakar pandemier appeared first on Anlib.

Norun Haugen arbetade i den norska grisindustrin under fem år och filmade med dold kamera. Ikväll visar SVT dokumentären Grisarnas hemliga liv, en film som har startat en omfattande debatt om hur djur blir behandlade i Norge.

I dokumentärfilmen får tittarna följa med Norun Haugen som jobbar på grisgårdar och filmar vanvårdade djur med dold kamera. På filmerna syns grisar som blir sparkade och slagna. Vi får också se sjuka och skadade djur som grisbönder låter självdö under ett utdraget lidande.

– I Norge finns en väldigt stark myt om att vi har världens bästa djurvälfärd och att lantbruket bara består av trevliga små familjegårdar. Så när Norun kom till mig och berättade att hon hade gått undercover i köttindustrin frågade jag om jag kunde få följa henne eftersom det var en helt unik möjlighet att få fram hur verkligheten faktiskt är, säger regissören Ola Waagen.

Att Norun Haugen tog kontakt med Ola Waagen är inte så konstigt. Han har varit engagerad för djurens rättigheter under lång tid och 2014 gjorde han den prisbelönta dokumentärfilmen Päls som handlar om en man som filmar med dold kamera i den norska pälsindustrin.  

– Att filma med dold kamera är självklart en metod man ska använda när det inte finns något annat sätt att få fram sanningen. När man ser de avslöjanden som Norun har filmat så råder det inget tvivel om att det är saker som industrin ville fortsätta hålla hemliga och att den här metoden var helt nödvändig, säger Ola Waagen.

När Grisarnas hemliga liv visades på norsk tv förra året väckte den stor uppmärksamhet. Dagarna efteråt skrevs hundratals artiklar i olika tidningar, filmen toppade nyhetssändningar i tv och intresset på sociala medier var enormt. Flera politiker gick också ut och sa att något måste göras.

Norges största köttmärke, Gilde, svarade med en omfattande annonskampanj i landets tidningar för att återupprätta förtroendet för grisindustrin. Kampanjen fick stark kritik av konsumenter och den norska motsvarigheten till konsumentverket.

– Det som var mest genomgående efter avslöjandet var att människor var chockade över att djur behandlades så här i Norge. Det som kom fram var ett totalt brott mot den bild vi genom alla år hade fått från djurindustrin, medier och politiker. Jag tror att många hade svårt att ta in det, säger Ola Waagen.

I Sverige har organisationen Djurrättsalliansen filmat grisindustrin med dold kamera, bland annat i kampanjen Ett liv som gris. Organisationen välkomnar att SVT visar den norska dokumentären.

– På det stora hela ser grisindustrin likadan ut i stora delar av världen. De skillnader som finns är ur djurens perspektiv marginella. Det finns inget djurvänligt kött oavsett hur vi föder upp och dödar djuren. Vi behöver inse att det vi gör är fel och sluta se dem som mat, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.

Grisarnas hemliga liv visas i programmet Dokument utifrån ikväll klockan 22 men sedan idag finns den också tillgänglig via SVT Play.   

The post Norskt grisavslöjande på SVT appeared first on Anlib.

Inga nya hundförsök, inga nya ansökningar och förmodligen inga hundförsök i framtiden. Det uppger Göteborgs universitet. ”En stor seger”, säger Malin Gustafsson från Djurrättsalliansen.

För drygt ett år sedan uppmärksammade djurrättsorganisationen Djurrättsalliansen ett djurförsök med sex labradorer på Göteborgs universitet. De inledde kampanjen ”Rädda GU-hundarna” som väckte stor uppmärksamhet i Sverige och andra länder. Nästan 85 000 personer skrev på en namninsamling för att rädda labroderna Luna, Mimosa, Venus, Lotus, Zuri och Milia.

Trots protesterna blev hundarna utnyttjade och dödade.

– Vi glömmer aldrig de sex labradorerna men fortsätter att kämpa för att inga djur ska ses som försöksobjekt i framtiden, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen i ett pressmeddelande.

Organisationen har varit i kontakt med Göteborgs universitet och fått bekräftat att inga nya hundar har utnyttjats sedan dess och att inga nya ansökningar har gjorts. Universitet uppger också att det inte finns något beslut mot att använda hundar men att de har svårt att tänka sig att nya hundförsök kommer att göras i framtiden.

– Om så är fallet är det en stor seger då den här typen av försök har pågått sedan 1990-talet och minst 200 hundar har använts, säger Malin Gustafsson.

The post Inga hundförsök i Göteborg appeared first on Anlib.

De vill se kärlek och rättvisa över artgränsen. Animal Save Skaraborg manifesterade utanför Skövde slakteri på Alla hjärtans dag.

Under dagen har sju aktivister från Animal Save Skaraborg hållit upp skyltar med djurrättsliga budskap och försökt möta djuren i transporterna innan de körs in till en säker död på slakteriet. 

– Det pågår en massaker inne på Skövde slakteri. Oskyldiga individer dödas mot sin vilja varje dag. Med den vetskapen är det svårt att se någon annan konsekvens än aktivism, att bjuda på motstånd mot en djupt oetisk verksamhet. Slutmålet för oss är så klart att avskaffa allt djurutnyttjande, säger Ingrid Carlsson, organisatör på Animal Save Skaraborg.

Hur gick det på manifestationen?

– Bra, många reaktioner från förbipasserande och, tror vi, ett lite nervigt slakteri som störs av vår närvaro. Det känns bra. Men det är tungt att möta de unga, nyfikna grisarna i transporterna och inte kunna rädda dem. 

Skövde slakteri har ett hjärta på sina nya etiketter till köttprodukter. Vad tycker ni om det? 

– Vilseledande marknadsföring och ett hån mot alla djur som dödas inne på slakteriet. Det här är en blodbesudlad verksamhet som serverar lögner så att de kan fortsätta utnyttja människors plånböcker och oskyldiga djur. Djuren i industrin får aldrig uppleva någon kärlek.

The post Kärleksdemo vid slaktplats appeared first on Anlib.

Anlib gick ut på stan och ställde frågor om mjölkkonsumtion med anledning av Uppdrag gransknings uppmärksammade program Arlagården.

The post Enkät: Gråter du över spilld mjölk? appeared first on Anlib.

Ett tjugotal aktivister från gruppen Slakteriinspektionen blockerade grindarna till Skövde slakteri under eftermiddagen. ”Det är bisarrt att det finns slakterier”, säger en av aktivisterna.

Det var strax efter klockan 13 som aktivisterna påbörjade blockaden vid huvudgrinden till Skövde slakteri. Efter en halvtimme ställde de sig framför ytterligare en grind eftersom en djurtransport valde att åka in genom den istället. Aktivisterna fäste också hänglås kring grindarna.

– Det är hemskt att plågeriet och dödandet får fortgå. Idag ville jag vara med och visa att jag tycker att det är fel, säger Therese, en av aktivisterna.

En banderoll med texten ”Stängt” sattes upp på huvudgrinden. Dels för att markera dagens symboliska stängning, dels för att understryka Slakteriinspektionens vision – en värld där alla slakterier är stängda.

Dagens blockad, som var Slakteriinspektionens fjärde aktion sedan starten i april förra året, gick lugnt till. Polisen kom till platsen efter ungefär en timme men beordrade inte någon att flytta på sig. Klockan 15 valde aktivisterna att själva upplösa blockaden.

I en intervju med SVT uttalade sig chefen för slakteriet. Han sa bland annat att han var orolig för att en ambulans inte skulle kunna ta sig in på området om det hade skett en olycka.

– Jag tycker att det var märkligt uttalande. Vi var inte där för att blockera räddningstjänsten och hade givetvis släppt förbi en ambulans, säger Therese och tillägger:

– Sen kan jag inte låta bli att tänka på alla djur inne på slakteriet idag. De blev dödade och utsattes alltså för det grövsta möjliga våldet. Ingen kom för att hjälpa dem.

Förra året släppte gruppen Animal Save Skaraborg en kortare film från Skövde slakteri. Organisationen har fått tillgång till smygfilmat material från en av slakteriarbetare som tycker att allmänheten har rätt att se vad som händer inne på dödsfabriken.

– Jag började titta på filmen men klarade inte av att se färdigt. Men jag vill uppmana alla som äter kött och på så vis stöder slakterier att se filmen, säger Therese.

Se filmen Dold kamera i dödsfabriken

The post Aktivister stängde Skövde slakteri appeared first on Anlib.

Aktivister från Djurfront kedjade fast sig på Skånefågels slakteri i Åsljunga på fredagsmorgonen. ”Det finns inget som heter human slakt” säger Rebecca Zhu Hansson, talesperson för Djurfront.

Det var tidigt i morse som fyra aktivister tog sig in på slakteriområdet och kedjade fast sig. Utanför grinden hölls en stödmanifestation, bland annat med banderollen ”End Speciesism – Burn Down The Slaughterhouse”.

– Vi önskar att alla slakterier bränns ner eller avvecklas snarast. Slakterier ska vara något man läser om i historieböcker, säger Rebecca Zhu Hansson, talesperson för Djurfront.

Strax efter klockan sju, när slakteriet öppnade, kom flera polisbilar som stannade kvar på platsen. Vid elvatiden klippte polisen upp låsen och förde ut aktivisterna från slakteriområdet.

Ett av målen med aktionen var att få med sig några hönor från dödsfabriken men det lyckades inte.

– Trots det är vi stolta över dagens aktion. Djurrättsrörelsen är i stort behov av mer radikal aktivism. Vi måste sluta gulla med slakterier och de som arbetar där. Det ska inte vara bekvämt att utnyttja och mörda djur.

Ingen av aktivisterna greps men de som kedjade fast sig är misstänkta för olaga intrång.

The post Fastkedjade för djuren appeared first on Anlib.